Senaste inläggen

Av Natascha Lindberg - Torsdag 15 nov 19:22


Förra helgen hade vi en riktig soft helg. Vi drog hemifrån och verkligen la alla måste åt sidan.

Nu i helgen ser det helt annorlunda ut..

Vi har ett nytt projekt på gång. Jag vet att jag skrev tidigare att vi har några få saker kvar att renovera, bla.a vår trapp. I helgen är det då alltså dags. Vi beställde material till trappräcket tidigare i veckan och till vår förvåning så kom det idag. Det blir ett helt ny eget-designat räcke och uppfräschning av själva trappen. Vår plan är att hinna klart med trappräcket i helgen.


 

Första renoveringen av trappen för år sen.

 

Efter det är det stora badrummet. Jag har såna storslagna planer för vad som är "mitt" badrum,

mitt och Eddies.

Jonas, det är lite oklart till vilket badrum han hör till. Men jag kan tycka att det är vilket som av dom andra. Det här med flera toaletter, jag älskar det. Att inte ha alla familjens medlemmar på en och samma toalett, att man ska behöva vänta på en annan.. och då det går magsjuka eller andra smittsamma sjukdommar...gaaah!

 

Allt annat är klar, det är sånt där smått som jag önskar och hoppas att han ska fixa till tids nog..gärna i förrgår liksom. Sen är det väl som många husägare säger -då är det dags att börja om!



Idag vart det en halv dag. Efter att jag hade lämnat barnen på dagis gjorde jag som läkaren sa och åt en redig frukost innan jag tog medicinen, det skulle hjälpa mot det kraftiga illamåendet. Ja jag vet inte, men i mitt fall fungerade det inte speciellt bra. Jag drog täcket över huvudet och somnade. Jag mådde fortfarande illa när jag vaknade ca 10.30 av att telefonen ringde och mina kollegor undrade hur det var med mig. Vid 11.30 lyckades jag få i mig en lunch och kunde sen åka till jobbet... men jag mådde fortfarande illa i ca 1,5h till efter det! 3 dagar kvar.. det är ju skönt att det är helg och att jag kan ta sovmorgon. Jag tänker så här, jag ställer alarm, tar tabletten och sen lägger mig igen.

Liksom sover bort eländet!

 

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Onsdag 14 nov 10:44


I fredags packade vi ju ihop väskorna och drog på en miniresa med ungarna.

Jag blir alltid så exalterad av såna här saker, överraskningar, semestrar, att vara lite spontan..

jag älskar ju att komma hemifrån. 

 

Vi hade hyrt en stuga strax utanför Västerås och bokade inträde till Kokpunkten, sverigest största Actionbad.

Vi spenderade över 4h på kokpunkten. Ungarna älskade det, likså vi! Jag gillade det faktum att det faktiskt gick att bada i vattnet, att man fotfarande levde när man var klar. Ni vet, här på Moras badhus... här får vi försöka hugga ut barnen ur isboxar efter varje besök! 

Men det var kul, det passade alla åldrar! Jag kan dock tycka att det inte är något för några räddfisar. Man lär tycka om lite fart och höjd. Eddie och John älskade det och hade garanterat åkt alla vattenrutchbanor..

om vi och åldern hade tillåtit det, Theo däremot vart inte så sugen på allt. 


Höjdpunkten var nog ändå stugmyset, alla 5 älskade det! Det blir ju inte så som när vi är hemma. Direkt efter middagen börjar speltiden och dom försvinner alla in på sina rum. Det brukar inte ens vara någon idé att fråga om vi ska umgås, se på film eller liknande. Men det är ok, så länge dom är ok med det! Just den här helgen vart det mycket umgås. Det bästa med helgen, om ni frågar John va att vi spelade spel.. långt in på kvällen/natten. Han tyckde det var helt faktastiskt och grät vid läggningen på lördagen, just för att vi hade haft det så kul. Att föreslå att vi kunde spela hemma var ingen idé, det var ju här man skulle vara.. i stuga.. då vill ju alla vara med!! När småttingarna hade lagt sig fortsatte vi spela med dom stora. Kom i säng... det hade vi ingen koll på.


 

Här har ni ett gäng trötta, slitna men nöjda killar.

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Onsdag 14 nov 10:19


Som min svärmor brukar säga,

-Det ska då alltid vara nått!

Alltid finns det nått som stör ens livscirklar.

