Det var för 10 år sen min son föddes,

det var 10 år sen jag föddes.

Det är exakt 10 år sen som jag insåg och förstod vad livet faktiskt handlar om! 

Min son föddes och mitt liv handlade helt plötsligt om honom och inte mig.

Det var helt plötsligt han, den lilla pojken i min famn som var min prioritering och

han som skulle komma och påverka alla mina framtida beslut!

Det var där och då som jag för första gången lovat en annan människa att aldrig någonsin lämna, svika eller medvetet såra honom!

Vissa saker kan man aldrig riktigt lova. Jag har säkert ur hans perspektiv svikit honom, jag har någon gång sårat honom...men jag har aldrig någonsin lämnat honom. Jag har alltid försökt göra mina val utifrån vad  jag anser vart bäst för honom, jag försöker uppfostrat honom utifrån den människan jag vet att han kan behärska och jag har alltid funnit där för honom även då han ej har velat det! Han är min son, jag är hans mamma och vi började våra liv just där och då för 10 år sen! 

Vår start var tuff. Det var den tuffaste förlossning av alla 3, saker gick snett, hjärtat som slutade slå och misslyckade operationer! 

Kanske är det just pga det som jag känner lite "extra" för honom, känner ett starkt band. 

Jag vet att just där och då fick mitt liv en mening,

ett slags hopp!

Den första viktiga dagen i mitt liv är just då min son, min Theodore föddes!

Det var ett lyckat släktkalas och ungen fick ihop en stor slant till en datorn som han spar till.