Idag var det planerat att jag skulle jobba 08-16 -riktigt så vart det inte. Redan igår kväll sa Eddie vid flera tillfällen att han hade ont i magen. Jag hade ju hoppats att det skulle gå över till morgonen men så vart det inte. Vi tar en ledig dag till och förhoppningsvis är han bra tills imorgon -han verkar inte ha ont nu och har både ätit och druckit utan några "biverkningar" 

Men hörni -han sov hela natten i sin säng utan att vakna! Klockan 05.20 knackade det försiktigt på min dörr och han behövde hjälp med att stoppas om efter sitt toalettbesök. Eftersom klockan ändå var så pass mycket och tanken var ju att gå upp klockan 06 så fick han istället följa med mig in -jag räknar ändå det som en hel natt.

Jag är i chock -äntligen! Han var så stolt och har gång på gång påmint mig om allt han ska få göra och få nu om han fortsätter att sova i sin säng. Vi ska till badhuset, äta saltkringla, köpa mandariner och gå på bio. 

Nu ska man ju inte ropa hej innan man är över bäcken -men jag kan inte hjälpa att känna att han/vi har lyckats!? Jag känner mig så jädrans harmonisk idag, lycklig och tillfreds!

Idag kommer Jonas hem och jag hoppas inte att det blir ett bakslag för Eddie att han kanske vill ha honom där igen! Tanken är att vi tillsammans ska plocka undan extrasängen nu när han känner sig så stor och stolt -vad tror ni, är vi i mål?

Hej på er -måndag och en hel vecka framför oss. 

Ojämnvecka och det betyder att min äldsta son är hemma för en mammavecka. Där med följer även hans hockeyträningar, matcher och tydligen ett utvecklingssamtal som jag inte har fått någon information om. Klockan 07:45 vart jag väckt i morse av Theodore stod lutad över mig och undrade om jag kommer på mötet idag?

Ni ska vet -jag är väldigt noggrant och skriver upp allt! Jag måste ha kontroll över såna saker och avskyr själv när folk glömmer eller inte kommer i tid.  Man kan inte alltid lita på att en 12 åring ska komma ihåg att berätta saker som är viktiga -jag frågar därför varje dag efter skolan om det har hänt något speciellt och om dom har några papper till mig. Det visade sig att informationen hade kommit i förra veckan hem till hans pappa -därav min ovetskap kring det. Till hans försvar så kan man inte komma ihåg allt -speciellt inte om man är en man och pappa. Det kändes hur som helst väldigt skönt att veta att det inte var jag som hade missat det!

Nu har Eddie sovit ensam i sin säng i lite över en vecka -var av dom senaste 3 nätter har han inte ens vakna. Han brukar vakna en gång per natt för att gå på toaletten och vill då gärna att jag eller hans pappa ska följa honom dit -i natt hade han vaknat, gått på toaletten och sedan återvänt till sin säng och somnat om -utan att väcka någon. Visserligen har hans pappa under hela den här tiden sovit inne hos honom i en extrasäng men jag tycker ändå att det framsteg! Idag reste Jonas iväg på jobb och än är det lite oklart när i veckan han kommer att komma hem. Eddie är införstådd med det och i natt ska han för först gången någonsin sova ensam i sitt rum -vi får se hur det går. Jag tror definitivt att tyngdtäcket har varit lösningen på våra problem. Numera sover han under täcket hela natten istället för ovanpå -som det annars har varit. Det är helt klart svårare att fumla omkring i sängen när man har 9kg över sig!

Det är helt klart en väldigt mycket gladare och mer utvilad mamma som idag sitter här och skriver -men också en väldigt mycket gladare Eddie! Han känns mer utvilad och inte alls lika gnällig. Han har en harmoni och lugn över sig

-tålamodet är på en helt annan nivå, både mitt och hans! 

Jag hoppas att våra sömnlösa nätter är ett minne blott!

Igår hade vi en babyshower för min fina svägeska som väntar en flicka i oktober. Det är den 3 flickan i "Lindbergklanen" av 10 barn -var av att vi har har 5 pojkar. BF är den 10 oktober men jag tror det blir redan den 3 okt. Vi får väl se! Utifrån hur överraskad och ganska så rädd hon vart av att vi satt i hennes vardagsrum så kanske det blir av redan nu.

Nu har det på riktigt blivit höst -i alla fall här vart jag bor. Det skiftade över på bara någon timme och det vart nästintill storm här igår. Det blåste så kraftigt att man nästintill vart stillastående då man gick i motvind. 

