Redan torsdag! Det känns alltid som om veckan går mycket fortare när man har en "ledig" dag mitt i veckan -igår var jag hemma med Eddie som vaknade upp med huvudvärk. Det är ganska ovanligt att barn har huvudvärk och jag blir därför alltid lite extra orolig när dom har fått det.. men vid lunchtid var han sitt gamla vanliga han och ville ut och leka.

Tidigare idag ringde ortopeden mig och hade en ledig "akuttid" till mig imorgon. Trots att det mesta av symptomerna har avtagit så har jag inte ringt och avboka min tid. Det kändes alldeles för riskabelt med tanken på den långa väntetiden -tur var väl det, i samma stund som vi la på luren började min hand att ömma. Det känns ändå som om det är bra att jag tar mig dit och får det kollat riktigt!

Vårt sovarrangemang har vart ett av dom bästa besluten vi tagit den senaste tiden -för mig och Eddie i alla fall. Av någon anledning har han nu dröjt sig kvar längre i sin egen säng innan har kommit in till mig -jag har då knappt märkt av honom. I det långa loppet så är det ju ganska ohållbart att vi vuxna ska sova på olika ställen i huset +det att det nu är Jonas som sover dåligt! Men vi hoppas ju på att det ska gå över av sig själv snart, att han ska växa till sig och känna trygghet inifrån sitt rum i stället -dessutom, han är ju liten bara en kort tid till, det här är inte för evigt!

Det känns alltid så sorgligt när man börjar tänka på framtiden och det faktum att dom snart har sina egna liv och inte är våra småttingar -även om dom i vår mening alltid kommer vara det! Tiden då dom vill ligga en nära, inkilade med sina ben mellan mina -tätt intill som en och samma person, andetagen som känns tidigt en morgon, leendet och första orden på morgonen, hur dom vill bli kliade till sömns, pussarna trots andedräkten. Det här kommer inte att vara för evigt, tiden nu får du aldrig tillbaka och det hela kommer så småningom att knacka på ens dörr som en käftsmäll av sorg! Just nu vill jag bara stanna tiden och för alltid sova bredvid mina små! 

När jag sitter där om 100år gammal och grå så vill jag se tillbaka på livet med glädje -inte med sorg och ångest över saker som jag kunde ha påverkat! Om 100 år spelar det inte så stor roll om jag fick eller inte fick sova den där gången i Maj 2019 -Idag spelar det roll!