Senaste inläggen

Av Natascha Lindberg - Söndag 16 juli 22:28


Rubrik, jag har ingen passande rubrik till detta inlägg.

 

Det hela började en fredag den 16/12-2016, för exakt 7 månader sen. Klockan 15:20 får jag ett telefonsamtal, en man som identifierar sig som polis. Han frågar om jag är mamma till T och om jag har pratat med honom något under dagen? Så många tankar hinner passera, har han vart med om en olycka jag hade ju trots allt inte sett honom på ca 1 timme. "har du pratat med honom idag?" Ja, eller om vadå? då började jag att fundera ifall han vart med i slagsmål, men han är ju 8år...ringer polisen för det?   "Du måste ringa hem honom och fråga om han har blivit filmad idag, efter idrotten" Typ där slog mitt hjärta i 110 va fan säger du. Mer fick han inte säga innan vi visste säkert på att det var rätt person.

 

I panik försöker jag ringa honom, hans vänner, några föräldrar...utan svar. Polisen hinner ringa mig ytterligare 2 gånger under den tiden jag försöker få tag på honom. Till slut kommer han in. Jag frågar honom dom frågorna jag vart tillsagd att fråga och fick bekräftat att det vart Theo det hela handlade om. "Men hur kan du veta det mamma, han skulle ju inte visa filmen för någon, han lovade att ta bort den" Jag vart så ledsen, kände mig så otillräcklig, jag hade inte skyddat min son, Vad för slags människa gör så mot ett barn, mot mitt barn?!

 

Det dröjer sen nästan 2 månader tills han får komma på förhör. Efter det hör vi ingenting...förrän fredag den 22/6, på radio hör min vän hur dom pratar om en person som står nu inför rätta pga filmning/ fotografering av 2 små pojkar.

 

Jag har aldrig känt mig så maktlös som under dessa månader. Ingen har velat/kunnat sagt något. Allt har hela tiden vart sekretessbelagt. Jag som FÖRÄLDER har aldrig någonsin haft så lite att säga till om, ifrågasätta eller ens undra. Ingen har svarat på mina frågor, jag har vart helt ovetande om vad som har hänt att fråga en 8 åring kändes ju inte lämpligt, han har ju knappt fattat själv allt jag har fått veta är VIA MEDIA, tidningar, radio...till och med skolans rektor som höll i "krismöte" var mer informerade än vi som föräldrar?!

 

Jag kan inte låta bli att undrar och tänka på föräldrarna till dom 2 små pojkarna då bara 5 och 7 år gamla som vart anklagade för ett mord på en annan pojke för några år sen. Hur kände dom sig, att inte få veta, inte vara delaktiga, inte kunna hjälpa till och förstå sina barn. Är det verkligen så här det fungerar, har man inte rätt att närvara eller delta när ett barn, en minderårig ex förhörs eller har vart med om något och därefter behöver sina föräldrar, deras stöd och kärlek? 

 

Den 6/7 var det rättegång. Bara känslan av att det faktiskt hände något var fantastisk. Att han, trots sin låga ålder nu var åtalad för ett brott han faktiskt hade begått.

Hela rättegången tog ca 5 timmar, dom längsta 5 timmarna jag någonsin har upplevt. Vi fick veta så mycket, sånt vi faktiskt inte visste. Vi fick se Filmerna från förhöret med T och S. Jag var så stolt som mamma när jag såg han. Att han trots sin ålder svarade så bra och rakt på frågorna, hur han gjorde sig bekväm och tog sig tid att svara...hur han till och med tillrättavisade förhörsledaren när hon "testade" honom. Han skötte sig exemplariskt. Åklagaren menade på att hans vittnesmål var så bra att det inte fanns någon anledning att ens ifrågasätta hans trovärdighet, han har hela tiden talat utifrån hans egna uppfattning av händelsen...vilket i slutändan visade sig att den åtalade hade under hela tiden ljugit!

