Helg igen, det kändes som om det nyss var helg. Veckorna går så himla fort just nu,

kanske pga allt jobb som finns att göra...

både hemma och på jobbet. 

Nu är vi i alla fall här, det är fredag och barnen har fredagsmys...

oavbruten speltid med andra ord!

Theo, min fina stora kille blir 10 år imorgon och har en grabbkväll med film,

snacks och godis. 

När man ser Theos snap 💕

I veckan kom den nya bilbarnstolen hem. 

Vi har genom åren haft BeSafe. Stolen/märket har i flera år vart bäst i test,

dom är snygga, rymliga MEN stora som rymdskepp!

Dom tar sån enormt stor plats i bilen(!)

förutom den sista vi hade,

en BeSafe modular...

den är liten i modellen men också liten i komforten!

Vi bytte därför ut den mot en Axkid minikid! 

Jag är grymt imponerad över stolen. Prismässigt hör den inte till en av dom "billigare" varianter.

Den går på ca 4000:- Det finns billigare men också mycket dyrare.

När jag pratar om barn och säkerhet brukar pengar inte vara inkluderad i diskussionen.

Det finaste jag har, mina barn...

kosta vad det kostar! 

Jag är hur som helst glatt överraskad över hur pass liten, smidig och rymlig stolen är! 

Den är superlätt att sätta in i bilen om man har läst på innan och benutrymmet är overklig!

Jag kan utan problem ha stolen bakom mig och har fortfarande plats att sitta fram!

För dig som går i köptankar på en ny

bilbarnstol så säger jag Axkid! 

Oavsett vilken bil, det här är stolarnas stol!

Prisvärd, liten och rymlig!

Hade jag veta om nattens dramatik så hade jag aldrig lagt mig så sen som jag faktiskt gjorde igår klockan 00.

Jag hann inte mer än lägga mig och precis somna för

att vakna upp med ett ryck av att Eddie spyr

ner hela sängen!

Upp, slita av sängkläderna, in med Eddie till badet, byta sängkläder... Eddie är nu klarvaken och att lägga sig för att sova fanns inte i hans vildaste fantasi!

Jag var inte speciellt orolig över någon kräksjuka,

hur skulle det liksom gå till(?)...

han och hans bror har vart hemma från dagis

sen förra fredag!

Till slut så, vi hinner somna i ca 20 min och han spyr igen?! Upp igen, samma procedur som första gången

Ja men det är väl klart att han är kräksjuk! Varför inte liksom, det är ju trots allt Vabruari!!! Men jag har aldrig någonsin vart med att någon ut familjen blivit kräksjuk/magsjuk utan att ha vart "utsatt" för det.

Är det vanligt??

Klockan 06 hade han spytt för sista gången och var

vid 08 jättehungrig!

När jag i morse vart väckt av Jonas som stannat hemma halva förmiddagen för att jag skulle få sova en stund var jag alldeles groggy i huvudet, som om jag var salongs berusad. Blir det så när kroppen vaknar och somnar,

om och om igen under en hel natt? Tack gode gud för kaffe, lyxen att jag har tillgång till kaffe...så tacksam!

Nu när jag mår bra, varför ska inte nästa bli sjuk.

Det är ju så det funkar!

Vabruari är snart över...håll ut!

Imorgon är det äntligen fredag och allt som hör till!

Låt mig få presentera Eddie!

Han är familjens yngsta medlem, han är glad, rolig, bestämd och väldigt envis så lik mig på så många sett 

Han är absolut en mammas pojke! 

Mamma ska klä på, mamma ska hjälpa, mamma hit mamma dit...

Sen 1 vecka tillbaks har jag försökt strukturera hans och brorsans sovtider och rutiner.

Jag försöker bland annat att få honom att somna i sin säng. Jag tycker ju iofs att det är jättemysigt att ha honom bredvid mig, alla mina 3 har gjort det, länge jag älskar det! Jag menar, jag vet ju själv hur ensam man kan känna sig, hur mörkt och kallt det kan vara! Jag kan ändå känna någonstans att det är viktigt för honom att kunna känna trygghet fast än vi inte ligger bredvid?!

Dom första dagarna försökte han till varje pris smita in till oss tror till och med han gjorde det en kväll, i smyg men sen har det bara gått bättre och bättre.

Ikväll tog det inte ens 20 min!  

han kommer visserligen in på natten, runt 01 hör man han tassandes komma in.. men det är ok!

Hur viktigt är det för ett barn att lära sig sova ensam?

Jag avskyr att vänta, speciellt när man inte vet när "snart" är. Jag har vart först i kön sa dom till mig på ÖNH sen klockan 09:30 idag...klockan är nu 12:30. Jag har suttit här och sett människor efter människor, både dom som satt i väntrummet innan mig och såna som har kommit efter mig fått resa på sig och träffa en läkare. Att vi är i Falun idag är egentligen pga av en tid Eddie hade, 10:20. Men eftersom min näsa har krånglat enda sen operationen i Maj och att den senaste penicillinkuren inte fungerande ville dom till varje pris ta sig en ny titt i den. Perfekt tänkte jag och dom, vi tar 2 flugor i en smäll och gör det samma dag Eddie ska till Falun. Jag missade Eddies första tid 10:30 men vägrade missa hans andra och lämnade därför min tid. Men nu sitter jag alltså här ingen, ser människor komma och gå som om väntrummet hade en play Fast-knapp inprogrammerad fast med mig helt stilla!

