Ja men då är det dags igen, återigen är jag sjuk

-för andra gånger i år. Jag hade en släng av en slags influensa i slutet av mars/början på april och trodde väl kanske att thats it. Jag har aldrig varit sjuk i influensa 2 gånger på ett år -aldrig! Men nu är jag -och det kom utan någon som helst förvarning!

Jag kände inte av någonting när jag på måndag morgon vaknade. Jag hade inte ont, kände mig inte snorig och kunde genomförde ett träningspass innan lunch -jag mådde toppen. På eftermiddag, mot kvällen small det till. Det var som om någon dragit ut proppen ur näsan på mig och jag vart dunderförkyld. Natten till tisdagen var fruktansvärd, det var som om jag svalt en näve med rakblad som jag sen skulle försöka svälja -det var fruktansvärt! Jag mår inte direkt bättre idag. Jag känner mig bakfull och har ont precis överallt, snorar och har feber. En cocktailblandning av Alvedon och Ipren tar udden av det värsta, jag måste stå på benen -jag har barnen hemma. 

Jag hoppas ju såklart att det är bara en vanlig förkylning och att jag kan arbeta ihop mina timmar i nästa vecka -där av har jag barnen hemma istället för på dagis då jag kunde ha vilat. John vart sjuk han också -lika så som för mig så kom hans snor som ett email. 

Jag mår fruktansvärt -på riktigt! Värst är nog huvudvärken. Jag kan inte minnas att jag någonsin haft så ont i huvudet vid andra tillfällen då jag vart förkyld?! Jag har tidigare återigen gjort covidtest och väntar nu på besked -förhoppningsvis får jag besked redan imorgon. Den här gången gjorde det faktiskt ont att göra testet -det kändes som om hon var längre in och snurrade 50 varv mer. Efteråt rann det ur ögat på mig -man skulle kunna tro att hon satte hål på tårkanalen.

Men jag känner så här -nu jä*lar får det väl vara nog med skiten?! Hur länge kan det hålla på

-och ska man nu för alltid vara orolig för att ha smittats vid minsta symptom?!

🖤