Jag är en glad och lycklig person. Jag har en fantastisk familj med många fina barn, en outstanding man på alla sätt och vis, vi bor fint, har det ekonomiskt stabilt, båda arbetar och vi har många nära familjemedlemmar. Jag klagar inte, jag har inget jag vill ändra på, jag är trygg!

MEN varje jä*la höst slår min höstdepression även kallad SAD ut och jag blir så jä*la nere. Ni kan läsa lite om det HÄR  👈wikipedia är bra till mkt!

Jag blir verkligen att må dåligt, blir ledsen för allting, irriterad för minsta lilla...när folk andas för tungt, inte plockar undan efter sig. Allt förstoras upp...och måste alla prata så himla mycket om oväsentliga saker?! Jag blir trött och äter allt jag inte ska! Dom värsta dagarna vill jag bara ta bilen och dra så långt jag bara kan, inte berätta för någon vart jag är...jag vill bara kunna andas, jag känner min instängd och låst! i fredags var det en sån dag, idag var det en sån dag.

Men det är inte jag, jag skulle aldrig fly, aldrig skada mig eller någon annan, jag är ju inte psykisk sjuk! Det blir bara för mycket. Som om jag varje höst går in i väggen. 

Jag har träffat läkare och psykologer ang detta, jag har bla.a blivit rekommenderad antidepressiva. Där blir det svårt för mig, i vissa stunder känner jag att ett par tabletter hade inte skadat, vad mycket enklare allt hade blivit/känts...för både mig och dom runt omkring mig, Men samtidigt är jag så emot det, jag tänker långsiktigt...hur är det om man inte kan sluta?! 

Jag vet vad som hjälper, struktur och rutiner. Att alla hjälps åt med sånt dom faktisk själva kan göra, sundförnuft. Sen är inte alla dagar i veckan så, vissa dagar är värre än andra...andra dagar känner jag inte ens av. Men det handlar om att förebygga ev "explosion" och jag vet aldrig i förväg när jag blir att må dåligt...rätt vad det är så är jag bara där, då är det redan försent! Oftast går jag då in och lägger mig, drar täcket över huvudet och stänger  ut all oväsen! Kanske låter egoistiskt men det är det enda vettiga när jag är mitt upp i det, jag vill ju inte omedvetet säga något dum! När det händer och det händer så får jag sjukt dåligt samvete över det dagen efter, ytterligare en sak att vara ledsen över...det blir en ond cirkel av det hela!

Ikväll har jag faktisk pratat med barnen om det. Jag tycker dom är så pass stora att dom behöver veta varför jag ev blir som jag blir. Jag vill inte att dom ska känna skuld eller spekulera i varför jag ex bara går in och lägger mig efter jobbet, varför en liten sak kan få mig att bli irriterad. Dom förstod i alla fall den äldsta, Han frågade mig om det fanns något dom kunde göra för att underlätta för mig i såna situationer. Medans den yngre berättade att det fanns tabletter som fick allt man åt att smaka bra...dom fick ställa sina frågor och jag svarade utifrån vad jag känner. 

Vi är ju trots allt en stor familj, många barn på 2 vuxna. Alla måste få uttrycka sina känslor, måste kunna prata om saker som sker i vardagen, barn måste kunna se sina föräldrar mer än bara glada...arg, ledsen, uppgiven, irriterad osv. Det samma gäller ju självklart oss vuxna, att acceptera att barnen har sina dagar, stunder, utvecklingsfaser.

Jag älskar mina barn, min familj, mitt liv. Att jag har nån dag här och där när jag inte ler...kom igen, det måste inte vara en allvarlig depression, ett stort fel/problem för att ibland känna sig uppgiven/otillräcklig!?

  ..dem fanns det hela gårdagen. Solen låg fint över siljan när vi tillsammans med dem små gick tipspromenaden längs saxviken. Det fanns isprinsessor, korv och varm saft. Vår näst yngste vart dock både arg och ledsen över att inte kunna åka skridsk...

  inte direkt -tidigare idag trodde jag det var lördag idag. Alla dagar flyter lite ihop nu, helgen ser man inte ens fram emot! Igår testade sig familjemedlem nr 4 för covid, 2 kvar och jag är en av dem. I 3v har jag nu haft symptom, dem finns där ...

  Då är vi där, så som många andra just nu -i familjekarantän.  Fast än det är jag som har vart mest utsatt, ingått i 2 smittspårningar +vart sjuk sen i tisdags förra veckan så är det inte jag som är den "skyldige"  Nu tänker jag att det had...

  något som står med på min buckit-list -men som jag trott jag måste resa till typ Norrland för att kunna se. Men igår fick jag uppleva det -rakt ovanför vårt hus.        Helt galet fint!   🖤   ...

  Jag hade så mycket att göra i veckan. Lämna in hunden på klippning, tandläkarbesök och fixa mina naglar. Alla dessa ärenden fick jag ställa in eftersom det tog nästan 3 dygn för mig att få tillbaka negativa covid-testet.  Jag började i torsdags...