För ett tag sen skrev jag ett inlägg som handlade om att min man hade en överraskning till mig. Jag visste inte vad eller knappt när vi skulle åka. Den 26/10 var allt jag visste. Jag var så spänd på att få se vad han hade hittat på. Han har aldrig under våra 10år lyckats överraska mig... eller jo, en middag tidigare i höstas! Torsdags morgon vakande jag som vanligt, tog en dusch och fönade håret. Strax därpå vaknade Jonas och småttingarna. Att han inte hade jättebråttom eller att han inte ens var stressad var det inget jag reagerade på, klockan var i alla fall bara strax efter 07 och han var påklädd för att gå till jobbet. Jag tänkte att han kanske hade tagit ut lite sovmorgon. Jag passade på att få en extra hand med att platta mitt hår.

-Jag är så exalterad, det är bara 1,5 dag kvar tills överraskningen.. sa jag

-Fast nej, vi måste åka om ca 1,5h

-Va? Nä?

-Jo, Du måste ha packat ihop en weekendbag och redo att åka om senast 1,5h

Därefter satt jag mig ner för att äta frukost, fortfarande helt inställd på att han skojade med mig. Ungefär då funderade jag på varför han inte hade bråttom till jobbet, för då hade ändå klockan hunnit bli 07:40.

-Jag kör barnen och du packar väskan... Vi ska till Prag och flyget går 13:30!

Ja men ni förstår, eller inte.. jag förstår knappt! Han hade planerat det här ända sen i somras. Kollat upp hotell, läst recensioner och kollat upp läget. Han hade grundligt tänkt på allt! Han vet att såna saker är "viktiga" för mig, att om man ska.. så ska man göra det riktigt! Och visst gjorde han det hela bra, helt perfekt! Hotellet låg centralt, fina recensioner, sängarna perfect och det viktigast... frukosten(!) den var amazing, jag kommer länge att drömma om den! Nu var ju hotellet det viktigast och vi spenderade ju faktiskt inte så mycket tid på hotellet men tillräckligt för att kunna säga att det är absolut det bästa hotellet jag har bott på! Det låg mitt i gamla stan, mer centralt än så kan det inte bli!

Prag, vilken fantastisk stad! Skillnad på Prag och Budapest som vi besökte för 2år sen är att arkitekturen! I Budapest besökte vi sammanlagt 5 olika platser runt om stan för att se fantastiska byggnader, historier och andra sevärdheter. I Prag finns arkitekturen överallt, historier finns i vartenda hörn på varenda gata! Dom steniga gatorna, vackra byggnader och kyrkorna. Mysiga fik, sagoliknande restauranger och småpubar. Prag är enastående, helt fantastiskt vacker! En dag vill jag åka tillbaka, en dag ska jag stå där i gamla stan, mitt på torget uppleva allt det där igen! Staden som verkar aldrig sova, gatushower och livemusiken!

Jag kan inte ens med bild beskriva hur vackert

det är i Prag..

Det är något som bara måste upplevas!

För en stund, bara för en stund så fick vi vara VI två. Vi utan barn, man & fru och bästa vänner! Vi åt och drack gott, vi pröva nytt och konstigt. Vi hade en fantastisk weekend jag och han!

Känslan att få vara nykär igen..

ja men finns det något bättre?

Godmorgon.

Knappt 20min kvar tills dess att vi måste bege oss till alla dagens måsten. Igår var det en sorglig dag, igår vart vi 1 katt mindre.. barnens absoluta favorit Ralph hade fått Cancer och vi var därför tvungna att avliva honom. Det fanns ingenting man kunde göra, ingen operation i världen kunde tyvärr rädda honom.