Jag fick trots det ner ljungen som jag tidigare under dagen vart och köpt i en butik på stan som en av mina vänner driver @blomsterkullan. Jag har långt ifrån gröna fingrar men det vart rätt bra ändå -man kan väl kanske inte misslyckas med att plantera ner en färdig växt?

Idag har jag lite förberedelse att göra inför morgondagen. Min svärmor fyller 60 år i Oktober. På grund av covid-19 och alla dom regler som finns kring det så blir det ingen 60 års-fest för henne som vi först tänkt. Vi -tillsammans med min mans systrar m. familj ska istället stöka ihop en trerätters här hemma hos oss för att fira henne. 

Ha en fin torsdag!

Hej -ännu en kanon dag att vakna till. Solen skiner och det är så där härligt kyligt men inte kallt ute. Kanske om jag hinner och om orken finns kvar så ska jag ta en promenad senare i eftermiddag. 

Natt 6 att sova i egen säng -det går hur bra som helst. Visserligen sov hans bror i extrasängen i natt men han vaknade inte en enda gång -hur fantastiskt. Eddie själv var jättestolt och känns numera mer utvilad han också. Det är nästintill inga tårar eller gnäll under dagen. Vi fortsätter så här i nån vecka till för att i nästa vecka flytta ut sängen helt och förhoppningsvis har han då vant sig att sova ensam. 

Söndag och veckans alla hushållssysslor måste göras. Har ni några speciella dagar för att exempelvis tömma tvättkorgen, städning eller veckohandling? Vi har så -det passar oss eftersom vi är en stor familj och alla vet då vad dom ska göra. Dom städar sina rum, byter sängkläder och delar på sysslorna i deras gemensamma utrymmen så som källaren där dom har sitt vardagsrum. För räkningen av deras mobilnät måste dom alla hjälpa till med sysslor som att plocka ur diskmaskinen, tömma soporna och hjälpa med maten. Dom 3 sistnämnda är uppdelad på dom tre äldsta och deras ålder. Det är inte alltid dom gör det helt utan protest men oftast gör dom det utan klagomål.

Det är är min biologiska liga -som alla 3 har  vart sjuka i veckan. Näst yngsta får vara hemma en dag till och förhoppningsvis är han tillbaka i skolan tisdag.

Ha en fin söndag!

Äntligen fredag och ikväll är det tacomys i vanlig ordning. Visst tröttnar man på det ibland

-att äta samma sak varje fredag men det går ju så fort och det är ju faktiskt gott. Några helgplaner har vi inte eftersom 4/7 är sjuka och där av min man. Det får blir hemmamys/fix. På grund av dom nya riktlinjerna i vår kommun kanske är det så överallt så har 3 barn vart hemma från skolan hela veckan. Om barnet blir sjukt söndag, frisk måndag så måste hen fortfarande vara hemma i minst 1 vecka -Jag får väl kanske "glädjas" åt att mina 3 minsta är sjuka samtidigt. 

Nu till något helt annat. Först vill jag bara skriva vilken fantastisk respons jag fick på mina 2 senaste inlägg -vilka fina kommentarer jag fick. I vanliga fall brukar kommentarerna bestå av ett par meningar men det var många av er som skrev så långa, fina och peppande kommentarer -vilken kraft en del inlägg kan ha. 

Sen måste jag nog kanske förtydliga mitt inlägg, kanske var jag otydlig eller bör omformulera mig för att det inte ska bli missförstånd. 

Jag har absolut vänner som jag kan vända mig till och prata om hur jag mår, som vet exakt vad jag ibland går igenom. Det jag menade när jag skrev att jag inte vill "utsätta dom för det" är att när jag väl tar mig ut för att träffa folk -då jag mår bra, så vill jag inte prata om tråkigheter och det negativa utan vill istället fokusera på det roliga. Det är klart att det ibland kommer upp i samtalsämne "hur mår du, hur har du haft det, osv" Men jag väljer att kanske inte prata om det, jag stänger hellre in mig, sover och håller mig hemma för att sen, när orken är tillbaka lägga min energi på att boosta mitt mående med positiv energi. Jag pratar inte om det men det nämns absolut i olika sammanhang. Andra kanske finner mer ströst att prata om deras mående -finner någon slags styrka i att ha någon att att dela det med. Det är ok -alla är vi olika. Själv vill jag bara bli lämnad ifred bakom en ständ dörr -tills jag orkar med mig själv. Kanske är det för att jag är introvert -men det är det som funkar för mig. Hänger ni med på vad jag menar? 

Natt 4 helt ensam i en stor säng utan någon som stör min sömn -idag är jag taggad på livet! Det hade också gått bra för vår yngsta som endast vaknat 2 gånger för att checka av läget om pappa fortfarande fanns i rummet. Han har nu sovit ensam i sin säng 2 nätter -det här kan bli hur bra som helst!