 

Vi fick även sen filmen han hade spelat in, som han sedan lagt upp på snap...my story! Där inte bara 1-5 personer hunnit se den innan polisen tagit bort den...UTAN hela 60st! Han hade alltså filmat min son, i den mest utsatta situationen och lagt upp den på snap...för SKOJ skull! Jag blir så förbannad. Jag vart alldeles varm, stressad och tårarna rann. Det här är inte skoj, det fanns ju inget roligt med det överhuvudtaget! Han satt där, gungade på stolen, slog på mikrofonen, kollade på sin klocka och gäspade direkt efter under hela rättegången på 5 timmar, Jag upplevde honomnonchalant och obrydd. Jag som förälder ville gå fram ock klappa på honom, fråga honom om vad det är han har så bråttom till,  Varför han inte visar någon ånger eller ens ber om ursäkt. Varför han säger att han han är villig att göra rätt och stå för sina handlingar men samtidigt inte är villig att betala skadestånd..och den viktigaste frågan Vad var det som var så jävla roligt med hela handlingen?? Under hans förhör sa han "Jag skulle aldrig göra så mot en vuxen, det skulle dom aldrig acceptera" men någonstans tyckte han det vart ok att göra så mot en pojke på 8år? "Jag kan inte dom Svenska reglerna, jag har ännu inte kommit in i samhället, säger han på bättre Svenska än dom jä*la Mumintrollen

 

Åklagare och T advokat gjorde ett fantastiskt jobb i slutet, då dom hade sina slutvärderingar, Dom tog upp allt sånt jag hade frågor på, dom var pålästa om andra liknande fall och deras utgångar i rättssalen. Det var det som till slut fick honom på fall. Den 11/7 fick jag mail av advokaten...han hade blivit dömd för ofredande och är nu tvungen att betala det fulla skadeståndet vi begärde, en prick i registret och en "spark där bak" Här har du konsekvenserna i Svensk rättssystemet! Kanske, förhoppningsvis har han lärt sig att även om man "bara" gör saker på skoj så har det konsekvenser! Det lär jag mina barn i alla fall!

 

Lär era barn ang fotografering och filmning, vad som är roligt och vad som inte är, vad som är rätt och vad som är fel. Jag frågar alltid mina stora om man får lägga upp bilder på dom. När det kommer till mina små, ja där har man sund förnuft, aldrig naket eller sårbart, kränkande eller osmakligt.

 

Jag önskar att jag kunde länka er till artiklarna ang denna händelsen, men jag får det inte att funka. Så finns det någon som kan med sig det så lär mig, snälla!

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Tisdag 11 juli 12:24


För ett par månade sen påpekade ett av barnen att hans ögon kliade, han nös och svullnaden upp i ögonen. Han har aldrig tidigare haft så. Det var heller aldrig så illa som den dagen han kom upp efter att ha sovit hela natten och det såg ut som om han blivit misshandlad i ansiktet. Jag ringde samma dag till vårdcentralen och boka tid, samma dag åkte jag och köpte allergi mediciner till honom. Redan veckan därpå fick han tid. I torsdags förra veckan fick vi testresultaten, han är allergisk...mot typ allt står det.

 

Vi fick panik, började ringa runt för att försöka hitta nytt hem till katterna. Ungarna vart ledsna, Theo grät och allt vart kaos. Men eftersom det var svårt att tyda resultaten och dess siffror så ringde jag dagen efter till vårdcentralen och fick prata med en läkare. 

 

Jag fick förklarat för mig att det inte var så illa som vi trodde. Han har en stor allergi mot timotej och husdammskvalster. Men själva djuren var det inte så illa med, det var så pass liten "procent" att det inte ens kallas allergi? Mer att det är en överkänslighet i samband med hans andra allergier. Så under pollen säsongen får han ta allergi medicin och inte mysa med katterna. Han ska heller inte sova med katterna pga hans dammalergi. Men i övrigt så fanns det ingen som helst anledning att göra oss av med katterna. 

 

Ni kanske kan förstå barnens lycka när dom fick veta det. Han fick förklarat för sig att det blir städning oftare, bädda rent i sängen oftare, inte sova med katterna och dessutom alltid ha sin dörr stängd...det gjorde han mer än gärna bara vi kunde ha kvar dom. 

 

Ja men nu vet vi det, till våren får vi tillsammans ligga inomhus och kolla tv medas pollen faller utanför. Jag avskyr pollen, i mitt blir det värre för varje år. Jag Hoppas att i hans fall att det ska bli bättre.

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Tisdag 11 juli 11:04


Det var 8år sen jag var till Ullared sist, den 16/11 2009. Inte så svårt att minnas eftersom jag 3 dagar innan träffade min nuvarande man för första gången.

