Alla inlägg under juli 2017

Av Natascha Lindberg - 17 juli 2017 22:15


Hallå, första semesterveckan har precis passerat i alla fall för mig. Jonas vecka började med 2 dagars arbete, i Oxelösund. Som tack för hjälpen att han ställde upp på hans semester uppgraderade hans chefer hotellnatten till dubbelrum och en peng för middag och dryck...till 2! Det vart lite av en win-win situation för alla partner.. Kanske ,

mestadels för oss.

 

Vi började vår tripp redan på förmiddagen, det gäller att passa på att utnyttja hela dygnet som vi fick. Vi planerade att inte ha bråttom, kunna stanna för en kaffe, äta mat och få till lite shopping. Planen var att utnyttja hotellets spaanläggning som fanns och ingick i vår bokning...till det grävdes en ny bikini. Ni som har fått barn vet att kroppen inte riktigt någonsin följer densamma kurvans som innan, oavsett hur många graviditeter. Den gamla är med andra ord oanvändbar! Vi stannade till i min gamla hemort Västerås på Erikslund. Jag säger det, det som inte finns där...det finns ingenstans. Nu vart det ingen seriös shopping för vår del den gjorde jag ju trots allt på Ullared veckan innan men man hittar verkligen allt där, allt ligger på ett och samma ställe, det blir inte ens jobbigt att göra slut på pengarna där!

 

Hotellet, ni vet att man brukar säga "döm inte boken på dess omslag" lite så var det med hotellet. Men insidan...woow, vilket ställe. Man fick lite av utomlandskänslan av utegården som fanns där, öppna ytor, nyrenoverat och detaljerna i inredningen var som pricken över i. 


   

 

 

Vi vart dock besvikna och förvånade över att komma dit ca 20:30 för att få veta att hotellets restaurang var stängd, på ett hotell??! Eftersom vi hade sparat vår peng vi fått av företaget till en god middag och dryck och därför inte hade ätit något på flera timmar så fick vi i panik leta reda på en närliggande restaurang. Google, vilken fantastisk uppfinning, dock...av ca 15 restauranger som fanns i "staden" så hade 1 enda öppet!!? jag blir förvånad! Pengar verkar inte vara ett problem i staden om man nu väljer att stänga alla ätbara uteställen förutom donken och Max.

 

Jag hur som helst åkte vi i panik dit, beställde en 2 rätters middag med vin och klockan hann då bli 21:30. Servitören som då tog emot vår beställning med en förvånad blick kunde inte låta bli att påpeka det hela " En 2 rätters, med vin, klockan 21:30...på en måndag?"  Men kom igen, här har jag hela dagen sett fram emot att få äta en fin och dyr betald middag, använda mig av spaanläggningen och bara njuta...i ca ett dygn. Jag får vid incheckningen veta att spaanläggningen har stängt för dagen att hotellets restaurang är stängd och alla dom andra restauranger i "staden" är stängda och nu får jag höra det där! Jag vägrar använda pengarna på mc-Donalds mat! Det slutade med att vi tillslut fick våran 2 rätters, dom godaste rökta räkorna någonsin och planksteken som får den högsta betyget av all mat jag någonsin ätit...och utsikten 👌

   

 

Vi avslutade kvällen i lobbyn.

   

 

Dagen efter vaknade jag ensam upp på rummet Jonas hade redan åkt till jobbet. Nu gäller det att hinna ner till hotellfrukosten...snabbt in i duschen för att sedan sätta på sig ett par bekväma byxor man lär ju göra plats för frukosten men då kom nästa besvikelse, inte min typ av frukost, inte alls sånt som jag gillar. Jag kände dock det hela inte spelade någon större roll just den här gången. Det var betald och jag slapp sitta veckor innan för att hitta det perfekta hotellet där allt, in i minsta detalj måste stämma in perfekt. Vi fick egen tid tillsammans, jag och han...och för mig är det helt Perfekt!

ANNONS
Av Natascha Lindberg - 16 juli 2017 22:28


Rubrik, jag har ingen passande rubrik till detta inlägg.

 

Det hela började en fredag den 16/12-2016, för exakt 7 månader sen. Klockan 15:20 får jag ett telefonsamtal, en man som identifierar sig som polis. Han frågar om jag är mamma till T och om jag har pratat med honom något under dagen? Så många tankar hinner passera, har han vart med om en olycka jag hade ju trots allt inte sett honom på ca 1 timme. "har du pratat med honom idag?" Ja, eller om vadå? då började jag att fundera ifall han vart med i slagsmål, men han är ju 8år...ringer polisen för det?   "Du måste ringa hem honom och fråga om han har blivit filmad idag, efter idrotten" Typ där slog mitt hjärta i 110 va fan säger du. Mer fick han inte säga innan vi visste säkert på att det var rätt person.

