Jag kan inte skriva hur det kändes första gången jag kände hans andetag, då han första gången log, sa sitt första ord eller tog sina första steg. Jag kan inte skriva hur hans liv förändrade mitt.  Det finns många saker, minnen och upplevelser som jag inte delar med honom. Men sen finns det så många saker efter allt det som vi två faktisk delar.

Han kunde spendera lång tid på att kolla ut genom fönstret i väntan på att en stjärna skulle falla så att han kunde önska sig en hundvalp, hur han som 6åring ville bli en snickare så att han skulle kunna bygga ett hus bakom lekstugan i Nusnäs.. så att han alltid kunde bo nära. Jag var där hans första dag i skolan, det var jag som lärde honom både läsa och skriva. Jag har plåstrat och tröstat, Jag höll honom dom nätter som nattskräcken var värst. Jag har vart med då önskan och dröm har ändrat sig genom åren. Vi har skapat så många nya minnen och upplevelser. Biologin är inte allt, det är inte viktigt. Jag är stolt över att vara hans mamma. Han är en fantastisk människa, omtänksam och ärlig!

Jag försökte hitta en bild på bara Simon..

Att hitta en bild på bara honom är nästintill omöjligt eftersom småttingarna är så som humlor är över sin bikupa...nära och alltid där.

Dom älskar dig, Vi älskar dig, Jag älskar dig!

Tack för att du låter mig vara en del av ditt liv.

Jag finns där.. så länge du vill, så länge du behöver!

Grattis på födelsedagen Simon.

15år, 3år till och du är myndig!