Go´kväll! 

Nu äntligen är det dags för vardag igen, imorgon smäller det till och småttingarna ska till förskolan. Dom stora har en hel dag kvar av lovet. Tänk va skönt ändå... att kunna ha 4 inplanerade lov, var av ett lov på nästan 10 v! Jag barnen har det ganska gött i sin vardag! 

Idag har vi vart några man kort på jobbet, det känns som om hela skaran har vart hemma i diverse olika sjukdomar. Själv har jag fått en hel del gjort. Idag vart jag klar med alla förberedelser inför vår årliga mässa i Stockholm nästa vecka. hotell, tåg, biljetter mm., som jag längtar.. oftast redan dagen efter att vi har kommit hem från Stockholm.

Hur har början på nya året varit?

Själv fick jag till årets första träningspass. Det känns skönt att få komma igång igen efter alla köttbullar, choklad och annat namnnamn efter julen. som jag skrev i ett tidigare inlägg  Jag har också ingått en slags pakt med mig själv, en sockerfri månad. Än så länge går det bra, men jag måste erkänna, första dagarna var det tufft! 

Nä hörrni, idag har jag inget mer att komma med. 

Godnatt!

Jag kan helt ärligt säga att jag har börjat att sakna vardagen, tiderna och rutinerna.

Att få vakna på morgonen och vara helt säker på vad det är för dag.. jag saknar den känslan. 

Min förkylning verkar ha börjat släppa, till och från känner jag av den tunga luften, som om jag får kippa efter luft.. men det känns helt klart mycket bättre än i går. Idag tog vi oss ut, jag, småttingarna och Simon. Jonas åkte iväg till Nusnäs för att hjälpa Theos pappa med lite renoveringsbygge.

Theos pappa...Theos bonuspappa.. Bonusförälder

Igår var jag med Theo till vårdcentralen. Han har till och från i veckor haft ont i magen. Det finns inget speciellt samband och det kommer och går i olika grad. Vi tyckte därför att det vad dags att kolla upp det. Jag är inte oroligt, jag vill mest göra det för hans skull, så att han kan släppa tanke på att det är något allvarligt fel! När vi sen sitter där hos doktorn och svarar på alla hans frågor, hans försök att hitta en psykologisk förklaring så kommer den typiska fråga upp,

-Hur ser det ut hemma, är det något som har ändrat sig.. hur är situationen ut mellan mamma och pappa?

Det kändes så jäkla skönt att kunna svara på den frågan utan ångest(!),

-Jo men det ser jättebra ut, vi är separerade sen många år tillbaka, jag och Theos bonuspappa har mestadels uppfostrat Theo, han har sen en tid tillbaka börjat vara hos sin pappa varannan vecka och vi alla tre har en bra relation! 

Så nej, hans familjesituation påverkar inte hans magont.

Jag kan ärligt säga att jag har aldrig trott att vi skulle kunna funka så bra ihop... Jag menar, det hör ju inte till normerna! Jag trodde heller inte att min man skulle kunna komma så bra överens med Theos pappa. Jag har bara haft en endaste önskan, att Theo skulle få växa upp bland många fina vuxna och att dom alla skulle älska, acceptera och omfamna honom! 

Jag är adopterad, jag har inget kött och blod som för en del är så viktigt. Jag vägrar acceptera att det skulle vara något som är viktigt, för om det är så... vem hade jag då haft?! 

Nej, det är inte allt! Theo har så många kring sig som han älskar, som betyder så mycket för honom. Han har dubbelt av flera personer, han är en av dom lyckliga! Jag älskar att höra Theo fråga sin bonuspappa ifall han kan hjälpa hans pappa ett renovera hemma,

-Men Jonas är ju så bra på det, det är inte pappa.

Jag önskar att alla barn till separerade föräldrar hade kunna haft så!

Jag älskar träningskläder, dom är så mycket mer skönare än vanliga kläder...

inte ens mysbyxor är i samma klass som ett par sköna träningstajts! 

Idag har jag mitt presentkort investerat i nya träningskläder från Kappahl.

Hur snygga?!

Dom här älskar jag, titta på dom bara... kärlek.

Nu önskar jag mig själv ett snabbt tillfrisknande så att jag kan gå tillbaka till min vardag och träningen!

Just nu har Kappahl 3 för 2 på deras tränings kollektion!

Klicka HÄR för att komma direkt till deras träningskläder. 

i efterskott får man väl säga.

Jag gick och drog på mig en förkylning dag 1 på nya året, typiskt! Igår vaknade jag med hes röst, tung andning och feberfrossa. Trotsad det hela med att ändå åka in till jobbet, vid 11 gav jag upp och åkte hem!

Hur var ert nyårsfirande? 

Vi brukar faktiskt inte hitta på något speciellt, vi har ingen riktig tradition. Barnen har alltid varit hemma på nyårsafton, vi har ätit lite gott, spelat lite spel och avslutat det hela med att kolla raketskjutningen från strandkanten. Vi brukar inte ens skjuta raketer, eller vi har åtminstone inte gjort det dom senaste 3-4 åren. 

För många är det en viktig dag på året, sista dagen på året följd av första tomma sidan på nya boken...

Eller hur brukar ni säga??

För mig är det vilken dag som helst, förutom att barnen är vakna väldigt, väldigt länge. 

I år hade vi faktiskt hela familjen Skogs/Andersson här hemma hos oss. 

Jag älskar mitt liv precis så som det är! Mina barn, man, vardag med jobb och hem. Jag vill inte ha en ny bok med tomma sidor...

för det skulle ju betyda att jag måste avsluta boken jag är på just nu.. jag är ju mitt i ett äventyr, det är inte i närheten av ett avslut...

jag är inte ens redo att påbörja ett nytt kapitel. 

Till er alla som behöver ha den här nystarten, en ny bok med en tom sida...

Jag förstår, Jag har själv vart där, så många gånger... jag vet. Det krävdes ioförsig inte ett nyår för att förändra mitt liv, nej..

Det krävdes en hel del mod, styrka och en fantastisk liten son för att jag skulle förstå att Jag faktiskt bara lever en gång, that´s it!

Så välj livet!.  jo det är ett val!