 

I panik försöker jag ringa honom, hans vänner, några föräldrar...utan svar. Polisen hinner ringa mig ytterligare 2 gånger under den tiden jag försöker få tag på honom. Till slut kommer han in. Jag frågar honom dom frågorna jag vart tillsagd att fråga och fick bekräftat att det vart Theo det hela handlade om. "Men hur kan du veta det mamma, han skulle ju inte visa filmen för någon, han lovade att ta bort den" Jag vart så ledsen, kände mig så otillräcklig, jag hade inte skyddat min son, Vad för slags människa gör så mot ett barn, mot mitt barn?!

 

Det dröjer sen nästan 2 månader tills han får komma på förhör. Efter det hör vi ingenting...förrän fredag den 22/6, på radio hör min vän hur dom pratar om en person som står nu inför rätta pga filmning/ fotografering av 2 små pojkar.

 

Jag har aldrig känt mig så maktlös som under dessa månader. Ingen har velat/kunnat sagt något. Allt har hela tiden vart sekretessbelagt. Jag som FÖRÄLDER har aldrig någonsin haft så lite att säga till om, ifrågasätta eller ens undra. Ingen har svarat på mina frågor, jag har vart helt ovetande om vad som har hänt att fråga en 8 åring kändes ju inte lämpligt, han har ju knappt fattat själv allt jag har fått veta är VIA MEDIA, tidningar, radio...till och med skolans rektor som höll i "krismöte" var mer informerade än vi som föräldrar?!

 

Jag kan inte låta bli att undrar och tänka på föräldrarna till dom 2 små pojkarna då bara 5 och 7 år gamla som vart anklagade för ett mord på en annan pojke för några år sen. Hur kände dom sig, att inte få veta, inte vara delaktiga, inte kunna hjälpa till och förstå sina barn. Är det verkligen så här det fungerar, har man inte rätt att närvara eller delta när ett barn, en minderårig ex förhörs eller har vart med om något och därefter behöver sina föräldrar, deras stöd och kärlek? 

 

Den 6/7 var det rättegång. Bara känslan av att det faktiskt hände något var fantastisk. Att han, trots sin låga ålder nu var åtalad för ett brott han faktiskt hade begått.

Hela rättegången tog ca 5 timmar, dom längsta 5 timmarna jag någonsin har upplevt. Vi fick veta så mycket, sånt vi faktiskt inte visste. Vi fick se Filmerna från förhöret med T och S. Jag var så stolt som mamma när jag såg han. Att han trots sin ålder svarade så bra och rakt på frågorna, hur han gjorde sig bekväm och tog sig tid att svara...hur han till och med tillrättavisade förhörsledaren när hon "testade" honom. Han skötte sig exemplariskt. Åklagaren menade på att hans vittnesmål var så bra att det inte fanns någon anledning att ens ifrågasätta hans trovärdighet, han har hela tiden talat utifrån hans egna uppfattning av händelsen...vilket i slutändan visade sig att den åtalade hade under hela tiden ljugit!

 

Vi fick även sen filmen han hade spelat in, som han sedan lagt upp på snap...my story! Där inte bara 1-5 personer hunnit se den innan polisen tagit bort den...UTAN hela 60st! Han hade alltså filmat min son, i den mest utsatta situationen och lagt upp den på snap...för SKOJ skull! Jag blir så förbannad. Jag vart alldeles varm, stressad och tårarna rann. Det här är inte skoj, det fanns ju inget roligt med det överhuvudtaget! Han satt där, gungade på stolen, slog på mikrofonen, kollade på sin klocka och gäspade direkt efter under hela rättegången på 5 timmar, Jag upplevde honomnonchalant och obrydd. Jag som förälder ville gå fram ock klappa på honom, fråga honom om vad det är han har så bråttom till,  Varför han inte visar någon ånger eller ens ber om ursäkt. Varför han säger att han han är villig att göra rätt och stå för sina handlingar men samtidigt inte är villig att betala skadestånd..och den viktigaste frågan Vad var det som var så jävla roligt med hela handlingen?? Under hans förhör sa han "Jag skulle aldrig göra så mot en vuxen, det skulle dom aldrig acceptera" men någonstans tyckte han det vart ok att göra så mot en pojke på 8år? "Jag kan inte dom Svenska reglerna, jag har ännu inte kommit in i samhället, säger han på bättre Svenska än dom jä*la Mumintrollen

