Efter en mycket god middag och ett par glas vitt tog jag plats i soffan för att sova redan klockan 23:00 igår kväll. Att jag redan innan vinet var helt utmattad hjälpte inte! Men vet ni, strax därpå gick även Jonas och la sig och vi bägge två vaknade i morse helt utvilade -till och med Eddie sov hela natten i sin säng! Jag mådde så där helt fantastisk oförskämt bra och kände av så mycket energi när Eddie strax efter 8 i morse ville ha min uppmärksamhet!

Eftersom vi inte hade några planer för dagen så bestämde vi oss för en roadtrip till Borlänge -bara för att.

Jag älskar att hitta något jag verkligen vill ha på rea!

Hur snygg vårjacka?!

20% på Vero Moda!

Och dom här 👇

När man har världens bästa man och han vill unna mig ett par nya skor! 🖤

Just det där 👇  älskar!  

 Hur great är inte det?! 

Kommer att passa perfekt med mina sommar outfit!

Om bara några timmar är det slut på ännu en lång arbetsvecka och det är dags att åka hem till familjen..

Som jag skrev tidigare i vecka -jag mår inte så bra. Jag pendlar i humöret och psyket. Jag kan vara jätteglad en stund för att sedan bryta ihop över ex skor som inte står i skostället. Mina känslor är all over the place -jag känner mig bara så sorgsen?!

Hur som helst, det är fredag och jag längtar över att få vara lite ledig. Vi har inga som helst måsten och jag tänkte lägga ner energin på att följa med lille-John ut och åka skidor, åka bob med Eddie och kanske hinner vi med en biltema-fika.

Ikväll har vi en enklare middagsbjudning för en av småttingarnas dagisfröken. Det kanske låter jättemärkligt(?) -men hon har vart som en extra mormor för våra barn. Hon har ställt upp som barnvakt vid flera tillfällen, när ingen annan kan/vill -fast än hon inte ens behövt så har hon funnits där!

För helt ärligt -vi har ytters få människor runt om oss som vi litar på med våra barn!

Middag ja! 4 dagar i veckan gör vår äldsta middag hemma. Det kan vara allt från enkla "halvfabrikat" till köttfärsås. Han är jätteduktig! Vi vill ju gärna förbereda honom vuxenlivet i egen lägenhet. Jag som förälder hade avskytt ifall mina barn hade levt på nudlar och uppvärmda matlådor -just för att dom inte kan laga mat! Vi pratar ofta om mat i samband med ekonom för att få honom att förstå att nudlar nödvändigtvis är billigare. Att storkok och att frysa in är ett bättre alternativ för både plånboken och hälsan!

Igår gjorde han en hemmagjord pizza och äppelkaka till efterrätt.. och med nästan ingen som helst hjälp! Kan ni föreställa er hur stolt jag är över den där ungen!?

 Han va lika nöjd med pizzan som vi alla andra.

Till efterrätt bjöd han på äppelkaka med vaniljsås.

När vet man om man har gått in i väggen?

Känner man det, får man någon förvarning och har möjlighet att påverka situationen eller står man bara där en dag och allt har då rasat?

Jag har den senaste tiden känt mig överväldigad, trött och nere. Jag känner mig liksom inte på topp och det hjälper inte att tiden inte räcker till! Jag känner mig sönderstressad, retar mig på oväsentliga småsaker och har svårt att känna genuin glädje

-jag har ingen energi!

Jag känner mig tacksam och lycklig.. men energin -den är helt borta!?

Jag är i behov av sommar, sol, en hel natt sömn och en semester!

Allt blir så mycket bättre när man tar sig en titt på ex han där!

- God morgon, Jag saknar och älskar dig mamma...

Utan dig, utan dina brorsor..

-vad vore jag då?!

Go´kväll. 

Ikväll har jag en bultande huvudvärk som strålar mot axlarna. Det ska då alltid vara nått!

Efter en hel veckas frånvaro från gymmet är jag äntligen back on track. Jag har alltid en förmåga att slita ut mig första passet efter ett långt uppehåll, vilket resulterar i att jag kommer ha en fruktansvärd träningsvärk imorgon -och då har jag ett nytt pass att ta tag i! Jag har tills nu vart den enda i familjen som har vart träningsintresserad, jag har haft gott om tid att träna och har haft lätt att få in den i vår redan tajta vardag med jobb och barn.

Nu när Jonas har börjat träna 4-5 ånger i veckan så är det inte lika lätt. Det blir att man avlöser varandra vi dörren.

Missförstå mig rätt -jag är jättestolt över att han har tagit tag i sin hälsa!

Igår hade jag och vår äldsta en lite diskussion om varför jag tränar och äter så som jag gör.

Just nu, just idag är det pga att jag vill ha energi och ork att klara av min vardag. Orka leka med mina barn, jobba effektivt och kunna äta mer eller mindre vad jag vill. Det hade jag inte haft ork till om jag har vart överviktig! Kanske kommer det som en chock(?) men jag har faktiskt vart överviktig, i samband med mina graviditeter  -Med Theo gick jag upp 30 kg! 

Men jag gör det också för förebyggande syfte. Jag vill ju fortsätta leva, resa och äta gott även när barnen har blivit stora -jag tänker också på mina framtida barnbarn.

