Direktlänk till inlägg 16 juli 2017

Rubrik saknas

Av Natascha Lindberg - 16 juli 2017 22:28


Rubrik, jag har ingen passande rubrik till detta inlägg.

 

Det hela började en fredag den 16/12-2016, för exakt 7 månader sen. Klockan 15:20 får jag ett telefonsamtal, en man som identifierar sig som polis. Han frågar om jag är mamma till T och om jag har pratat med honom något under dagen? Så många tankar hinner passera, har han vart med om en olycka jag hade ju trots allt inte sett honom på ca 1 timme. "har du pratat med honom idag?" Ja, eller om vadå? då började jag att fundera ifall han vart med i slagsmål, men han är ju 8år...ringer polisen för det?   "Du måste ringa hem honom och fråga om han har blivit filmad idag, efter idrotten" Typ där slog mitt hjärta i 110 va fan säger du. Mer fick han inte säga innan vi visste säkert på att det var rätt person.

 

I panik försöker jag ringa honom, hans vänner, några föräldrar...utan svar. Polisen hinner ringa mig ytterligare 2 gånger under den tiden jag försöker få tag på honom. Till slut kommer han in. Jag frågar honom dom frågorna jag vart tillsagd att fråga och fick bekräftat att det vart Theo det hela handlade om. "Men hur kan du veta det mamma, han skulle ju inte visa filmen för någon, han lovade att ta bort den" Jag vart så ledsen, kände mig så otillräcklig, jag hade inte skyddat min son, Vad för slags människa gör så mot ett barn, mot mitt barn?!

 

Det dröjer sen nästan 2 månader tills han får komma på förhör. Efter det hör vi ingenting...förrän fredag den 22/6, på radio hör min vän hur dom pratar om en person som står nu inför rätta pga filmning/ fotografering av 2 små pojkar.

 

Jag har aldrig känt mig så maktlös som under dessa månader. Ingen har velat/kunnat sagt något. Allt har hela tiden vart sekretessbelagt. Jag som FÖRÄLDER har aldrig någonsin haft så lite att säga till om, ifrågasätta eller ens undra. Ingen har svarat på mina frågor, jag har vart helt ovetande om vad som har hänt att fråga en 8 åring kändes ju inte lämpligt, han har ju knappt fattat själv allt jag har fått veta är VIA MEDIA, tidningar, radio...till och med skolans rektor som höll i "krismöte" var mer informerade än vi som föräldrar?!

 

Jag kan inte låta bli att undrar och tänka på föräldrarna till dom 2 små pojkarna då bara 5 och 7 år gamla som vart anklagade för ett mord på en annan pojke för några år sen. Hur kände dom sig, att inte få veta, inte vara delaktiga, inte kunna hjälpa till och förstå sina barn. Är det verkligen så här det fungerar, har man inte rätt att närvara eller delta när ett barn, en minderårig ex förhörs eller har vart med om något och därefter behöver sina föräldrar, deras stöd och kärlek? 

 

Den 6/7 var det rättegång. Bara känslan av att det faktiskt hände något var fantastisk. Att han, trots sin låga ålder nu var åtalad för ett brott han faktiskt hade begått.

Hela rättegången tog ca 5 timmar, dom längsta 5 timmarna jag någonsin har upplevt. Vi fick veta så mycket, sånt vi faktiskt inte visste. Vi fick se Filmerna från förhöret med T och S. Jag var så stolt som mamma när jag såg han. Att han trots sin ålder svarade så bra och rakt på frågorna, hur han gjorde sig bekväm och tog sig tid att svara...hur han till och med tillrättavisade förhörsledaren när hon "testade" honom. Han skötte sig exemplariskt. Åklagaren menade på att hans vittnesmål var så bra att det inte fanns någon anledning att ens ifrågasätta hans trovärdighet, han har hela tiden talat utifrån hans egna uppfattning av händelsen...vilket i slutändan visade sig att den åtalade hade under hela tiden ljugit!