 

Åklagare och T advokat gjorde ett fantastiskt jobb i slutet, då dom hade sina slutvärderingar, Dom tog upp allt sånt jag hade frågor på, dom var pålästa om andra liknande fall och deras utgångar i rättssalen. Det var det som till slut fick honom på fall. Den 11/7 fick jag mail av advokaten...han hade blivit dömd för ofredande och är nu tvungen att betala det fulla skadeståndet vi begärde, en prick i registret och en "spark där bak" Här har du konsekvenserna i Svensk rättssystemet! Kanske, förhoppningsvis har han lärt sig att även om man "bara" gör saker på skoj så har det konsekvenser! Det lär jag mina barn i alla fall!

 

Lär era barn ang fotografering och filmning, vad som är roligt och vad som inte är, vad som är rätt och vad som är fel. Jag frågar alltid mina stora om man får lägga upp bilder på dom. När det kommer till mina små, ja där har man sund förnuft, aldrig naket eller sårbart, kränkande eller osmakligt.

 

 

Jag önskar att jag kunde länka er till artiklarna ang denna händelsen, men jag får det inte att funka. Så finns det någon som kan med sig det så lär mig, snälla!

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - 16 juli 2017 21:45


I fredags åkte min stora kille tillsammans med sin storasyster till Stockholm. Vi tyckte han behövde få komma iväg lite, få uppleva något positivt med tanken på den långa processen ang det han hade vart med om. Han såg fram emot resan hela veckan. Jag tror han kände sig lite stor med tanken på att dom ensamma skulle åka buss hela vägen tillsammans med Emilias andra 2 syskon.

 

Dom fick en heldag på Gröna Lund, åkte massor av karuseller, åt snacks och hade det bara bra. Det hela gick jättebra, dom hade en toppen helg och trots att hans var nervös över att sova borta något som inte är hans grej så gick det jättebra. Han ringde inte en enda gång och var ledsen. Däremot grät han från att han kom hem vid ca 17 till att han gick och la sig...typ nu. Han saknade sin syster och deras helg. Bussresan hem gjorde han och hennes småsyskon ensamma tillbaka, jag är stolt som mamma för att det hela gick bra...men visst var man nervös. Jonas ville hellre att dom skulle åka tåg, han tyckte det kändes mer säkrare.

 

 

Det gläder mig att dom har fått en fin kontakt, att dom nu kan umgås och hitta på saker med varandra. Det är inte alltid lätt med stor/småsyskon. Bandet mellan syskon tar ju några år, speciellt när det är olika kön. En trotsig tonårssyster och en jobbig lillebror, men dom har bägge växt. I Theodores fall så kommer han ju alltid vara "halv".. speciellt när det finns vuxna som gärna måste poängtera sånt som "det är din halvbror, halvsyster" osv. Det är hans syskon PUNKT! Man går ju inte runt och ex. vis säger "ja ska ta en fika med min helsyster/bror??!Tönteri! Han längtar mycket efter att få åka tillbaka till henne, önskar att hon snart ska komma hit. Jag hoppas dom fortsätter på sin relation.

   

 

Av Natascha Lindberg - 11 juli 2017 12:24


För ett par månade sen påpekade ett av barnen att hans ögon kliade, han nös och svullnaden upp i ögonen. Han har aldrig tidigare haft så. Det var heller aldrig så illa som den dagen han kom upp efter att ha sovit hela natten och det såg ut som om han blivit misshandlad i ansiktet. Jag ringde samma dag till vårdcentralen och boka tid, samma dag åkte jag och köpte allergi mediciner till honom. Redan veckan därpå fick han tid. I torsdags förra veckan fick vi testresultaten, han är allergisk...mot typ allt står det.

 

Vi fick panik, började ringa runt för att försöka hitta nytt hem till katterna. Ungarna vart ledsna, Theo grät och allt vart kaos. Men eftersom det var svårt att tyda resultaten och dess siffror så ringde jag dagen efter till vårdcentralen och fick prata med en läkare. 

 

Jag fick förklarat för mig att det inte var så illa som vi trodde. Han har en stor allergi mot timotej och husdammskvalster. Men själva djuren var det inte så illa med, det var så pass liten "procent" att det inte ens kallas allergi? Mer att det är en överkänslighet i samband med hans andra allergier. Så under pollen säsongen får han ta allergi medicin och inte mysa med katterna. Han ska heller inte sova med katterna pga hans dammalergi. Men i övrigt så fanns det ingen som helst anledning att göra oss av med katterna. 