Eddie har nu kollat upp sina ögon och precis som så många andra sett så har han ett skelningsfel. Dom kommer följa upp det hela om ca 4månader. Han har inte ett synfel eller brytningsfel utan skelningsfel, brukar oftast ordna upp sig av sig själv eller tränas bort med lapp för ögat. Vi är så lättade över att det inte var ett allvarligt fel, ni vet när man på "egen hand" försöker hitta svaren på Google...oftast är man "död" innan man har läst klart alla biverkningar kring sina symptomer. Vi är lättade över att få bekräftat att han är helt frisk!

I onsdags anmälde vi här hemma vab av barnen, vab sen flera veckor tillbaka. Vi sa bägge att det var länge sen barnen faktiskt var sjuka. Vi skulle inte ha sagt nå..igår kväll fick Eddie feber, han hade det hela natten och har haft det hela dagen. Han har absolut inga andra symtomer, bara feber. Jag vet att jag bara här om dagen tänkte "han är frisk, inte ens anorig" 

Vad händer, när hände det här..han är/var ju frisk!? Hela dagen har han vart hängig, trött han har somnat 5 gånger under dagen 

Jag fattar ingenting. Jag har vart i kontakt med 1177 och det är bara att avvakta. Dom, precis som jag tycker det hela är konstigt. Feber har man inte utan en anledning! Han äter knappt men vi har fått i honom lite vätska. 

Till och med John har reagerat på över hans tillstånd och försökt sitt bästa att få honom att leka, dricka, mysa. Han har klappat honom, pussat på honom, kramat om. Han frågar honom gång på gång "Hur mår du Eddie, kan jag göra något för dig?" Jag verkligen älskar att se det, höra dom "prata" med varandra, leka..till och med bråka. Kärleken dom 2 har till varandra är äkta, genuin och helt fantastisk. 

Någon som har vart med om barn som plötsligt blir sjuka, trots inga andra symtom?

Vilket väder vi har haft idag, känns som om våren är här för att stanna. Klockan är 20:18 och det är fortfarande 14 grader. 

I morse vaknade jag inte alls utvilad, ville bara dra täcket över huvudet och somna om igen...inte pga att Eddie har bökat, nej han sover som en sten nu för tiden att vi inte har slutat med ersättning tidigare! Nej jag vaknade trött för att det vart sent igår. Jonas påbörjade kaklingen igår. Just nu har jag blandade känslor kring kaklet. Jag ser slutresultatet men känner inte av den. 15 olika mönster på 5 kvadratmeter, känner mig yr när jag ser på det just nu faktiskt. Jag vet att det kommer att bli bra!

Annars då, ja...det händer inte så mycket annat, finns inte tid för annat. Jobba, laga mat, städa, tvätta, göra läxor, underhålla dom små och blir det en stund över så är det alltid något som behöver fixas i huset. Man hinner ju knappt gå på toaletten! Men helt ärligt, jag klagar inte..jag älskar mitt liv, min familj, vårt hem...jag bara önskar det fanns fler timmar på dygnet! 

Gokväll! I över 2 veckor har vi kämpat här hemma med Eddie och hans vanor och rutiner. Han har vägrat äta och han har vägrat sova. Han är för hungrig för att sova och för trött för att äta...vi har befunnit oss i en enda ond cirkel. Våran energi har vart i botten...för saken är ju den att sover inte Eddie, sover inte vi. Så i tisdagskväll bestämde vi oss för att vägra ersättning nattetid och på så vis kanske han skulle äta bättre under dagen. Jag får ju sjukt dåligt samvete när barnen är ledsen, att ligga bredvid och inte ge honom en flaska skulle jag aldrig klara av...därför satte jag Jonas på det. 

Första natten var jobbig. Han tog lång tid på sig att somna, för att sedan vakna ganska på en gång och sen inte somna förrän 02:30. 

Andra natten var lite bättre, han vaknade då bara 2 gånger och höll då på bara nån kvart innan han gav upp.

Tredje natten vaknade han också bara 2 gånger och bråkade bara en stund. 

Fjärde och nu femte natten har vart jättebra. Visst har han vaknar men då har det räckt med att peta in nappen och han har då somnat om om han ens har vart vaken. 

Vi har flera gånger pratat om att göra just så här, att vägra ersättning men orken har inte funnits, det har heller inte vart lika illa som den senaste tiden. Vi har hela tiden sagt "vi gör det när vi är lediga" men när man väl är ledig orkar man inte krångla med sömnlösa nätter. Men nu är det gjort! 

Vi känner sån lycka här hemma. Han sover bra och han äter bättre än någonsin...han är som en ny pojke. 

En ny rutin som har uppstått den här veckan är "lellen" i soffan med pappa..efter kvällsfikan och innan tänderna ska borstas. Så mycket mysigare att se det här än en övertrött unge som är jättehungrig men vägrar sova.