 

Redan i lördags kände jag av buksmärtorna, min första tanke var urinvägsinfektion. Söndag och det hade trappats upp lite, måndag var outhärdligt. Jag visste att fick lov att bita ihop lite eftersom jag och Simon hade ett inplanerat möte med studievägledaren på förmiddagen. Direkt efter mötet satt jag mig i bilen och for till akuten, jag stod inte ut längre.

 

5h senare hade jag fått träffa 1 nonchalant läkare, som jag fortfarande är helt övertygad om var en förrymd patient! 2 mindre trevliga sköterskor, 1 trevlig sköterska och tills sist gyn-läkaren. Jag gillar henne, Hon har man träffat några gånger genom åren, Hon är snabb, effektiv och kan sätta en diagnos utan att googla fram det!

Jag avskyr, verkligen avskyr när en läkare frågar mig som patient, -Vad tror du det är för fel på dig, vad tycker du att vi ska göra?! Som är som om dom inte litar på att jag faktiskt har ont, eller kanske tvivlar dom på sin egen kompetens och tänker att jag vet bättre?!

Det är så jävla oklart inom vården idag!

Är det bara jag som upplever vården på det här viset?

 

Jag hade hur som helst Livmoder infektion. Idag går jag på 2 olika antibiotika var av en innehåller Antabus. Jag mår sjukt illa, håller i sig i ca 5h... ska ta 2gg om dagen. Jag är ju inte jätteförtjust i det hela. Idag har jag hunnit spy 3gg och nu är jag hemma. Att byta antibiotikan var tydligen inget alternativ. Som svärmor sa då

-Det ska då alltid vara nått!

 

 

Av Natascha Lindberg - Tisdag 6 nov 21:04


Jag kan inte skriva hur det kändes första gången jag kände hans andetag, då han första gången log, sa sitt första ord eller tog sina första steg. Jag kan inte skriva hur hans liv förändrade mitt.  Det finns många saker, minnen och upplevelser som jag inte delar med honom. Men sen finns det så många saker efter allt det som vi två faktisk delar.


Han kunde spendera lång tid på att kolla ut genom fönstret i väntan på att en stjärna skulle falla så att han kunde önska sig en hundvalp, hur han som 6åring ville bli en snickare så att han skulle kunna bygga ett hus bakom lekstugan i Nusnäs.. så att han alltid kunde bo nära. Jag var där hans första dag i skolan, det var jag som lärde honom både läsa och skriva. Jag har plåstrat och tröstat, Jag höll honom dom nätter som nattskräcken var värst. Jag har vart med då önskan och dröm har ändrat sig genom åren. Vi har skapat så många nya minnen och upplevelser. Biologin är inte allt, det är inte viktigt. Jag är stolt över att vara hans mamma. Han är en fantastisk människa, omtänksam och ärlig!

 

 

Jag försökte hitta en bild på bara Simon..

Att hitta en bild på bara honom är nästintill omöjligt eftersom småttingarna är så som humlor är över sin bikupa...nära och alltid där.

Dom älskar dig, Vi älskar dig, Jag älskar dig!

Tack för att du låter mig vara en del av ditt liv.

Jag finns där.. så länge du vill, så länge du behöver!


Grattis på födelsedagen Simon.

15år, 3år till och du är myndig!

 

 

Av Natascha Lindberg - Söndag 4 nov 20:00


 

Gokväll!

Söndagssysslorna är gjorda och resten av kvällen spenderar vi i soffan.

 

Jag och Eddie har idag vart på barnkalas. Som stor familj med många barn så hinner man med att testa, utesluta och sätta upp nya "riktlinjer" Just barnkalas, det vill säga kalas under 4 år går helt bort här hemma. Det blir mindre stress och mindre planering om barnen är tillräckligt stora för att förstå, roa sig själva och kunna torka sig själva efter ett toa besök. Det blir även roligare för barnen om dom inte behöver ha med sig mamma eller pappa på barnkalas, bekvämare för oss vuxna också. Jag lägger hellre fokusen på barnen än mammor och pappor på kalaset. Ni vet, man ska vara trevlig, samtala och underhålla dom vuxna med...

Men jag är sjukt imponerad av dom föräldrar som klarar att genomföra småbarnskalas!

Just det här kalaset var alldeles lagom, 1,5h och dom var bara 4st.