 

Ni kanske kan förstå barnens lycka när dom fick veta det. Han fick förklarat för sig att det blir städning oftare, bädda rent i sängen oftare, inte sova med katterna och dessutom alltid ha sin dörr stängd...det gjorde han mer än gärna bara vi kunde ha kvar dom. 

 

Ja men nu vet vi det, till våren får vi tillsammans ligga inomhus och kolla tv medas pollen faller utanför. Jag avskyr pollen, i mitt blir det värre för varje år. Jag Hoppas att i hans fall att det ska bli bättre.

Av Natascha Lindberg - 11 juli 2017 11:04


Det var 8år sen jag var till Ullared sist, den 16/11 2009. Inte så svårt att minnas eftersom jag 3 dagar innan träffade min nuvarande man för första gången.

 

Det vart lite spontant planerat efter nått glas vitt, det är då dom bästa planerna uppstår..som ex renovering av svärmors hall. Lite nervös var jag eftersom jag aldrig förr har kört så långt 7 timmar och heller inte på varken motorväg eller i storstad..och nu skulle jag göra allt det. Det gick heller inte felfritt, vi åkte fel en och annan gång, hamnade i Göteborgs centrum och i några 100dels sekunder trodde jag allt hopp om Ullared var ute. Trots det tycker jag att vi jag och min svägerska gjorde ett fantastiskt jobb med att till slut hitta rätt. Vi är rörande överens om att människor från småstäder borde ha ett speciellt körtkort/uppkörning för att överhuvudtaget få vistas i ex Göteborg. 

 

Att vi hamnade fel i Göteborg är inget konstigt, så många filer, så många avfarter, den höga hastigheten...när vår gps bad oss göra U-sväng fick jag panik, vart liksom..det var trafikljus, 4 filer åt båda hållen och korsningar överallt..dessutom..dessa spårvagnar!! Men jag tänkte sen "gör jag inte en U-sväng NU så kommer vi aldrig mer ut ur stan" Därefter skulle vi färdas på en motorväg i 120 kilometer i timmen, i 45min. Men vi gjorde det, jag är sjukt stolt över oss och jag tror vi inkasserade extra vuxenpoäng👌 

 

Dagen efter var det äntligen dag för shopping. Vi vad där 10-18. Dom 3 första timmarna spenderade jag på barnavdelningen och fick ihop kläder till alla barnen för ca 3000:- för dom pengar får jag inte ens ihop så mycket kläder på rea. Jag är mer än nöjd. Andra och sista vända för dagen  spenderade jag med att hitta kläder till mig själv, vilket jag gjorde..vilket jag annars inte gör. Jag hittade underkläder till mig som var så bra att jag dagen efter åkte tillbaka och köpte på mig mer av👌 

 

Men visst blir man chockad när man sen kollar på påsarna i mitt fall 3st Ica Maxi liknande påsar och undrar vad exakt man har köpt för 5000:- som rymmer dessa kassar!? Vart är guldet liksom??! Men det släppte ganska fort efter att jag har plockat upp och lagt sakerna i små högar. Hjärtat fick helt plötsligt en normal rytm. Som jag alltid säger för att behålla lugnet när jag har brännt en massa pengar "jag har inte köpt något onödigt!" 

 

             

 

Dom bästa fynden tror jag nog endå Julia gjorde. Så mycket fint hon fick till deras Twins, dubbelt av allt. Barnsaker är ju inte direkt billigt, när man dessutom ska ha dubbel av allt..gaaah😱 men hon fick tag på en hel del där, för typ hälften av vad jag ex har köpt till 1 barn här hemma i Mora. 

 

Jag tror det får bli en tripp nästa år med! 

 



Av Natascha Lindberg - 7 juli 2017 08:00

Det har inte vart någon vidare update på min blogg. Men som jag har skrivit tidigare, tiden har för få timmar på dygnet. 5 ungar, ett stort hus, massor av tvätt, heltidsjobb och sen försöka få in träning i det...sen är tiden liksom slut.

 

Jag har massor att berätta, så mycket har hänt....MEN inte just nu. Barnen måste ha frukost, jag måste fixa mig, jobbet väntar. 

Ikväll, ja ikväll ska jag skriva. Allt från allergi, Ullareds resa och Rättegång. 


 

Jag har aldrig förr vart innanför dessa dörrar, jag hoppas att aldrig mer behöva! 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se