God dag! 

Ute är det kallt, det regnar och gatlyktornas sensorer verkar inte kunna registrera att det är mitt på dagen eftersom dom fortfarande lyser. Inne är det varmt, mysigt och febrigt. Jag och Eddie har spenderat hela förmiddagen i soffan under täcke tittandes på mini-monster. Han var bättre söndag eftermiddag men vi lät honom ändå vara hemma för att vila upp sig från 3 nätter av krupp -igår eftermiddag tog febern om och han vart dålig igen.  

I snart en vecka har Theo vart i Turkiet med sin pappa -vilket har vart ett skönt avbrott i hans nyfunna intresse... Hockey. Ungen tränar 3gg i vecka i Orsa och har match varje lördag! Jag blir trött av att bara skriva det. Vår vardag, varannan vecka går helt ut på att lösa vem som ska skjutsa när, träningskläder som tvättas varje dag och planera helgen så det inte krockar med matchen. Han har inte ens hunnit hem från Turkiet och vi sitter nu och planerar lördagens match i Falun. Visserligen är det inte vår helg att köra men eftersom match nr 2 är i Leksand flera timmar senare så kände min man att vi kanske borde ställa upp och ta en av matcherna?!

Det var inte så självklart att han skulle börja spela, i flera år har vi alla sagt nej. Det fanns andra åskådare som sett honom som innebandyspelare föreslog dom att han åtminstone kunde testa på att spela hockey -nu är han fast! Till vår förvåning är han dessutom duktig! Visst har han mycket och lära, mycket han kan bli bättre på men han kan! 5 år av innebandy kanske är en bra grund för att kunna lyckas någorlunda i hockey? För min man var det något av en "besvikelse" när Theo ville sluta med innebandy. Av oss 2 var han den som tog dom flesta matcherna samt träningarna. Han älskade att se Theo spela och trodde hans framtid bestod som innebandyproffs. Jag tror att han har börjat se ljusare på hans "hockeykarriär" men är nog inte riktig där.

Theo har alltid haft lätt för sig, i allt han tar sig an. Jag blir därför inte förvånad när han ännu en gång lyckats med något. Som mamma önskar jag ju självklart att han blir NHL spelare, flyttar till Canada och har en fin karriär tills det att han träffar en fin tjej och skaffar familj med. Jag hoppas det, jag önskar det.. det blir ju såklart så mycket mer rogivande i framtiden om man vet vart man "sålt" sin själ. Men blir han inte det så är jag som mamma alltid stolt över han som alltid vågar drömma stort!