Gokväll! 

Vilket jäkla väder vi har haft dom senaste dagarna... älskart!! 

Det bästa med våren är väl ändå när vägarna sakta men säkert börjar krypa fram och man helt plötsligt får plats med bilen på vägen. Känslan att inte behöva vara rädd för att bli ramad av en annan bil pga all snö som tycks aldrig blir riktigt plogade ända ut i kanterna

-obeskrivlig!

Efter tre dagars vab med Eddie och hans eländiga feber var jag tillbaka på jobbet idag.. i hela 4h innan jag fick lov att sluta pga av en akut tid på vårdcentralen återkommer till det sen.

Den där febern ja. Den tycks komma och gå och vi blir liksom inte kvitt den. Eddie har redan vart hemma med feber den här månaden! För 2 veckor sen hade även Sammy feber!? Ungen som inte har en enda sjukdag på 8 åren fick feber, helt utan andra symptomer och i 4 dagar. Det var så märkligt att jag på dag 3 tog han till akuten för att kolla upp honom.. och nu Eddie igen?! Det är ju som tur är bara 3 dagar kvar på den här månaden

-hur många vabdagar går det att få ihop på

1 månad?

Jag och min läkartid då. JO, nu ska jag berätta en grej för er! I fredags fick jag en konstig känsla i min hand, ni vet en så där pirrande/stickande känsla, som om handen har somnat? Oftast får man ju liv i den -du slår, klämmer och skakar på den tills blodcirkulationen börjar flöda. I mitt fall släpper det inte! Det visade sig att jag med störst sannolikhet har drabbats av Karpaltunnelsyndrom -eller så nära inpå mitt problem som man kan komma. Det ska ju alltid finnas en etikett på saker och ting nu för tiden. Jag orkar inte ens försöka förklara här och nu hur det hela känns, men klicka dig vidare på KARPALTUNNELSYNDROM 👈  för att läsa lite mer om syndromet. I mitt fall är det dock värst på dagarna, jag är 80% begränsad i min vänstra arm/hand. Enkla saker som att hålla i en gaffel medans jag skär, shamponera håret med båda, knäppa upp bh.. osv -näst intill omöjligt utan att det gör så ont att jag mår illa! Men mest av allt gör det ont i mitt hjärta för att jag inte kan lyfta min minsting -vi som älskar att kramas! 

Just nu väntar jag på en tid till Falun för att genomgå en nervundersökning. Man måste ta reda på exakt vilken nerv det är som ligger i kläm. Utifrån det avgörs det ifall om en operation är nödvändigt. Tills vidare har jag nu fått 3 st olika skenor för att avlasta musklerna/nerven. 

Man får ju ge sjukvården lite kred när dom har designa prylar även för den yngre generationen! Visste ni att Karpaltunnelsyndromet kan drabba vem som helst -oavsett ålder? Tills i måndags så visste jag inte ens att det fanns

-idag känner jag till 2st i min omgivning!

Det fick bli ett allt i alla inlägg, liksom bara kastar in allt. För att tillägga, jag har just nu skrivit ett ganska långt inlägg med en hand - den du!

I min fantasi hade jag redan innan helgen sugit på vilket grymt födelsedagsinlägg det skulle bli -Jag trodde jag skulle kunna göra er avundsjuka. Riktigt så vart det inte -inte hela vägen iaf.

Vi hade en grymt trevlig fredag. Tillsammans med Kristin och Fredrik drog vi ut på kryssning för att se Raw Comedy 

-ni vet den populära tv-showen med bla.a Hasse Brontén, Messiah och en av mina favoriter Mårten Andersson?

Vi åt mat, såg show, drack drinkar -därefter vart det dimmigt! Jag ska berätta en sak för er -jag är extremt sjösjuk! Att bo i hytt, högt uppepå båden är inte att rekommendera för det sjösjuka! Du känner av varje litet skvalp från havet -bokstavligen! SÅ, med et vill jag säga -alkohol + sjösjuka = bad idea! Jag låg i hytten hela lördagen, enda fram till 20 min innan avstigning -17:40. Vi hörde efteråt att ett fartyg fick lov evakueras pga dom extremt höga vågorna.

Jag är så ledsen över att missade Raw Comedy på lördag, jag som hade sett fram emot det så länge -jag älskar ju sån där humor. Jag var ju så peppad över helgen, taggad till max! Men visst, till en viss del var det ju faktiskt mitt eget fel -jag tar det, står upp för det och lär mig till en annan gång! Man fyller ju trots allt bara en gång om året! Det hela känns helt klart mycket bättre när jag vet att Jonas faktiskt hade en trevlig dag trots mitt hytthäng. Showen visades nämligen även lördag och tydligen var den mycket bättre än kvällen innan. Hans resa gick åtminstone inte i spillo. 