 

Idag har pärlan fått vinterdäck, Jonas som inte har känts sig riktigt 100 idag tog hjälp av vår äldsta. Egentligen borde däcken ha suttit på redan i förra veckan.. men som alltid så kommer 100 saker i mellan och det blir inte gjort. Eftersom vi har en bit att åka i helgen så är det ju bra att det vart gjort nu. Barnen har fortfarande inte listat ut våran hemliga resa.Det har ju heller inte underlättat för dom med mina kryptiska ledtrådar. Egentligen är det inte en big deal, jag menar det vi ska göra. Tanken är mest att vi ska hitta på något tillsammans, bortanför hemmet, deras datorer och andra saker som kan vara "viktigare" än tiden tillsammans. Jag är i alla fall sjuk taggad och jag hoppas dom också ska tycka att det är kul!

 

Jag hoppas att Jonas kryar på sig snabbt och att inte mansförkylningen tar hans liv. Ni vet, den där förkylningen som bara män får, den som är värre än att föda barn. Jag har mer eller mindre beordrat honom att vara hemma imorgon. Han i sin tur som får dåligt samvete tycker att han behövs på jobbet och borde härda ut. Men nej, jag känner att om han nu åker till jobbet och riskerar att bli ännu värre.. då blir vi lidande! Dessutom har vi 100 olika saker att göra den här veckan. Träningar, kalas, läkartider m.m, men andra ord så behövs han här mer än på jobbet den här veckan!

 

 

En härlig vinterbild, första vinterbilden för säsongen.

Av Natascha Lindberg - Lördag 3 nov 08:45


Godmorgon!

Som rubriken lyder så är det ju äntligen helg. Eftersom första dagen efter vår weekend började med Eddie-vab så känns det som jag har haft helg hela veckan. Jag älskar att vabba med mina barn förutom då dom har magsjuka man får känna sig behövd, älskad av dom små liven som lägger hela sitt mående i mina händer!

Men inget gott som inte har något ont med sig, igår kände jag hur förkylningen börjat smyga sig på mig och idag är det rinnsnuva till max!


I helgen har vi inget planerat.

Vi har en överraskning till barnen nästa helg som vi hoppas att dom ska bli  glada över! Vi försöker att hitta på något lite mer extra ett par gg om året. Vi åker sällan typ aldrig iväg på såna saker som marknad, eller små badhus besök. Det kost nästintill lika mycket som att åka iväg ett dygn eller en hel helg. Kryssning är populärt.. men eftersom vi redan har vart på en sån i år så kommer det här bli något helt annat.

Vad? Ja igår fick vi alla lära oss att internet och det man lägger upp på nätet kan få konsekvenser. Jag vet att jag har några "småföljare" och att dom ibland får för sig att läsa mina inlägg, vilket är helt ok men man måste då också komma ihåg att inte skriva några hemligheter. Att skriva ut vår överraskning här är som att strunta att slå in julklapparna till Jul.. man liksom bara öser in dom som dom är under granen..Hur kul?!

Nä. dom får allt fundera lite till.


Nu är det dags att dra till jobbet. Egentligen har vi stängt idag men jag hoppas på att det finns några sugna Halloweensugna shoppare i farten. Vem vill liksom inte köpa en Dalahäst på Halloween?? Välkomna!



Av Natascha Lindberg - Onsdag 31 okt 20:36


 

För ett tag sen skrev jag ett inlägg som handlade om att min man hade en överraskning till mig. Jag visste inte vad eller knappt när vi skulle åka. Den 26/10 var allt jag visste. Jag var så spänd på att få se vad han hade hittat på. Han har aldrig under våra 10år lyckats överraska mig... eller jo, en middag tidigare i höstas! Torsdags morgon vakande jag som vanligt, tog en dusch och fönade håret. Strax därpå vaknade Jonas och småttingarna. Att han inte hade jättebråttom eller att han inte ens var stressad var det inget jag reagerade på, klockan var i alla fall bara strax efter 07 och han var påklädd för att gå till jobbet. Jag tänkte att han kanske hade tagit ut lite sovmorgon. Jag passade på att få en extra hand med att platta mitt hår.

-Jag är så exalterad, det är bara 1,5 dag kvar tills överraskningen.. sa jag

-Fast nej, vi måste åka om ca 1,5h

-Va? Nä?

-Jo, Du måste ha packat ihop en weekendbag och redo att åka om senast 1,5h

Därefter satt jag mig ner för att äta frukost, fortfarande helt inställd på att han skojade med mig. Ungefär då funderade jag på varför han inte hade bråttom till jobbet, för då hade ändå klockan hunnit bli 07:40.

-Jag kör barnen och du packar väskan... Vi ska till Prag och flyget går 13:30!