 

Det vart lite spontant planerat efter nått glas vitt, det är då dom bästa planerna uppstår..som ex renovering av svärmors hall. Lite nervös var jag eftersom jag aldrig förr har kört så långt 7 timmar och heller inte på varken motorväg eller i storstad..och nu skulle jag göra allt det. Det gick heller inte felfritt, vi åkte fel en och annan gång, hamnade i Göteborgs centrum och i några 100dels sekunder trodde jag allt hopp om Ullared var ute. Trots det tycker jag att vi jag och min svägerska gjorde ett fantastiskt jobb med att till slut hitta rätt. Vi är rörande överens om att människor från småstäder borde ha ett speciellt körtkort/uppkörning för att överhuvudtaget få vistas i ex Göteborg. 

 

Att vi hamnade fel i Göteborg är inget konstigt, så många filer, så många avfarter, den höga hastigheten...när vår gps bad oss göra U-sväng fick jag panik, vart liksom..det var trafikljus, 4 filer åt båda hållen och korsningar överallt..dessutom..dessa spårvagnar!! Men jag tänkte sen "gör jag inte en U-sväng NU så kommer vi aldrig mer ut ur stan" Därefter skulle vi färdas på en motorväg i 120 kilometer i timmen, i 45min. Men vi gjorde det, jag är sjukt stolt över oss och jag tror vi inkasserade extra vuxenpoäng👌 

 

Dagen efter var det äntligen dag för shopping. Vi vad där 10-18. Dom 3 första timmarna spenderade jag på barnavdelningen och fick ihop kläder till alla barnen för ca 3000:- för dom pengar får jag inte ens ihop så mycket kläder på rea. Jag är mer än nöjd. Andra och sista vända för dagen  spenderade jag med att hitta kläder till mig själv, vilket jag gjorde..vilket jag annars inte gör. Jag hittade underkläder till mig som var så bra att jag dagen efter åkte tillbaka och köpte på mig mer av👌 

 

Men visst blir man chockad när man sen kollar på påsarna i mitt fall 3st Ica Maxi liknande påsar och undrar vad exakt man har köpt för 5000:- som rymmer dessa kassar!? Vart är guldet liksom??! Men det släppte ganska fort efter att jag har plockat upp och lagt sakerna i små högar. Hjärtat fick helt plötsligt en normal rytm. Som jag alltid säger för att behålla lugnet när jag har brännt en massa pengar "jag har inte köpt något onödigt!" 

 

             

 

Dom bästa fynden tror jag nog endå Julia gjorde. Så mycket fint hon fick till deras Twins, dubbelt av allt. Barnsaker är ju inte direkt billigt, när man dessutom ska ha dubbel av allt..gaaah😱 men hon fick tag på en hel del där, för typ hälften av vad jag ex har köpt till 1 barn här hemma i Mora. 

 

Jag tror det får bli en tripp nästa år med! 

 



Av Natascha Lindberg - Fredag 7 juli 08:00

Det har inte vart någon vidare update på min blogg. Men som jag har skrivit tidigare, tiden har för få timmar på dygnet. 5 ungar, ett stort hus, massor av tvätt, heltidsjobb och sen försöka få in träning i det...sen är tiden liksom slut.

 

Jag har massor att berätta, så mycket har hänt....MEN inte just nu. Barnen måste ha frukost, jag måste fixa mig, jobbet väntar. 

Ikväll, ja ikväll ska jag skriva. Allt från allergi, Ullareds resa och Rättegång. 


 

Jag har aldrig förr vart innanför dessa dörrar, jag hoppas att aldrig mer behöva! 

Av Natascha Lindberg - Söndag 18 juni 11:47


Godmorgon. Jag har vaknat, jag har bara inte gått upp än... Jag vet dock inte om jag kommer gå upp idag. Huvudet trummar, ögonen ser suddigt, värker i kroppen...åå jag borde ha lärt mig i nu att aldrig blanda dryck, att hålla mig till ett och samma. Nu är det som det är, självförvållad! 

 

Egentligen gjorde jag inget speciellt igår, jag var till Nusnäs hos svärmor. Åt en vårrullar och spenderade kvällen på hennes altan med bla.a henne, svägerska och hennes sambo. Borde inte må så här, inte efter vad som var en väldigt lugn kväll! 

