Direktlänk till inlägg 16 mars 2018
Jag vet knappt vilken dag det är. Sminket är orört sen måndags, sömnen är rubbad, kaffeintaget är så pass hög att jag kan ha överstridit kaffebudgeten för nästkommande månaden... ja, det vabbats här hemma.
Redan i måndags tyckte jag mig känna av att Eddie inte riktigt var på G.
Natten till tisdags hostade han nästan lungorna ur sig, feber ända fram till kvällen och sen var han bra.
Onsdag och det var som inget hade hänt.
Va bra tänkte jag, vi åker och klipper han.
Vi fick en snabb tid och han skötte sig exemplariskt. Orörlig och tyst i 35 min,
inte ens så mycket som ett pip kom från han.
Ovanligt, det har ju aldrig hänt, att han skulle vara tyst så länge...i vaket tillstånd.
Väl hemma visade termometern 39 grader.
I samband med det kom världens rinnsnuva och hosta.
Jag känner mig som väldens sämsta mamma, hur kunde jag inte se vad som skulle komma?!
Idag är det fredag, fortfarande feber, näsan rinner som en trasig kran och hostan påminner om en hes liten terrier!
Han är ioförsig förvånansvärt pigg.
Han beter sig inte som en typisk sjuk liten pojke brukar vara.
Nu hoppas vi att febern släpper och att han kan medverka på dopet för sina kusiner imorgon!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | |||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 | 30 | 31 |
||||
|