Låt oss vara ärliga, att äta vad man vill, när man vill och dessutom inte träna.. efter att man har passerat 30 - nä det funkar liksom inte! Så jag gör det hårda arbetet nu för att i framtiden kunna njuta lite mer utan att vara orolig för diverse olika sjukdomar! 

Jag mår bra över att träna och att ha koll på vad jag äter vilket är mer nu än tidigare. Jag gör det inte för någon annan än mig själv. Det stärker mig både psykiskt och fysiskt!

Några frågor på det?

Dags att ladda inför sängen, kom ihåg -sömnen är minst lika viktig!

Jag vet inte varför men jag har verkligen sett fram emot helgen!

Tror ni inte att jag vart sjuk igen efter träningen i tisdags. Det är så himla typiskt! Jag kände ioförsig redan under dagen att halsen krånglade... men jag vägrade tro att det var så, jag menar -jag hade ju precis varit sjuk! Men jag fick synda för det ons-tor.

Alla Hjärtans Dag i torsdags, fick ni något fint, åt ni kanske god mat 

-firade ni dagen överhuvudtaget?

Kvällen innan klippte jag ut små hjärtan till familjens alla medlemmar och skrev en lite alla hjärtans dag hälsning. Tillsammans med lappen fick dom en varsin chokladkaka iaf dom stora. Kanske har jag gått och blivit gammal men jag känner att Alla Hjärtans Dag är en överskattad dag för oss vuxna. Jag vart nästan lite irriterad över att det stod blommor på bordet när jag vaknade igår morse -vi hade ju kommit överens om att inte köpa något till varandra, jag och Jonas. Men självklart uppskattade jag dom. Nej, jag köpte ingenting till honom. 

John.. han har älskat allt med den här dagen. Jag överdriver inte när jag skriver att han har pratat och längtat efter den här dagen i nästan 2 veckor! Han var så exalterad på att få ge oss hans fina pyssel som han gjort i skolan. Han har verkligen lagt ner sin själ på att fixa fina små gåvor till oss båda. Den här älskar jag allra mest, vår hjärtefamilj. Visst är den fin?

Let me take it back, vi är inte alls friska -åtminstone inte Jonas! Jag och småttingarna möttes av total förmörkelse när vi ca 16:30 klev innanför dörren igår eftermiddag. Igår och idag är han hemma och vabbar sig själv.

Efter att ha diskuterat lite fram och tillbaka så kom vi fram till att jag igår kväll skrev in mig på MTC. Jag är väldigt förvånad över hur mycket slitage det har blivit på gymmet sen jag sist tränade där. Om jag hade behövt välja mellan Nusnäs och och MC, för dom pengarna -Nusnäs alla dar i veckan! Anledningen till att jag skrev in mig överhuvudtaget är ACTIC, att det övergår dit i april -för en rimlig summa. Jag bokade hur som helst in mig på ett pass idag!

Dags att kasta i sig lunchen för att sen återgå till jobbet. Klockorna har kommit och det ser ut att bli succé!

Ha en fin dag!

Go´kväll!

Jag älskar hur det har vart plusgrader i helgen och trots att jag knappt har vart ute så har jag fått en sån där pirrande vårkänsla i magen.

Sjukdomen ser ut att avlägsna sig själv och jag mår så mycket bättre. Ingen feber sen i fredags och det det är inte lika ansträngt med andningen. Jag är helt klart på bättringsväg och tänkte planera in ett träningspass imorgon. Att propå träning, jag har funderingar på att skriva in mig på Actic -det gamla MTC. Tills nu å har jag hållit till i Nusnäs, tills nu så har det räckt -men nu vill jag utveckla min träning! Jag måste se hur det kommer att funka med vardagen och det faktum att vi numera har ytterligare en tränings-freak här hemma, om det är möjligt att få till det så att det kommer kännas ekonomiskt rätt.

Nä vet ni -jag har inget roligare att komma med.

Ville bara kika in och låta er veta att vi alla är friska och förhoppningsvis håller det i sig

Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle ha några tatueringar, någonsin.

Inte för att jag inte har gillat dom, tvärt om -jag har bara inte tyckt det har vart min grej!

Idag har jag några stycken. Namnen på mina barn, körsbärsblommor som jag älskar och nu ett monogram.

Jonas har länge skämtat om att jag ska tatuera in hans namn. Varför inte liksom, vi är gifta, har barn, ett liv m.m

Jag har alltid haft ett big big no till det! Tatuera in namnet på min man? Nej, sluta! 

What do you see?

Sen hittade jag den här!

Jag vart så förälskad i den, den är helt perfekt, så rätt -så jag!

Jag vet att livet inte alltid blir så som man har planerat och tänkt

-ibland spricker den fina glasklara ytan.

Jag är inte naiv, jag tar inte han eller oss för givet!

-Jag är ödmjuk till allt jag har!

Drömmen är att vi tillsammans ska sitta på vår altan i vår hammock och titta ut över gården som är fylld av små barnbarn, våra ungar och deras familj!

Om inte, om livet har andra planer för oss, om vi av någon anledning inte är tillsammans då så är jag numera helt till freds med att ha Jonas initialer intatuerade på min arm!

Han är så mycket mer än min man

-han är också min bästa vän! 

Han är en del av mig och min historia!