Hallå!

Småttingarna ligger för natten och jag har precis sorterat, vikt och staplat högar med familjens alla underkläder. Har ni en aning om hur mycket sånt det blir när man inte har tvätta det på 2 veckor?! Vi är 7 i familjen, i snitt 4 duschdagar per person.

Taken är att skriva ihop ett litet "kika in" inlägg för att sen försöka plöja av 2 avsnitt av Greys innan Jonas kommer hem ifrån Stockholm. Jag hade iofs samma tanke och plan redan igår kväll, men livet och vardagen kom emellan och innan jag visste av.. så var det dags för sängen. Jag som hade sett fram emot lite egentid framför tv.

Det blir många resor till Stockholm det här året. Redan nu vet jag 5 inplanerade och bokade resor ner till storstaden. Både nöjen och jobb.. och ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vilken resa jag ser mest fram emot.

Resa ja, vi har fortfarande inte hittat resan vi vill åka på.. bara när. Pga kostnaden så har vi beslutat oss för att resa i aug, det är då resebolagen har sin lågsäsong. Det kan skilja ca 10 tusen mellan samma resa men olika datum. Vår äldsta som till hösten börjar första året på gymnasiet har beslutat sig för att stanna hemma, ett klokt och moget beslut. Tråkig med det är fint att se att han har ett ansvarstagande! Theo har redan en inplanerad resa med sin pappa och vi kan därför inte ansöka om ytterligare en ledighetsvecka. Som det ser ut nu så blir det vi, småttingarna och Sammy som åker iväg till hösten.

Det är galet vad åren går, gymnasium om knappt 6 månader. Han är fortfarande lite osäker på vilken linje han ska välja men som det ser ut nu så kommer han att bo kvar hemma ett tag till. Men sen då, blir vi gamla när han flyttar hemifrån... hur funkar det. Vi vet inget om att vara föräldrar till en vuxen, vart går vår gräns som föräldrar då? Jag har många funderingar! Han verkar inte ha en enda?!

Nej hörrni, ja tar och ser mina avsnitt innan det är dags för sängen!

Imorgon är det fredag och helg, har ni några planer för den?

På lördag tänkte vi åka ut till byn och dansa ut julen med småttingarna.

Hallå!

Igår hade Eddie sin feberfria dag. Tanken var att vi skulle återgå till vardagen idag men igår eftermiddag/kväll vart han hes och inatt fick han krupp. En sömnlös natt med andra ord.Vi har trots noll sömn hunnit med att tvätta, städa, träna och haft en date med min vän Kristin och hennes Thelma.

Jag får ofta fråga om det bara är jag som vabbar barnen, nej så är det inte! Vi har haft turen med att Jonas får själv avgöra hur mycket han vill eller inte vill jobba borta. Han har faktiskt sagt ifrån sig helt att vara bortrest...men, då och då har han arbete på annan ort, han åker alltså hemifrån på morgonen och kommer hem på kvällen. Det kan vara en installation, kurs eller så håller han i en utbildning. Det är inplanerade saker som man inte bara kan ändra på. Att barnen blir sjuka just då är ren otur. Imorgon däremot kommer han att vara hemma med Eddie!

Det har ju passat rätt bra nu med vab eftersom vi har en kattunge här hemma..

och han gillar inte att vara ensam.

Imorgon är det för många äntligen fredagen.

Vi hade faktiskt inget planerat för helgen men sen fick vi för oss att göra klart julshoppingen, det får därför bli en tripp till Borlänge imorgon. Småttingarna tänkte vi lämna hos farmor och vår äldsta ville otippat följa med oss.

Det står inte på förrän Simon har flyttar ut. Det har inte ens slagit mig hur "vuxen" han faktiskt är, inte förrän när vi för några veckor sen satt hos hans studievägledare och diskuterade gymnasielinjer. Vad han vill och inte vill plugga vidare till... vilket i nuläget är väldigt oklart! I Januari måste han dock ha bestämt sig för då är det dags att söka. Sista året på högstadiet, helt galet vad tiden går fort, det är så nära. Just nu håller 9:orna på att samlar in pengar till avslutningsfesten i Maj. Vi har sålt saffran och han julbakade till julmarknaden i söndags.

Det känns så märkligt att inte ha kolla på vad han kommer att välja, hur han tänker och hur det blir. Det är trots allt hans val och vi kan inte påverka det på något vis. Han är smart och jag är övertygad om att han väljer rätt, att han tar en linje/utbildning med inriktning på vad han verkligen vill och inte för att det ska vara enkelt. Men shit.. nästa år har vi en gymnasieelev här hemma! Times flies, so fast!

btw,jag ser att det snöar ut, äntligen.. låt det fortsätta så!

Jag kan inte skriva hur det kändes första gången jag kände hans andetag, då han första gången log, sa sitt första ord eller tog sina första steg. Jag kan inte skriva hur hans liv förändrade mitt.  Det finns många saker, minnen och upplevelser som jag inte delar med honom. Men sen finns det så många saker efter allt det som vi två faktisk delar.

Han kunde spendera lång tid på att kolla ut genom fönstret i väntan på att en stjärna skulle falla så att han kunde önska sig en hundvalp, hur han som 6åring ville bli en snickare så att han skulle kunna bygga ett hus bakom lekstugan i Nusnäs.. så att han alltid kunde bo nära. Jag var där hans första dag i skolan, det var jag som lärde honom både läsa och skriva. Jag har plåstrat och tröstat, Jag höll honom dom nätter som nattskräcken var värst. Jag har vart med då önskan och dröm har ändrat sig genom åren. Vi har skapat så många nya minnen och upplevelser. Biologin är inte allt, det är inte viktigt. Jag är stolt över att vara hans mamma. Han är en fantastisk människa, omtänksam och ärlig!