Redan för 3 veckor sen förstod vi att något var galet med vår yngsta katt Ralph. Att en robust hankatt skulle magra av sig så mycket och så snabbt, inte troligt! Bara dagarna innan hade vi bokat sterilisering för honom, vi avbokade det och bokade ist in en undersökning. Veterinären som tog sig an honom var superskicklig och bara efter några minuters klämmandens och kännande så kunde hon säga att det med störst sannolikhet var cancer. Lymfom alt. något jag inte ens minns namnet på. För att jag skulle kunna säga till barnen att vi verkligen hade gjort allt för Ralph så lät jag dom göra ett ultraljud. Mycket riktigt så var det lymfom.

Redan innan vi visste vad det var för fel på katten så pratade vi om hur vi skulle göra med allt om vi ev skulle behövdes avliva honom. Vi vuxna delade inte samma mening men efter att ha pratat med barnen så bestämde vi oss för att ta honom hem så skulle barnen först få säga hejdå! Han fick alltså följa med mig hem igen i fredags.

Inte helt oväntat att det vart mycket verkligt för barnen och det snålades varken på sorg och tårar. Men det är ju klart, han var ju en familjemedlem, deras bästa vän, smarta kompis. Han har legat där mitt i all kaos som en stor familj kan ha, mitt i där alla har tjoat och stimmat, på Sammys huvudkudde och under täcket hos Simon. Han var mest nere i källaren, det var där han trivdes!

Barnen fick möjligheten att följa med till veterinären, vara där för Ralph, se hur det gick till, finnas till för sin favoritkatt. Efter mycket om så valde dom stora att vara med. För Theo var det här något helt fruktansvärt och han stannade hemma. Hela helgen hade han vart ledsen, inte kommit till ro på kvällarna och har missat både en träning och en innebandymatch under dessa 3 dagar, fast än han var den som spenderade minst tid med Ralph så var det han som sörjde honom mest.. eller mest uppenbart.

Vid middagsbordet har aldrig vart tystare, kvällen har aldrig vart längre och man saknade det svarta lurviga djuret!Det var en sorglig dag, barnens första husdjur dör och det var inte av åldern. Kanske vart det det som kändes så konstigt för dom.. -Han var ju så ung!

För exakt 6 år sen gjorde jag min första tatuering. Jag lät mig märkas med namn på mina barn, Theo och John. Till det fanns det en genomtänkt kvist med körsbärsblommor, 4st och en knopp. man kan se det i original tatueringen, nu har det blivit fler blommor. 4st blommor, 1 blomma för varje barn och knoppen representerade ytterligare ett barn som då inte fanns, eller ens var påtänkt.. 2 blommor för mina, 2 blommor för mina bonus. Att tatuera deras namn då kändes fel, av många olika orsaker... . Jag ville inte att dom skulle känna som att jag hade trängt mig in deras liv, att jag tog en plats som inte tillhörde mig! Därför fick dom en blomma var, för oavs vad så hade dom redan funnits i mitt liv i 3år och pga sin lillebror skulle dom nu också alltid finnas i mitt liv!

Jag minns när jag kom hem den dagen och visade tatueringen, Theo tyckte det var helt fantastiskt. Han kände sig så stolt över att hans namn stod på min rygg... men han undrade också hur det skulle bli ifall vi vart arga på varandra, hur skulle jag då kunna ta bort tatueringen?! Jag förklarade för honom att oavsett vad, fast än vi vart osams så skulle vi ju alltid vara mor och son.. och det är inget man bara suddar ut!

På kvällen frågade Simon och Sammy mig,

-Varför fick inte vi stå på din rygg?

Det var något svårförklarat, för hur kunde jag säga att jag älskade dom lika mycket men att dom ändå inte hade en "plats" på mig?! Jag tror att just då handlade det mest om avundsjuka, att dom kände sig utanför, dom förstod inte riktigt varför, dom var ju så små. Jag trodde då att samtalet skulle komma att vara en engångsföreteelse..

men genom åren har samtalet kommit upp vid flera tillfällen. En dag sa jag..

-När ni blir 15 år och fortfarande vill att jag har ert namn intatuerat på min kropp så ska jag göra det.

