Direktlänk till inlägg 4 februari 2018
Tidigare i veckan försökte jag skriva ett inlägg om hur omotiverad jag var, att jag kände mig nere och trött, uttråkad osv. Men pga ett fel med datorn så raderades hela inlägget! Idag, några dagar senare känner jag helt tvärt om! Jag är jättepigg, exalterad, längtar till jobbet imorgon... har massvis med energi och känner mig allt annat än omotiverad! Det är konstigt hur människans psyke fungerar! Men mina känslor är knappst märkliga eller anmärkningsvärt. Jag har 5 barn inkl en man, var av 2 små.. ganska intensiva, ett heltidsjobb, ett hushåll med städning och tvätt, tider att hålla koll på, läxor att hjälpa till med. Där någonstans vill jag också få till egen tid som ex träning, en fika på stan med en vän, ett blogginlägg men framförallt ett ostört toabesök utan att någon liten människa står utanför och väntar på mig!
Är det ens möjligt?!
Som alltid finns det åsikter om det, hur jag själv har valt det, hur jag kunde ha valt att inte skaffa mig fler barn, hur jag borde vara "nöjd" (??) med dom 3 vi hade från starten?! Men vet ni, jag "klagar" inte på det jag har...jag påpekar det jag "inte" har, vad faktisk alla människor har rätt till ibland..tid att andas, tid att tänka, tid att känna! Jag älskar alla våra barn, min man, mitt hushåll och allt vad det vuxna livet innehåller, jag vill inte ändra på en endaste detalj i mitt liv...därför vill jag uttrycka tydligt och bestämt..när jag är trött, rastlös, omotiverad osv, jag är inte olycklig eller deprimerad.. jag är helt enkelt bara en mamma, fru, hushållerska, arbetskamrat, vän och så mycket annat. Men, och det är det viktigaste....oavs hur/vad jag känner för stunden så finns jag alltid, alltid där för mina barn!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 |
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 | 28 |
|||||||
|