Lördag till Söndag var vi incheckade på Scandic-Ariadne. Vi åt en grymt god födelsedagsmiddag på hotellets restaurang för att sedan spendera resterade kvällens få timmar på rummet -precis så som vi ville ha det. Vi såg en film, åt lite snask, tog ett bad och bara njöt av varandras sällskap -så som vi ville ha det.

Det är klart jag hade tänkt mig mer av helgen, planerat lite mer än att bara vara dålig -men vet ni.. det går inte alltid att förutse hur det hela kommer att utspela sig. Man lär helt enkelt njuta och ta till sig av det man har -här och nu!

Grattis på födelsedagen till mig!

Nu är det dag att fira familjens andra födelsedagsbarn för den här månaden.

Idag fyller vårt lilla solstråle 7 år, 7år! Jag vet att det låter klyschigt men tiden

-Vart tar tiden vägen?

Det var ju alldeles i förrgår som han föddes. 6v för tidigt , lång som en ål med hår över hela kroppen -han var helt perfekt! John har så många olika blandade identiteter, han har så enkelt att anpassa sig efter sin omgivning. Han är faktiskt de enda som har förändrats mest genom åren -både till utseende och till sättet.

He is one of a kind!

Something special about him!

Morgonen började vi med sång, pannkaksfrukost i sängen och paketöppning. Bästa starten på morgon! Grattis på födelsedagen vår fina lilla unge. Om du bara visste vad betydelsefull du är för oss -för hela din familj!

Godmorgon/dag! Jag måste få säga -det är något befriande där barnen blir äldre, när dom klarar av att roa sig själva en stund. Idag har Eddies förskola planeringsdag, förskolan är stängt hela dagen och det var nu min tur, min ära att få vara hemma med ungen! Vi började dagen med sovmorgon och därefter tog han plattan, la sig bredvid och lät mamma fortsätta ha sovmorgon -älskart! Klockan 9 hade han myst klart och ville då ha frukost -helt acceptabel morgon!

Planen idag var att vi skulle åka till badhuset tillsammans med en vän och hennes barn. Efter att ha hört Eddie kosta sönder lungorna under natten så bestämde jag mig för att inte utsätta han för Moras badhus och deras Antarktis-liknande klimat i poolen. Jag menar allvar -hur vore det om dom kunde fixa till det där någon gång? Dit går man enbart om man verkligen vill bli sjuk! Vi ska istället åka ner på stan och luncha tillsammans. Våra barn vet precis vart dom har mig och deras pappa. Är dom med mig så väljer dom lunch på stan, när dom är med sin pappa så blir det biltema som förstahandsval. Hur som -vi ska uträtta några ärenden och sen luncha på stan. 

Idag för 7 år sen befann vi oss på BB i Falun, 6 veckor för tidigt. Det var väl ungefär vid den här tiden som barnmorska 111 va in och tog mina värden för 711 gången. Natten till den 16/3-2012 åkte jag på en riktig jäkla magsjuka och i samband med den sprack mitt fostervatten åtminstone är det hur vården tror det har gått till. Tänk att man minns en specifik sjukdom, tid och plats?! Pga omständigheterna som bl.a att jag var andragångsföderska, att vattnet hade gått och att det var över 1h enkelresa till BB fick vi därför stanna "råd" om att stanna kvar i närheten. Förutom att han var lite tidig så visade undersökningarna att han även var lite liten -lite kort. Vi konstaterade snabbt att kläderna som vi hade med oss var alldeles för stora. 

Vi spenderade dom nästkommande 4 dagar med att spela kort, dricka kopiösa mängder med choklad och fick till ett biobesök i Falun. Jag tror också det var just idag som vi även åkte in till Södra Backen för att handla lite småkläder i strl 44. Jag borde lägga till att jag under hela den här tiden gick och läckte fostervatten.

Just då levde vi en bubbla, fylld med kärlek och förväntan. Snart skulle vi bli en lite större familj. Vi skulle snart få åka hem och presentera det lilla underverket till brorsorna. Just där och då slog det mig aldrig att vi kanske skulle behöva vara kvar så länge! Vi var ju bara glada över att han skulle komma ut tidigare. Vi förstod nog inte riktigt allvaret i eftervården på neonatal.

