Idag känner jag mig mer utvilad än vad jag har gjort på länge. Hela förra veckan gick jag runt i en slags tjock dimma utan att riktigt komma upp till ytan. Det var länge sen som jag uppskattade en lång sovmorgon så mycket som jag har gjort i helgen! En helt ny energi har landat över mig!

Alla dagens sysslor är nästintill klara och jag väntar nu in veckans sista pass. Det känns så himla skönt att vara tillbaka på gymmet med full kapacitet. Jag har redan nu bokat in den kommande veckans pass. Om ingen blir sjuk, om jag inte blir sjuk.. om vardagen fullföljer veckans planering så ska jag få till 5st 45min ACT-pass -sjukt taggad! 

Hur har er helg annars varit? 

Egentligen hade vi en inplanerad middag i helgen tillsammans med några av våra vänner men eftersom våra barnvakter inte växer på något exotiskt träd inget träd överhuvudtaget så fick vi lov att ställa in den. Egentligen behöver vi numera bara en barnvakt och det är till Eddie. John har blivit så pass stor att vår äldsta lätt klarar av honom en kväll ensam -vilket han har gjort 1 gång förr och det gick jättebra! Eddie är dock lite för liten fortfarande och är alldeles för stort ansvar för en 15-åring. Istället spenderade vi kvällen i soffan till eurovision, ost, kex och ett glas vitt. 

Vi har börjat fundera på hur vidare vi vill skaffa fler barn -är vi sugna, är vi klara, orkar vi? Ja vi har ett stort gäng -hela 5 st av dom. Som jag har skrivit och förklarat många gånger förr så handlar inte situationen om hur vidare vi är nöjda eller inte nöjda med våra barn! Vi älskar våra barn och alla har dom något eget att bidra med till våra annorlunda familj. Vi är jättenöjda med våra barn! Det har heller inget att göra med att vi enbart har ett gäng med pojkar, att vi skulle skaffa oss ytterligare en i hopp om att det den här gången blir en tjej!

Jag bara älskar alla dessa spekulationer människor har kring vår situation, alla dessa åsikten och tycke! Vissa stunder känner jag mig fullkomligt harmonisk och tillfreds med att familjen ser ut just nu -för att i annan stund känna sorg över att inte få gå igenom en sista graviditet, förlossning och småbarnsår. Jag känner också att det är dags att ta ställning till det. Eddie blir 4 år i Juli och vi vill gärna inte ha någon sladdis. Det känns som om det är nu eller aldrig.

Mina/våra tankar är jättesplittrade och beslutet ligger så mitt i mellan, hur vi än vrider och vänder på det så verkar inte valet luta åt något speciellt håll. 

Man ångrar sällan det man gjorde -bara det man inte gjorde?!