I fredags packade vi ju ihop väskorna och drog på en miniresa med ungarna.

Jag blir alltid så exalterad av såna här saker, överraskningar, semestrar, att vara lite spontan..

jag älskar ju att komma hemifrån. 

Vi hade hyrt en stuga strax utanför Västerås och bokade inträde till Kokpunkten, sverigest största Actionbad.

Vi spenderade över 4h på kokpunkten. Ungarna älskade det, likså vi! Jag gillade det faktum att det faktiskt gick att bada i vattnet, att man fotfarande levde när man var klar. Ni vet, här på Moras badhus... här får vi försöka hugga ut barnen ur isboxar efter varje besök! 

Men det var kul, det passade alla åldrar! Jag kan dock tycka att det inte är något för några räddfisar. Man lär tycka om lite fart och höjd. Eddie och John älskade det och hade garanterat åkt alla vattenrutchbanor..

om vi och åldern hade tillåtit det, Theo däremot vart inte så sugen på allt. 

Höjdpunkten var nog ändå stugmyset, alla 5 älskade det! Det blir ju inte så som när vi är hemma. Direkt efter middagen börjar speltiden och dom försvinner alla in på sina rum. Det brukar inte ens vara någon idé att fråga om vi ska umgås, se på film eller liknande. Men det är ok, så länge dom är ok med det! Just den här helgen vart det mycket umgås. Det bästa med helgen, om ni frågar John va att vi spelade spel.. långt in på kvällen/natten. Han tyckde det var helt faktastiskt och grät vid läggningen på lördagen, just för att vi hade haft det så kul. Att föreslå att vi kunde spela hemma var ingen idé, det var ju här man skulle vara.. i stuga.. då vill ju alla vara med!! När småttingarna hade lagt sig fortsatte vi spela med dom stora. Kom i säng... det hade vi ingen koll på.

Här har ni ett gäng trötta, slitna men nöjda killar.

Som min svärmor brukar säga,

-Det ska då alltid vara nått!

Alltid finns det nått som stör ens livscirklar.

Redan i lördags kände jag av buksmärtorna, min första tanke var urinvägsinfektion. Söndag och det hade trappats upp lite, måndag var outhärdligt. Jag visste att fick lov att bita ihop lite eftersom jag och Simon hade ett inplanerat möte med studievägledaren på förmiddagen. Direkt efter mötet satt jag mig i bilen och for till akuten, jag stod inte ut längre.

5h senare hade jag fått träffa 1 nonchalant läkare, som jag fortfarande är helt övertygad om var en förrymd patient! 2 mindre trevliga sköterskor, 1 trevlig sköterska och tills sist gyn-läkaren. Jag gillar henne, Hon har man träffat några gånger genom åren, Hon är snabb, effektiv och kan sätta en diagnos utan att googla fram det!

Jag avskyr, verkligen avskyr när en läkare frågar mig som patient, -Vad tror du det är för fel på dig, vad tycker du att vi ska göra?! Som är som om dom inte litar på att jag faktiskt har ont, eller kanske tvivlar dom på sin egen kompetens och tänker att jag vet bättre?!

Det är så jävla oklart inom vården idag!

Är det bara jag som upplever vården på det här viset?

Jag hade hur som helst Livmoder infektion. Idag går jag på 2 olika antibiotika var av en innehåller Antabus. Jag mår sjukt illa, håller i sig i ca 5h... ska ta 2gg om dagen. Jag är ju inte jätteförtjust i det hela. Idag har jag hunnit spy 3gg och nu är jag hemma. Att byta antibiotikan var tydligen inget alternativ. Som svärmor sa då

-Det ska då alltid vara nått!