Jag ser tillbaka på den här tiden med blandade känslor. Jag minns att jag var så ledsen. Jag kände mig otillräcklig mot barnen där hemma -framför allt Theo som inte alls var vad med att jag var borta och som inte allas kunde förstå varför jag inte bara kunde lämna lillebror och komma hem, varför jag valde just hans lillebror framför honom. På samma gång var jag superlycklig. Lycklig över att han äntligen var här nu, att han var frisk och att det inte vart några komplikationer. Jag var lycklig över att se Jonas tillsammans med honom och det kändes som om jag hade vunnit största vinstlotten genom att ha just Jonas som pappa till mitt barn -han var och är genuint den bästa pappan barnen kan ha! 

Jag är så tacksam över mitt extraordinära liv, min fina familj och man -som alla är friska! Jag är verkligen en av dom få som genuint är så lyckligt lottad och tacksam för vardagen som jag har! För 7 år sen var jag så lycklig, hög på livet och framtiden som skulle komma. Idag, 7 år senare känner jag precis lika dant. Jag är lyckligt lottad -utan att tillägga något!

Om 3 dagar fyller vår lilla Johnkus år, han som förändrade och förde samman vår familj!

Jag önskar att jag kunde ha berikat er med tbt-bilder. Tyvärr har jag alla gamla bilder på ett usb -någonstans i huset!

Helgerna kommer, helgerna går..

Just den här helgen hade jag behövt. Jag hade behövt sova, ta en promenad, lyssnat klart på min bok -jag hade behövt bara vara! Just den här helgen såg jag fram emot.. sen tog jag på mig jobb! Jag är utmattad, dödsutmattad!

Vila får man göra när man är död sägs det!?

Torsdag idag.

Jag känner mig lurad på våren. Det pendlar mellan snöfall, -16 till +0 och slask på bara några dagar! Rent psykiskt klarar inte jag av det. Från mörkt till ljust på bara nån dag -jag behöver mer balans! Jag intalar mig varje dag, säger det högt -det är snaaart vår.

Jag behöver mer ljus, vår, värme och lite vardagslyx! Jag behöver laddas om!

Vardagen blir så mycket mer enklare, lite roligare med något att se fram emot.. som tex. en kryssning! Inom kort drar vi iväg på en kryssning -jag och min man. En 24h kryssning men god mat, underhållning, boende i svit och buffé frukost!.. följd av en hotellnatt med hotellfrukost.

Hur tycker ni det låter -känner ni nån avund?

Jag/Vi behöver den här trippen, vi förtjänar den här trippen! Man måste få unna sig tid för annat än bara barn och arbete. Hur ska man annars kunna ladda om batterierna?!

Att föda barn är något speciellt, magiskt och helt obeskrivligt fränt. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har sett fram emot förlossningen, varje gång! Ni kanske tror att jag hör till undantaget där allt har gått smidigt och lätt till, inga komplikationer och lättsam graviditet? Nej, det har vart raka motsatsen på alla dom nämnda punkterna. Jag har haft graviditeter jag helst vill glömma och en förlossning som slutade i två akuta operationer var av en med hjärtstillestånd! Det var min första förlossning! Trots det har jag sett fram emot dom andra två lika mycket, taggat och längtat i flera veckor. Än idag hoppas jag på att få uppleva ytterligare en graviditet samt förlossning! På min senaste förlossning lät jag min barnmorska som även var barnmoska under Johns förlossning veta att jag är gjord för att föda barn, lagom kaxig och precis i början av förlossningen. Något hon inte var sen med att påminna mig om mot slutet av förlossningen då jag var på gränsen att ge upp! Man får ofta äta upp sin kaxighet!

Igår för 11 år sen födde jag en perfekt liten rödhårig pojke -ja han var faktiskt lite lätt röd/orangehårig. Han föddes 10 dagar efter utsatt datum och med sina 4130g tog han mig med storm! Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom på flera månader! Vad visste jag om kärlek innan han?! Han är min första riktiga kärlek, det var där och då mitt liv började. För 11 år sen igår fick mitt liv en helt ny mening. Där och då lovade jag honom allt i livet!

Det finns så mycket jag vill skriva om honom, så mycket jag vill berätta. Det skulle ta mig en oändlighet att få ner allt jag kände den dagen du föddes. Jag nöjer mig med ett enkelt grattis. GRATTIS min fina goa unge på 11 års dagen. Jag hoppas att jag som mamma inte har svikit dig längst vägen. Att du har en fin och trygg uppväxt och att du känner den kärlek du förtjänar, mer än vad det finns stjärnor på himmelen!

Här är han bra lik sin lillebror!

Ser ni vem?