Ja men ni förstår, eller inte.. jag förstår knappt! Han hade planerat det här ända sen i somras. Kollat upp hotell, läst recensioner och kollat upp läget. Han hade grundligt tänkt på allt! Han vet att såna saker är "viktiga" för mig, att om man ska.. så ska man göra det riktigt! Och visst gjorde han det hela bra, helt perfekt! Hotellet låg centralt, fina recensioner, sängarna perfect och det viktigast... frukosten(!) den var amazing, jag kommer länge att drömma om den! Nu var ju hotellet det viktigast och vi spenderade ju faktiskt inte så mycket tid på hotellet men tillräckligt för att kunna säga att det är absolut det bästa hotellet jag har bott på! Det låg mitt i gamla stan, mer centralt än så kan det inte bli!

 

 

Prag, vilken fantastisk stad! Skillnad på Prag och Budapest som vi besökte för 2år sen är att arkitekturen! I Budapest besökte vi sammanlagt 5 olika platser runt om stan för att se fantastiska byggnader, historier och andra sevärdheter. I Prag finns arkitekturen överallt, historier finns i vartenda hörn på varenda gata! Dom steniga gatorna, vackra byggnader och kyrkorna. Mysiga fik, sagoliknande restauranger och småpubar. Prag är enastående, helt fantastiskt vacker! En dag vill jag åka tillbaka, en dag ska jag stå där i gamla stan, mitt på torget uppleva allt det där igen! Staden som verkar aldrig sova, gatushower och livemusiken!

 

 

Jag kan inte ens med bild beskriva hur vackert

det är i Prag..

Det är något som bara måste upplevas!

 

 

För en stund, bara för en stund så fick vi vara VI två. Vi utan barn, man & fru och bästa vänner! Vi åt och drack gott, vi pröva nytt och konstigt. Vi hade en fantastisk weekend jag och han!

 

  

Känslan att få vara nykär igen..

ja men finns det något bättre?

Av Natascha Lindberg - Tisdag 23 okt 06:45


Godmorgon.

Knappt 20min kvar tills dess att vi måste bege oss till alla dagens måsten. Igår var det en sorglig dag, igår vart vi 1 katt mindre.. barnens absoluta favorit Ralph hade fått Cancer och vi var därför tvungna att avliva honom. Det fanns ingenting man kunde göra, ingen operation i världen kunde tyvärr rädda honom.


Redan för 3 veckor sen förstod vi att något var galet med vår yngsta katt Ralph. Att en robust hankatt skulle magra av sig så mycket och så snabbt, inte troligt! Bara dagarna innan hade vi bokat sterilisering för honom, vi avbokade det och bokade ist in en undersökning. Veterinären som tog sig an honom var superskicklig och bara efter några minuters klämmandens och kännande så kunde hon säga att det med störst sannolikhet var cancer. Lymfom alt. något jag inte ens minns namnet på. För att jag skulle kunna säga till barnen att vi verkligen hade gjort allt för Ralph så lät jag dom göra ett ultraljud. Mycket riktigt så var det lymfom.


Redan innan vi visste vad det var för fel på katten så pratade vi om hur vi skulle göra med allt om vi ev skulle behövdes avliva honom. Vi vuxna delade inte samma mening men efter att ha pratat med barnen så bestämde vi oss för att ta honom hem så skulle barnen först få säga hejdå! Han fick alltså följa med mig hem igen i fredags.


Inte helt oväntat att det vart mycket verkligt för barnen och det snålades varken på sorg och tårar. Men det är ju klart, han var ju en familjemedlem, deras bästa vän, smarta kompis. Han har legat där mitt i all kaos som en stor familj kan ha, mitt i där alla har tjoat och stimmat, på Sammys huvudkudde och under täcket hos Simon. Han var mest nere i källaren, det var där han trivdes!

 

Barnen fick möjligheten att följa med till veterinären, vara där för Ralph, se hur det gick till, finnas till för sin favoritkatt. Efter mycket om så valde dom stora att vara med. För Theo var det här något helt fruktansvärt och han stannade hemma. Hela helgen hade han vart ledsen, inte kommit till ro på kvällarna och har missat både en träning och en innebandymatch under dessa 3 dagar, fast än han var den som spenderade minst tid med Ralph så var det han som sörjde honom mest.. eller mest uppenbart.


Vid middagsbordet har aldrig vart tystare, kvällen har aldrig vart längre och man saknade det svarta lurviga djuret!Det var en sorglig dag, barnens första husdjur dör och det var inte av åldern. Kanske vart det det som kändes så konstigt för dom.. -Han var ju så ung!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se