Jag har kontakt med en arbetsterapeut och vi har bollat lite tankar och idéer. Hon precis som jag tror att den störta faktum är att han känner sig övergiven, ensam och har stort behov av närkontakt. Att ställa in en säng i hans rum för att finnas tillhands tyckte hon var en jättebra idé och trodde det kunde hjälpa honom mycket. Man måste bara bryta hans mönster och behovet att ligga bredvid. Vi kör vidare med det här i hopp om att det ska lösa sig -för inte sover väl barn med sina föräldrar för alltid?

Idag mår jag bättre, solen skiner och jag har fredags feeling -kan det bli bätter?!

Hej -vilken fantastisk känsla att få vakna upp till solen som försöker pressa sig in genom rullgardinen jag lämnat lite uppe kvällen innan. Det är känns alltid lite bättre att vakna till sol än en grå himmel och regn -håller ni inte med?

Jag har nu fått 3 nätter helt för mig själv utan några "störningsmoment" 3 nätter med oavbruten sömn. Kanske är jag inte tipptopp än, jag behöver nog minst lika många nätter till att få återhämta mig men jag hänger i alla fall inte längre i ett hårstrå nerför ett stup

-nu sitter jag på toppen och kolla ut. Helt klart en förbättring om ni frågar mig. 

När jag igår pratade med en vän sa hon "jag läste din blogg, jag visste inte att du mådde så dåligt under hösten, jag har nog aldrig sett dig riktigt gråta, du är ju oftast alltid glad -kanske stressad och irriterad ibland men aldrig nedstämt och ledsen" 

Nej det stämmer nog, jag visar inte utåt hur jag mår, jag säger inte rakt ut hur jag känner mig, jag besvärar inte folk runt omkring mig med tråkigheter. På jobbet måste jag vara trevlig, glad och social. Om jag på min privattid väljer att ta en fika eller ses med en vän så gör jag det när jag orkar och har lust och aldrig under mina "tunga" perioder! Varför skulle jag utsätta dom för det?! 

Det är helt klart enklare att skriva här, lättare att få ner mina tankar och känslor vid en dator än med ord -risken att jag bryter ihop med tårar är större om jag försöker prata om det. 

Idag mår jag som sagt bättre. Vår son sover fortfarande som en turd men just nu har min man tagit över nätterna och det ger mig möjlighet att återhämta mig. Vi inser att springa fram och tillbaka med honom till sitt rum halva natten inte ger något och har nu istället burit in vår extrasäng in i hans rum för min man att sova i. Kanske ger det honom lite mer ro att sova i sin säng om han vet att han inte är helt ensam, kanske kommer han då tillslut inte vakna alls

-för det är ju trots allt en vanesak han har inövat i sin dygnsrytm. 

Idag ska vi passa på att ta lite bilder nere vid hamnen -solen lyser och dom fina färgerna börjar lägga sig längst backen och fylla dom tidigare gröna träd med gulbruna fina färger. Bilderna brukar bli amazing då!

Vad ska ni hitta på?

Ha nu en fin dag!

Kära dagbok -för visst är det typ av en dagbok vi alla bloggare skriver i? Jag skriver för att minnas och kunna blicka tillbaka. Skriva med penna på ett papper har aldrig varit min grej. Jag gillar inte blyerts och det går inte att sudda ut bläck -och fel skriver man ibland. Jag har så länge jag kan minnas och haft tillgång till dator använt mig av den för att skriva ner uppgifter i skolan, dagbok och liknande. På den tiden sparades allt ner på en fyrkantig diskett -minns ni dom?

Natt 2 med tyngdtäcke -fortfarande ingen effekt men helt klart bättre en natten innan. Vi 05 gav jag tillslut upp och lät honom somna bredvid mig. När klockan sen ringde 07 kände jag för att skott i nacken -jag var dödstrött. Hela dagen har sen varit som en enda stor dimma. Jag är så utmattad, så sjukt trött och jag är trött på att vara trött! Jag känner mig som en otillräcklig mamma, en gnällig mamma, en mamma med kort tålamod och med väldigt lite förståelse för allt och alla! Jag är så ledsen hela tiden och jag kan knappt kontrollera det!

Det känns som om mitt psyke hänge i ett hårstrå ner för ett stup. Kanske är det just därför som jag också känner av min höstdepression -den gör sig mer påtaglig för var dag som går! 

Inatt ska jag faktiskt sova i ett annat rum och kanske får jag vakna upp något utvilad och med lite mer livsglädje -det är något mitt liv saknar just nu.

Mamma älskar dig -det gör jag! Jag vill bara få lite sömn.