Godmorgon! Morgonkaffe, ett tomt hus och lite musik kan få vem som helst att reflektera över livet. Jag satt mig ner för att skriva ett ganska glatt inlägg, ville berätta för er om vår mysig morgon på förskola med sång, musik och fika..Ville hitta en perfekt bild att lägga in till en perfekt text -tills jag insåg sanningen!

Kl. 05:30 ringde klocka i morse -idag firar skolorna landet runt Lucia -Mysigt, eller hur? I 3 dagar har vi peppat och uppmuntrat Eddie till att sjunga lite och kanske le -han skulle i såna fall få ett extra fint paket? Som alltid med våra dagisbarn så stod Eddie bara där, lite lätt irriterade över att behöva ställa upp för vår underhållnings skull. Vi såg inte en ton passera hans läppar och när det hela var över berättade han hur ledsen han hade varit innan för att det enda han ville var att komma bort till mig. Jag log och sa att det var mysigt att se honom stå där men att han hade väl kunna se lite glad ut, att det var lite tråkigt att se honom arg?!

Men han var ju inte glad(?) -inte alls!

Varför gör vi så här mot våra barn -när dom tydligt visar och säger att dom inte vill!?

Hur sött är det egentligen att se en små-ledsen och lätt frustrerad unge som helst av allt vill försvinna genom golvet -hur rättvist är det här?! Du skulle aldrig kunna tvinga en vuxen människa att ställa sig i en kör och sjunga inför 90% främmande människor?

Hur har jag inte kunnat se det viktiga i det tidigare -3 ungar och ex antal Lucior!? En reflektion alldeles för sent! Till nästa gång -jag kommer aldrig någonsin tvinga mina barn till att göra något som dom inte vill -om det inte är för deras bästa!

Jag har en hel del att be om ursäkt för när jag senare idag hämtar hem det finaste jag har. Det är meningen att jag ska vara hans trygghet, hans tröst och röst!

Någon bild från Lucia kommer jag inte att lägga ut -han vantrivdes och det är bara sorgligt.

Istället lägger jag upp en bild som han faktiskt själv har valt ut till Instagram tidigare i höst!