Direktlänk till inlägg 10 november 2020

Bonusmamma

Av Natascha Lindberg - 10 november 2020 14:20

Jag tänkte jag kunde spinna vidare på mitt tidigare inlägg -om att vara bonusmamma!

Att vara bonusfamilj är inte alltid lätt -speciellt inte i början av relationen, speciellt inte om det är fler barn inblandade. När jag träffade min man hade jag en son sen innan -han var då 1 år. Min man hade 2st pojkar sen innan -4 och 6 år gamla. För oss var det lite rörigt i början med mina, dina osv. Men jag tycker ändå att vi väldigt snabbt kom i balans med varandra som familj. Det som sen fick oss att känna oss mer som familj -det var då lillebror John kom till världen. Han fulländade oss alla och vi gick från mina, dina till enbart våra.

Jag säger inte bonus om mina bonus -jag säger mina barn. Dom är mina barn. När någon frågar hur många barn jag har svarar jag -5st. Jag går aldrig in på detaljer och försöker heller inte förklara vår bonusfamilj -det är för dom som känner oss. Barnen har funnits här sen dag 1 och det på heltid. Jag har vart med dom på läkar/tandläkarbesök, utvecklingssamtal. Jag har lärt dom läsa och skriva, plåstrat om dom och tröstat dom. Men vi bråkar också, höjer rösten, surar och då och då driver dom mig och säkert jag dom till vansinne -men inte mer än mina biologiska barn!

Jag får då och då kommentarer av er som undrar vart mamman är, är hon ok med att jag skriver "mina barn" varför har dom ingen relation mm. Jag brukar svara på dom kommentarer men publicerar inte det öppet. Det har att göra med min respekt för mina barn -det är deras historia att berätta, om dom vill berätta.

Det jag kan skriva är:

Barnen träffar inte sin mamma, vår äldsta har inte träffat henne på 2 år -heller inte pratat med henne. Hans lillebror slutade vara där i våras och inte heller han pratar direkt med henne. Det hela är rörigt och jättetråkigt för dom -som mamma känner jag med och för dom! Relationen mellan dom innan har varit till och från umgänge -med en period av varannan helg. Men det är och har alltid varit hos oss dom bor.

Jag har däremot alltid funnits där -vare som dom kanske velat eller inte. Jag har vart en trygg punkt oavsett vad. Jag har inte vänt dom ryggen eller särbehandlat. Jag har helt enkelt tagit min roll som förälder i en familj utan att göra skillnad. Många gör det -många delar på mitt, ditt, mina, våra osv.

För flera år sen gick jag med i olika bonusgrupper på facebook -jag kommer inte ens ihåg varför. Gruppen är till för att ventilera, få tips och råd. Men så som jag upplever gruppen är att det alldeles för ofta används till för att spy kränkande och nedvärderade saker om bonusar, deras bioföräldrar och vilken fruktansvärd situation dom tycks sitta i. Så många gånger har jag blivit så ledsen för så många barn som behöver leva tillsammans med någon som uppenbarligen inte accepterar dom. Många har har också svaren på kommentarerna vart "men jag har ju inte valt ungarna"

Nej det har du inte -men du valde en man som du redan innan viste hade barn.. eller missade hen den biten vid dating-stadiet ? Barnen har heller inte valt dig, dom har inte valt att deras mamma och pappa skulle separera.. men nu är vi här och det är liksom bara att gilla läget, om inte -nej men då tycker jag du ska flytta. Barnen har redan vart med om tillräckligt -för låt oss vara ärliga, alla barn vill ju att mamma och pappa ska bo ihop. Och nu ska dom också behöva utstå med "elakheter" från den nya?!

Kanske säger inte bonusföräldern rakt ut känslorna dom känner så ondskefull kan väl ingen vara? men utifrån hur dom skriver i "ventilations gruppen" så kan jag lova att allt det speglas i hur dom hanterar och behandlar barnen -barn är inte dumma och känner att du känner!

Som mamma till en pojke som har varannan vecka boende hos sin pappa och som idag har en relation med en kvinna -så hugger det i mitt hjärta av bara tanken att hon skulle kunna behandla honom så illa. Nu vet jag att han har en fantastisk extra förälder och att hon är väldigt snäll mot honom. Men jag vet också att han har haft någon som inte alls har omfamnat honom till sitt liv -som har behandlat honom som tredje part och pratat över huvudet på honom. Det kände han, det förstod han och det berättade han för mig. Nej, hon hade inte valt honom.. men hon valde livet ihop med hans far och allt det som kom med -inklusive vår son!

Jag är ganska så säker på att det inte finns några "ventilations grupper" för biologiska föräldrar som skriver kränkande och elaka saker om dina egna barn för att söka tips och råd! Ja -jag borde kanske lämna gruppen. Borde jag då avsluta med ett "tack och hej -nu lämnar jag denna vidriga grupp" Skämt åsido -bonusföräldrar har ett stort ansvar att få barnen att känna sig accepterade och respekterade.. för det var faktiskt just du som valde livet åt dom -inte dom åt dig! Dessutom har många barn redan en rörig relation till någon av sina biologiska föräldrar och behöver inte ännu en till att handskas med! Sen finns det absolut speciellt Bio-mammor som alldeles för många gånger sätter käppen i hjulet för den "nya kvinnan" och "nya familjen" men det är aldrig barnens fel -aldrig! Påverkar bio-föräldern sina barn att bete sig på ett vis som som inte uppskattas så har det enbart med lojalitet att göra -barn är alltid lojala till sina föräldrar! Man måste inte älska sina bonusbarn -iaf inte så som sina egna.. många säger att det är omöjligt. Men acceptans och respekt bör finnas i alla bonusfamiljer

-därefter kommer kärleken ganska så naturlig och inte påtvingad!

Jag kallar mig inte för bonusmamma -jag är en mamma. Jag behöver inte ha ett blodsband eller DNA till dom för att vara deras mamma -här hemma är jag en mamma. En vuxen, en förälder och en som oavsett vad alltid kommer att finnas här för dom! Min kärlek till dom är äkta och genuin och helt villkorslös -precis som som för mina biologiska!

Ja jag kan hålla på med det här inlägget ganska så länge -det berör och påverkar mig på så många vis.

Men berätta för mig -hur ser ni på det hela? Har ni bonusbarn, har ni varit bonusbarn -känner ni någon. Dela gärna med er av tankar och funderingar kring detta inlägg. Har ni egna erfarenheter i ämnet?

p.s mina barn har läst stycket som handlar om just dom och gett mig sitt godkännande för publicering.

🖤

Allmänt

Dela

Therese Carlsson

10 november 2020 20:20

Jag lever med mina barns pappa men skulle det nu vara så att jag va tillsammans med en som hade barn sen innan så kommer jag göra allt för att hans barn ska gilla mig, tycker att man inte bara ska acceptera pappan utan barnen med för dom följer med om man vill ha honom.. Hittar min man en ny så vill ju jag att barnen ska acceptera och gilla henne och hon dom. Håller med dig om DNA =)

Bonusmamma

Vårkänslor...

Fredags feeling..

Karantän

Norrsken..

Livet på paus

Presentation

Fråga mig

Kalender

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik