Jag börjar känna mig frustrerad över att jag fortfarande inte har fått något besked ifrån Falun. Det betyder att jag är fortfarande 2 veckor bort ifrån att få komma dit och ännu längre bort från att faktiskt få handen åtgärdad! Så som jag har det nu är ohållbart. Ja jag känner mig en aning bitter! Att det aldrig få vara riktigt bra.

Idag är det torsdag, näst sista dagen innan helgen -underbart! Helg = sömn. Jag bara älskar när jag ställer en fråga i bloggen och får ett helt ohanterbart svar. Absolut, han kommer sova i sin säng när han är redo. Frågan är -Hur får jag få honom redo -nu? Det kan väl ändå inte ska behöva vara så att jag ständigt ska gå runt som en zombie på dagarna?! Det finns alltså ingenting jag kan göra -mer än att vänta på att han blir redo?

John är sjukt taggad för fredag och har tjatat hela veckan om att få grilla. Kanske går han i sin pappas fotspår. När jag träffade Jonas för 10 år sen grillade han allt, hela tiden! Vinter som sommar, regn eller sol. Det var nästan frustrerande drygt. Vem orkar vänta på att en grill först skulle få upp rätt temperatur för att sedan vänta den där korven -när man kan lägga den i stekpannan!? Men visst -maten smakar så mycket bättre grillat.. och i naturen

Idag har jag en fika-date på stan med min vän Natalie. Man liksom känner när livet kommer mellan då man ses högst 4gg om året. Trots det, trots att vi nästan aldrig pratar så känns det helt naturligt då vi faktiskt får till en tid och dag och kan berätta om allt det senaste i våra liv -utan att det känns konstigt!

Hur många har en sån vän?

Ha en fin dag!