Om bara 1 månad fyller vår äldsta 15 år. Det var inte så länge sen som vi pratade om det hela. Den gången ville han poängtera att jag verkligen inte behövde det om jag själv inte ville det men att han ville det. När jag här om dagen frågade jag honom igen, om han fortfarande var säker och fortfarande ville det, svarade han enkelt och kort på ett okomplicerat vis,

-Ja det vill jag!

Jag väljer att göra det, inte för att jag vill vara snäll mot honom, inte för att poängtera något,

inte för att ta någons plats..Jag gör det för att jag vill, för att han vill!

Vi har under 10 år skapat ett band till varandra, blod eller inte, biologiskt eller ej så har jag redan en plats hos honom och han hos mig! Han betyder, han är viktig, han är min son på alla tänkbara vis(!) 

Biologi är inte allt, det är inte det som betyder och det tycker jag vi är ett levande bevis på. Jag älskar honom så som jag älskar dom andra. Jag gör så gott jag kan för dom alla.. ingen är viktigare än den andra, ingen betyder mer än den andra.. och jag misslyckas och lyckas, lika mycket med min egna som med mina bonus!

Jag är väl medveten om att det kommer finnas åsikter om det hela, vad som är rätt och fel, vad jag får eller inte får och vilka gränser som en del kanske tycker att jag korsar! Men vet ni, det är ok, jag kan ta det.. för i grund och botten så är det här något mellan mig och Simon och vad vi tycker. Vad andra möjligtvis kanske tycker/tänker betyder inte så mycket för oss. Jag älskar han precis lika mycket som dom andra och han har en självklar plats hos mig, på mig! 

Om några år är det Sammys tur. Kanske han vill, kanske inte. Det är hans beslut som jag kommer att respektera. Jag hoppas att han förstår att oavs vad så kommer jag alltid att älska honom, han kommer alltid att ha en plats hos mig! 

..och varför inte dra igång veckan med lite vab.. igen!

Så tidigt som igår så ansökte jag om vab för tidigare den här månaden, 5 min senare säger Jonas att John har feber! Den här gången var det hans tur att vabba.

Det är lite synd att han vart sjuk precis nu, för i förra veckan testade han på innebandy för första gången och gillade det. Kanske har vi fått ytterligare än innebandyspelar här hemma.. kanske blir det att köra till träningar 3gg i veckan istället för..2! Nä just det, inte så stor skillnad. Tanken på att Theo kanske även ska få träna med 07:orna känns lite si och så där. Vart hittar man allt tid?!  Men han älskade det och vill gärna testa igen. Jag vart förvånad över hans koncentration under träningen, hans nyfikenhet och hans sätt att anstränga sig! Han ville i varje rörelse göra det helt perfekt.. och när han fick till det tittade han på mig och log.

Precis som sin brorsa så älskar John rosa.

Tid, jag har lärt mig att planera, in i den minsta lilla detalj.. och långt i förväg. På så vis kan det näst intill aldrig bli fel! Just nu har jag precis planerat mitt kostschema, träningsschemat och alla andra måste som ska göra den kommande veckan. Just den här veckan är det menat att Theo ska vara med sin pappa men pga av jobb så kommer han hem igen på onsdag och blir här tills på fredag.. det betyder ytterligare en träning som det ska skjutsas till. 

Den här veckan får gärna gå lite fortare än vanligt. Jag har så mycket jag vill hinna med i helgen. Kratta löv, städa gården, förrådet och hinna ner på stan för att inhandla en partyblåsa..

Partyblåsan ja, i förra veckan fick jag veta att en överraskning väntade mig. En överraskning arrangerad av min man, att ens skriva -min man och överraskning i samma mening är en överraskning!! haha 

Pga min överraskning till barnen i början av Nov ja nu jäklar är det överraskningar så var Jonas tvungen att avslöja dagen för hans överraskning.. gaah, rörigt! 