 

Vi fick även sen filmen han hade spelat in, som han sedan lagt upp på snap...my story! Där inte bara 1-5 personer hunnit se den innan polisen tagit bort den...UTAN hela 60st! Han hade alltså filmat min son, i den mest utsatta situationen och lagt upp den på snap...för SKOJ skull! Jag blir så förbannad. Jag vart alldeles varm, stressad och tårarna rann. Det här är inte skoj, det fanns ju inget roligt med det överhuvudtaget! Han satt där, gungade på stolen, slog på mikrofonen, kollade på sin klocka och gäspade direkt efter under hela rättegången på 5 timmar, Jag upplevde honomnonchalant och obrydd. Jag som förälder ville gå fram ock klappa på honom, fråga honom om vad det är han har så bråttom till,  Varför han inte visar någon ånger eller ens ber om ursäkt. Varför han säger att han han är villig att göra rätt och stå för sina handlingar men samtidigt inte är villig att betala skadestånd..och den viktigaste frågan Vad var det som var så jävla roligt med hela handlingen?? Under hans förhör sa han "Jag skulle aldrig göra så mot en vuxen, det skulle dom aldrig acceptera" men någonstans tyckte han det vart ok att göra så mot en pojke på 8år? "Jag kan inte dom Svenska reglerna, jag har ännu inte kommit in i samhället, säger han på bättre Svenska än dom jä*la Mumintrollen

 

Åklagare och T advokat gjorde ett fantastiskt jobb i slutet, då dom hade sina slutvärderingar, Dom tog upp allt sånt jag hade frågor på, dom var pålästa om andra liknande fall och deras utgångar i rättssalen. Det var det som till slut fick honom på fall. Den 11/7 fick jag mail av advokaten...han hade blivit dömd för ofredande och är nu tvungen att betala det fulla skadeståndet vi begärde, en prick i registret och en "spark där bak" Här har du konsekvenserna i Svensk rättssystemet! Kanske, förhoppningsvis har han lärt sig att även om man "bara" gör saker på skoj så har det konsekvenser! Det lär jag mina barn i alla fall!

 

Lär era barn ang fotografering och filmning, vad som är roligt och vad som inte är, vad som är rätt och vad som är fel. Jag frågar alltid mina stora om man får lägga upp bilder på dom. När det kommer till mina små, ja där har man sund förnuft, aldrig naket eller sårbart, kränkande eller osmakligt.

 

 

Jag önskar att jag kunde länka er till artiklarna ang denna händelsen, men jag får det inte att funka. Så finns det någon som kan med sig det så lär mig, snälla!

 

 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Natascha Lindberg - 6 februari 2022 15:13

  ..dem fanns det hela gårdagen. Solen låg fint över siljan när vi tillsammans med dem små gick tipspromenaden längs saxviken. Det fanns isprinsessor, korv och varm saft. Vår näst yngste vart dock både arg och ledsen över att inte kunna åka skridsk...

Av Natascha Lindberg - 28 januari 2022 15:53


  inte direkt -tidigare idag trodde jag det var lördag idag. Alla dagar flyter lite ihop nu, helgen ser man inte ens fram emot! Igår testade sig familjemedlem nr 4 för covid, 2 kvar och jag är en av dem. I 3v har jag nu haft symptom, dem finns där ...

Av Natascha Lindberg - 19 januari 2022 15:48


  Då är vi där, så som många andra just nu -i familjekarantän.  Fast än det är jag som har vart mest utsatt, ingått i 2 smittspårningar +vart sjuk sen i tisdags förra veckan så är det inte jag som är den "skyldige"  Nu tänker jag att det had...

Av Natascha Lindberg - 15 januari 2022 14:11

  något som står med på min buckit-list -men som jag trott jag måste resa till typ Norrland för att kunna se. Men igår fick jag uppleva det -rakt ovanför vårt hus.        Helt galet fint!   🖤   ...

Av Natascha Lindberg - 15 januari 2022 13:56


  Jag hade så mycket att göra i veckan. Lämna in hunden på klippning, tandläkarbesök och fixa mina naglar. Alla dessa ärenden fick jag ställa in eftersom det tog nästan 3 dygn för mig att få tillbaka negativa covid-testet.  Jag började i torsdags...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards