Hipp Hipp -Hurra Hurra Hurra. Idag fyller min Theo 12 år -älskade unge.. va tiden går!

Vad visste jag om kärlek innan jag hade Dig i min famn -min fina tjocka lilla unge! 

Jag älskade dig från första pluset på stickan -du var så efterlängtad! Du vart min räddning och du vart mitt hopp. Från allra första stund, från allra första blick och jag viste min plats i livet..

Älskade Theodore -jag är för evigt tacksam att just du gjorde mig till mamma!

Jag finns här dag som natt och villkorslöst -Always and forever!

Idag för 12 år sen vankande jag omkring i vardagsrummet då hemma i Västerås. 

Oron över att något var fel och att jag kanske aldrig skulle få träffa min lilla unge vart större för varje dag som jag gick övertid -Du var nu 9 dagar över tid. Jag hade ca 1 vecka tidigare fått en tid för igångsättning, imorgon är det dag -som jag längtade! 

Imorgon för 12 år sen var det äntligen dags -vi skulle nu äntligen få träffa dig! Barnvakten har kommit, väskan är packad och det är nu dags att rulla mot BB-Västerås. Jag var inte ett dugg nervös över förlossningen -hade inte direkt något att jämföra med. Men jag var supernevös över att få träffa min son, hur såg han ut, vem är han, kommer jag kunna göra det här

-bli en mamma?

Vi fick snabbt höra att dom inte hade plats på varken förlossning eller BB och jag vart så besviken när "Bengt 80år" påbörjade sin föreläsning kring hur barnen förr i tiden föddes ofta övertid, hur man aldrig lyssnade på hjärtljud eller hade möjligheter till ultraljud följd av att han säger "det blir ingen igångsättning idag" 

Jag påpekade "vänligt" men jävligt bestämt att förr i tiden dog också barn och mammor mycket oftare än nu och att jag vägrar åka hem utan mitt barn i mina armar! Utan att argumentera vände han på sig, skrev något på datorn och bad oss sen att vänta. Därefter följde ett par undersökningar, en igångsättning med ballong innan dom tillslut satte in värkstimulerande medicin -därefter gick allt väldigt fort!

Jag har inget att jämföra och visste inte hur en förlossning bör vara, där av var jag heller inte rädd. Jag var exalterad, spänd och tyckte ändå det hela var jättespännande. Ont, det är klart det gjorde ont -men jag visste ju också varför. Jag ville stundvis ge upp, åka hem och kanske fortsätta en annan dag -vi vet ju alla att det inte går. 

Jag fick hålla i min son ca 2h min innan läkaren och barnmorskan med hjälp av en student! förstod allvaret i min situation. Trots att min unge låg där på mitt bröst fortsatte mitt värkarbete i flera timmar efteråt, vid varje värk/krystvärk förlorade jag deciliter av mitt blod.  Moderkakan sprack på flera ställen och "rester" satt kvar i livmodern. Livmodern drogs inte ihop och jag förlorade mycket blod. Jag fick senare under natten genomgå 2st operationer och vid ett tillfälle sluta även mitt hjärta att slå något jag fick veta långt efteråt. Under tiden låg min son i sin pappas famn i väntrummet utanför -nästintill helt ovetande om vad som hände.

Jag är så sjukt tacksam för hon, studenten som fanns med under förlossningen, hon som stod upp för mig när dom andra.. dom som skulle vara mer "erfarna" shasade mig till tystnad! Dom som hade vart med om ex antal förlossningar och menar på att mitt mående var helt normalt och att jag borde sluta väsnas?! 

Det var hennes förtjänt, hennes röst som till slut fick dom mer "erfarna" att lyfta på filten och inse att jag höll på att förblöda, att läget var akut och att ingen Alvedon i världen skulle hjälpa mig just då! Ni vet det där magiska pillret som är sjukvårdens första hjälp!?

Vet ni, den där tjejen som jag skriver om.. hon skulle inte ens ha vart med i salen. Jag hade i mitt "förlossningsbrev" skrivit hur jag önskar att min förlossning skulle vara. Ni vet.. om jag var ok med ryggmärgsbedövning, lustgas, kejsarsnitt etc. Att ha en studerande barnmorska hos mig under förlossning vart något jag var tydlig med att påpeka att jag absolut inte ville! Varför? Oklart -kanske för att dom inte har erfarenheter, ville inte vara ett objekt att studera i en sån utsatt situation -kanske var det förutfattade tankar? Mycket gick fel den dagen, mycket kunde ha gjorts annorlunda. Saker vart absolut inte så som jag önskat och man förbisåg mycket av mina känslor den dagen/kvällen... MEN jag är väldigt glad över att just den biten i mitt "förlossningsbrev" ignorerades -utan henne kanske jag inte hade suttit här idag.. förväntansfull på att få fira min fina unge imorgon!

Det vart inte så som jag hade tänkt mig, mycket gick fel men jag kan trots det säga att föda barn är det absolut coolaste, fränaste, tuffaste och bästa jag har gjort! Det är en känsla ingen annan lik -den är overklig och svår att sätta ord på. I stunden då jag föder, då jag har som mest ont kan jag ändå reflektera över situationen och påminns snabbt om att det är så värt det och hur det än är så är det förr eller senare över -förhoppningsvis förr!

Jag hoppas att jag inte har skrämt någon -förstå att ingen förlossning är den andra lik! Jag har ytterligare 2st förlossningar efter min förstfödde och inte heller dom är varandra lik... Och jag skulle helt klart vilja vara med om ytterligare en förlossning till -något jag inte tror min man känner för lika dant för.  

Dagen då jag vart mamma -det är dagen då jag fick ett liv!

God morgon välden! Månadens första vecka har gått och det långsamt! Vi är klara med vabben och vattkopporna -känns ändå skönt att veta att vi inte behöver oro oss för just det igen.. att det ska komma olämpligt. Visst tycker jag om att vårda mina barn, klia dom på ryggen, pussa dom bättre -att helt enkelt finnas till där för dom. Men då dom blir "friska" och återfår sin styrka -ja men får dom gärna vara på förskolan ett par timmar lära sig saker. Jag har ett hål i huvudet av allt tjat -det kommer ta tid för det att läka!

Vi lyckade komma ut i några timmar i lördags -passade på utnyttja solen och snön en sista gång innan det idag börjar tina bort. Vi hade en jättemysig stund i pulkabacken. Jag fick tillbaka lite av den där vårkänslan som jag haft tidigare -äntligen är det väl snart vår?

Idag kommer min Theo hem från sin pappa -som jag har längtat. Imorgon fyller han 12 år.

Tänk att tiden hår så fort -min förstfödde! Pojken som gav mig min första riktiga lyckliga dagen -jag minns det som igår! 

Med honom följer en hel del träningar, match och såklart ett kalas. Som alltid -något mer fullspäckad planering då han kommer hem. Hur ser er vecka ut?

Jag har fått några frågor ang mitt Par Wod pass som jag brukar träna. Som Hanna skrev/fråga så är det Crossfit. Det finns många olika upplägg på Par Wod och jag tänkte lägga upp ett av många olika utföranden.

Ovanför ser ni övningar som sen ska delas upp på 2 personer dom som jobbar i par. 

Ex Boxjumps  50st delat på 2 =25 som du sen ska utföra och den andra är då under vila. Därefter är det samma lika med resterande övningar tills dess att ni gått igen alla och kan börja om. Bara Wod skulle kunna innebära att du ensam ska göra alla dessa övningar på kortast tid och sen är passet klart.

Som jag skrev -det finns ex antal utförande på Par Wod och Wod.. det här ät ett av dom enkla passen. Det är ett väldigt effektivt pass som får dom allra flesta muskler att arbeta -testa!

Fredag -som om det går att glömma bort veckans sista arbetsdag, för oss som jobbar

mån-fred.Vad har ni för planer inför helgen, har ni några storslagna planer för finalkvällen imorgon? 

Eddie verkar vara frisk från sina vattkoppor men vi är hemma en dag extra utifall att. Det är lite svårare att avgöra hur vidare hans koppor har torkat i hans hårbotten -det som syns, det är tort! Ni som har valt att vaccinera era barn för vattkoppor -får jag fråga varför? Jag förstår absolut det ifall barnet har ett nedsatt immunförsvar men i övrig? Helt ärligt så viste jag inte ens om att det gick att göra det förrän nu i veckan.

Jag bara måste(!) få rekommendera en BH -på riktigt! Jag har svårt att hitta passande BH och får ofta lov att vända mig till specialiserade butiker för underkläder -ni som har handlat underkläder i sån butik vet kanske skillnad på pris? Men här om dagen kom en reklamruta upp för Cubus med en BH som jag på direkten såg skulle passa min kropp

-vilket den gjorde!

179:- , skulle lika gärna kunnat kosta 699:- så som min förra BH kostade

Kan vara absolut bästa tipset någonsin!

God morgon. Trots att det ligger flera dm. snö på backen så kan man ändå höra vårfåglarna utanför. Jag börjar tro att vi kanske har ett fågelbo under taket precis utanför sovrumsfönster. För många är det någon mysigt och fint -för mig är det raka motsatsen eftersom jag är livrädd för fåglar! 

Idag kommer min man hem och med handen på hjärtat så tror jag han är mest saknad av hunden. Skämt åt sidan -visst saknar vi också han men han har knappt vart borta. Som jag skrev, det är skönt med lite egen-tid också och jag hann plöja av 4 avsnitt av Grays igår -något som annars aldrig händer om han är hemma. 

Jag hade hoppats på att hitta lite inredning på Ikea för min man att åka om och införskaffa det till mig och till min datahörna. Till min förvåning ser jag inget som fastnar mitt öga. Däremot behöver jag en skrivbordslampa och jag kan inte bestämma mig

-vilken gillar ni bäst?

Fullständig beslutångest!

Så här ser det ut just nu.

Stolen som är tänkt till skrivbordet.

Fast än vi har ett stort hus så har jag ingen plats för någon kontorsdel annat än under trappen. Det får bli ett riktigt rum när barnen börjar flytta ut -tills vidare får jag hänga här under.

God kväll -utanför fortsätter snön att fall och någon vår känslor har jag inte kvar. Men jag föredrar absolut lite snö och ca -3 grader mot slask och regn! 

Nyss hemkommen från dagens andra träningspass -par wod. pga trafiken dom senaste 2 veckorna har jag inte kunnat ta mig in till stan för att träna och jag har därför längtat lite extra tills just idag. För er som tränar men som ännu inte prövat på par wod -gört! Ett favoritpass genom tiderna -det ger så mycket!

Med mig från stan har jag med mig en sushilåda -en belöning till mig själv från mig själv.. som jag ska få äta helt by myself. Min man är bortrest tills imorgon och jag tänkte passa på att unna mig -det måste väl få vara ok? 

Jag ska alldeles strax slänga ungarna i säng. tända lite ljus, duka fram min sushilåda och se ett par avsnitt av Greys. Men ni hör ju -låter det som något annat än en helt perfekt kväll?

Ibland behöver man lite egen-tid -inga barn, man eller ens vänner. Bara sig själv, något gott att äta, dricka och en bok alt. serie/film. Vad gör ni då ni har egen-tid?

I söndags vart jag väckt av min man som på ett glädjetjutande vis ville sjunga ut för mig att det hade kommit ca 3 decimeter snö?! Jag har vart klar med vinter i flera veckor -vi har inte haft snö sen i december. Vi ska trots ogillandet av snön ta på oss ytterkläderna och ta en promenad med bobben lite senare -kylan hjälper Eddie med att inte klia sig.

Vabben är intagen och det gör vi i mjukiskläder, utan måsten och med en hel del glass. Eddie har verkligen åkt på en av dom värsta spridningarna på kopporna som sträcker sig in i gom, tunga och tandkött. Aptiten är allt annat än ok och det får bli en hel del vätska istället för ett måste med mat! Vi hoppas att det hela är över till söndag.

Har man tur så hinner man med ett och annat medans man vabbar -som att sortera och kasta ca 5000 tusen bilder! Jag gör det alltid så enkelt för mig och för över bilderna från telefonen till dropboxen men därefter kan det ligga osorterat i år! Jag är långt ifrån klar men en liten bit på vägen.

Brukar ni sortera era bilder, lägga dom i olika mappar och sortera ut bilder som ex ingår i en serie på ca 20 bilder? Jag är en sån som kastar och ger bort allt jag inte vill ha men just bilder har jag svårt att göra mig av med, man vet liksom aldrig hur tekniken går framåt..

-en dag kanske det går att göra just den där jättesuddiga bilden som jag är helt oklar på om det är en människa eller djur till ett stort porträtt?? Eller är det bara att kasta?

Jag funderar på ifall jag ska framkalla fotoalbum för olika tillfällen så att man istället kan bläddra i dom? Har någon av er gjort det, tittar ni i dom eller står dom bara och dammar?