  

Jag kan ju säga att jag ser inte ut så där idag.

 

Jag borde gå upp, finns alltid något att göra och alldeles för lite tid att göra det på..ja jag borde gå upp och göra mina sysslor!  Ja så får det bli, det är bara att gilla läget 😟

Av Natascha Lindberg - Lördag 17 juni 10:40


Godmorgon. 

  

Klockan är knappt 10 och ungarna hoppar trampolin här ute. Men dom älskar verkligen sin "nya" studsmatta. Igår kväll byttes fredagsmys som annars består av speltid i sitt rum ut mot ostbågar och chips vid studsmattan. När det sen var dags att gå in så var det lite små besvika miner som motvilligt gick in. Det är barnens farmor som har köpt mattan till dom 3 stora i tidig men välbehövlig julklapp. 

 

Jag personligen "älskar" när dom inte vill gå in, när dom älskar att vara ute, när dom blir sura över att behöva gå in. Det är ju då det är ett bra sommarlov. Speltid ska man inte ens behöva ha regler om, det är inget måste! 

Jag hoppas att nu när dom har en ny matta som dom själva har valt ut att dom håller sig ute i fina vädret och inte strosar runt hemma, inne och väntar på sin speltid! 


Jag borde kicka igång min dag, det ska hinnas med träning, klippning av John och sen måste jag till jobbet och gå igenom lagret för att kunna beställa varor innan midsommar. Jag skulle ha varit ledig idag men eftersom det absolut inte finns någon tid att göra såna saker mitt i veckan får det bli en snabbis idag ist. 


Jag hoppas ni får en bra dag idag, trots att solen inte ser ut att vilja titta fram. 

Av Natascha Lindberg - Torsdag 15 juni 21:40


Det märkas att det är sommar, speciellt i Nusnäs. Hur mycket folk som helst, lite tid och övertid...som jag älskar det! 

 

Idag började vi våra sommartider i butiken, enda fram till klockan 18 har vi öppet. Fast än det började idag så har jag redan tidigare i veckan jobbat fram till 20:00, 2 gånger. Inte för att det har vart folk efter 16:30, utan för att det har vart så sjukt mycket folk tidigare under dagen och det har absolut inte funnits någon tid att plocka fram sånt som har tagit slut. Vad gör jag då...JO jag stannar och plockar fram efter stängning...förutom mässan i Feb så är sommar perioden på jobbet höjdpunkten i mitt arbete. Jag kan ensam lulla omkring med hög musik, plocka, dona och städa👌 och självklart kynderna, det är fantastiskt roligt med så mycket människor, från olika länder..man lär sig en hel del nytt.

 

Annars då, ja det händer inte så mycket annat, man hinner inte så mkt. Jag har den här veckan börjat 10:45 jag får då lite tid med barnen på förmiddagen jobbar, tränar, får ytterligare en stund med barnen innan det är sängen för dom. Så just den här veckan drar min bokstavligen fantastiska man det största lasset i hemmet. Han hämtar barnen, fixar mat, cyklar i flera timmar med dom små och fixar kvällen innan jag har kommit hem. Jag vet att jag har skrivit det förr men det tåls att påpeka, han är fantastisk, han är bäst och hade det inte vart för honom och hans personlighet i papparollen så hade vi varken haft John eller Eddie. Han är en grym pappa!


Nä hörni, jag hoppas er vecka har vart lika awesome som min har varit! 

Av Natascha Lindberg - Torsdag 15 juni 21:08


Sommaren har precis börjat och jag längtar redan till sep, då vi åker till Grekland. 

 

 

 

Inte så långt tid kvar...eller!?

Igår gick vi in och bokade våra platser på flyget, främst för att garanterat få sitta tillsammans. 

 

Jag har även hittat en resevagn som går in som handbagage på flyget. Nypris känns lite saftig men jag hoppas kunna hitta en begagnad. Hade ju vart helt perfekt att under hela resans lopp, redan från parkeringen på Arlanda till hotellet på Rhodos kunna "frakta" lilla E.

 

 

 

Så är det någon som säljer en får ni gärna hojta till👌

Med tanken på hur liten den är borde inte frakten bli allt för dyr (?) 

 

Nästa veckan ska vi få till en tid för passfotografering för Eddie. Sen är det bara att vänta på resedagen.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lindberg med Blogkeen
Följ Lindberg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se