Men jag är så spänd och nyfiken på det hela. Jag vet att det är neröver, att vi ska övernatta, att jag behöver något fint att ha på mig och att jag kommer få äta något jag inte har ätit förr?! 

Så mycket att se fram emot, jag är så nyfiken.. så överraskad över att han faktisk har planerat något över huvud taget, förvånad är jag inte ensam om!

Helgen är här och jag fick starta den med sovmorgon.

Idag ska vi till svägerskan och Tobias för att fira Ralf och Selma som fyllde 1år tidigare i veckan.

Några andra planer har vi inte, inte ens matschemat är ifyllt med vad som ska ätas!

Har ni känt hur varmt det är, fast än det är oktober?! Det får gärna vara så ända fram till mitten av december.

Men om nu vintern skulle visa sig så är vi förberedda, ungarna har sina vinterskor, jackor och mössor klara.

Jag blir extremt irriterad när jag ser att jag har köpt en jack.. för knappt 1 mån sen som nu är på rea?!

Som jag dessutom använde min 300:- rabatt på!!

Vinterskorna har jag hittat på Stadium Outlet, till alla barnen.

Barn och barn... man inser att dom håller på att bli stora när man måste leta skor på herravdelning!

Ha en fin höstdag!

Godmorgon!

I morse vaknade jag med tuppen, typ.. klockan 06:00 stod jag i duschen. Som jag har skrivit förut, jag älskar att inte behöva stressa på morgonen!

Igår var jag på Bio. Lite spontant frågade min vän mig söndag eftermiddag om jag inte ville följa med henne på

"A Star Is Born" Jag var helt säker på att filmen handlade om Lady Gaga och att även rollen spelades av henne,

så lite man vet!

Helgen som var gick allt annat än omärkt förbi. Vad vi hann med saker. Lördagen spenderade vi i finvädret på Rättviks marknad. Det vart några små karuseller, massa socker och inga strumpor. Däremot fick vi med oss hem ett blomsterarrangemang att ha på trappen. Vem visste att man kunde ha ljung ute hela vinter.. inte jag iaf!

Till min förvåning vart det jättefint!

När nu dom stora barnen var mindre och vi åkte på  marknad fick den äldsta alltid med mig på att åka en karusell, oftast virvelvind.. fast än jag avskydde det och efteråt vart illamående. Den här gången var det inget undantag, han fick mig att åka den största karusellen och jag är helt övertygad om att min magsäck fortfarande är någonstans i den, för jag har mått lite halvt illa dom senaste dagarna. Jag brukade älska karuseller, adrenalinet.. efter Theodore, not so much!

Nu är det dags att väcka kidsen!

Ha en fin dag!

Swish sa det och det vart oktober, höstens riktiga månad. Månaden då alla blir mer eller mindre förkylda. Natten till onsdag fick Eddie krupp. Han har haft det sen han var liten men nu var det ganska länge sen vi fick uppleva det. Den här gången var kruppen lindrig och den var redan bättre andra natten, mot fredag var han bara hes.

I morse vaknade vi alla 08 och tanken var att somna om en stund till, lite lördagssovmorgon.. men 08:30 gjorde min mage uppror. Hela den här grejen med kostschema har gjort att jag mer eller mindre känner mig som karaktären Skalman ur Bamse serien, mat och sovklockan sköter mer eller mindre sig själv numera.

Idag har vi planerat in Rättviks-marknad, sist vi var dit var Eddie inte ens 1år och min svägerska höggravid. Eftersom väderprognosen utlovar finväder så tänkte vi passa på. Det är marknad eller ut på gården för att kratta löv... jag vet hur det blir och jag är inte sugen på att höststäda.

Dags att dra upp tonåringen den enda som kan sova fast än om det skulle pågå ett krig här uppe ur sängen och börja förbereda sig för trippen till Rättvik.

Ha en riktigt fin höstdag!