Jag försökte hitta en bild på bara Simon..

Att hitta en bild på bara honom är nästintill omöjligt eftersom småttingarna är så som humlor är över sin bikupa...nära och alltid där.

Dom älskar dig, Vi älskar dig, Jag älskar dig!

Tack för att du låter mig vara en del av ditt liv.

Jag finns där.. så länge du vill, så länge du behöver!

Grattis på födelsedagen Simon.

15år, 3år till och du är myndig!

För exakt 6 år sen gjorde jag min första tatuering. Jag lät mig märkas med namn på mina barn, Theo och John. Till det fanns det en genomtänkt kvist med körsbärsblommor, 4st och en knopp. man kan se det i original tatueringen, nu har det blivit fler blommor. 4st blommor, 1 blomma för varje barn och knoppen representerade ytterligare ett barn som då inte fanns, eller ens var påtänkt.. 2 blommor för mina, 2 blommor för mina bonus. Att tatuera deras namn då kändes fel, av många olika orsaker... . Jag ville inte att dom skulle känna som att jag hade trängt mig in deras liv, att jag tog en plats som inte tillhörde mig! Därför fick dom en blomma var, för oavs vad så hade dom redan funnits i mitt liv i 3år och pga sin lillebror skulle dom nu också alltid finnas i mitt liv!

Jag minns när jag kom hem den dagen och visade tatueringen, Theo tyckte det var helt fantastiskt. Han kände sig så stolt över att hans namn stod på min rygg... men han undrade också hur det skulle bli ifall vi vart arga på varandra, hur skulle jag då kunna ta bort tatueringen?! Jag förklarade för honom att oavsett vad, fast än vi vart osams så skulle vi ju alltid vara mor och son.. och det är inget man bara suddar ut!

På kvällen frågade Simon och Sammy mig,

-Varför fick inte vi stå på din rygg?

Det var något svårförklarat, för hur kunde jag säga att jag älskade dom lika mycket men att dom ändå inte hade en "plats" på mig?! Jag tror att just då handlade det mest om avundsjuka, att dom kände sig utanför, dom förstod inte riktigt varför, dom var ju så små. Jag trodde då att samtalet skulle komma att vara en engångsföreteelse..

men genom åren har samtalet kommit upp vid flera tillfällen. En dag sa jag..

-När ni blir 15 år och fortfarande vill att jag har ert namn intatuerat på min kropp så ska jag göra det.

Om bara 1 månad fyller vår äldsta 15 år. Det var inte så länge sen som vi pratade om det hela. Den gången ville han poängtera att jag verkligen inte behövde det om jag själv inte ville det men att han ville det. När jag här om dagen frågade jag honom igen, om han fortfarande var säker och fortfarande ville det, svarade han enkelt och kort på ett okomplicerat vis,

-Ja det vill jag!

Jag väljer att göra det, inte för att jag vill vara snäll mot honom, inte för att poängtera något,

inte för att ta någons plats..Jag gör det för att jag vill, för att han vill!

Vi har under 10 år skapat ett band till varandra, blod eller inte, biologiskt eller ej så har jag redan en plats hos honom och han hos mig! Han betyder, han är viktig, han är min son på alla tänkbara vis(!) 

Biologi är inte allt, det är inte det som betyder och det tycker jag vi är ett levande bevis på. Jag älskar honom så som jag älskar dom andra. Jag gör så gott jag kan för dom alla.. ingen är viktigare än den andra, ingen betyder mer än den andra.. och jag misslyckas och lyckas, lika mycket med min egna som med mina bonus!

Jag är väl medveten om att det kommer finnas åsikter om det hela, vad som är rätt och fel, vad jag får eller inte får och vilka gränser som en del kanske tycker att jag korsar! Men vet ni, det är ok, jag kan ta det.. för i grund och botten så är det här något mellan mig och Simon och vad vi tycker. Vad andra möjligtvis kanske tycker/tänker betyder inte så mycket för oss. Jag älskar han precis lika mycket som dom andra och han har en självklar plats hos mig, på mig! 

Om några år är det Sammys tur. Kanske han vill, kanske inte. Det är hans beslut som jag kommer att respektera. Jag hoppas att han förstår att oavs vad så kommer jag alltid att älska honom, han kommer alltid att ha en plats hos mig! 

Hörrni..

nu ska jag berätta för er om en pojke som heter Simon!

Det är den äldsta i vår barnaskara och för er som inte har någon koll så fyller han 15 år i höst. Han är en snäll och artig, han lyssnar och förstår. Han är hjälpsam och godtrogen, han är allt för rättvisa och ärlighet!

Han är en grym unge!

Precis som sin far kanske pga av sin far? så är han enormt generös. Han gillar att göra det lilla extra för människor, speciellt för dom han tycker om... 

Det har hänt att han har vart till affären och köpt mitt favoritgodis, nötter eller annat jag tycker om, bara för att!

Just den här gången har han verkligen överträffat sig själv och gått all in...

Behöver jag förklara min chock där och då när jag öppnade hans handinslagna paket i folie?! 

-Men varför har du köpt en klocka?!

-Jag tyckte du var värd den, du är värd mer men

nu vart det en klocka. 

Jag dör så fin den är! 

Självklart kändes det fel att ta emot den, det hade inte ens behövts.. jag vet att han älskar mig, jag vet att ja betyder! Men samtidigt hade jag inte hjärtat att tacka nej och avböja presenten. Han hade ju trots allt betalat den med sina pengar, han tyckte ju uppenbarligen att jag var värd den och då tänker jag inte neka honom det! 

Fina underbara unge! Jag inser nu att jag definitivt kommer vara en svärmorsmardröm!

Han förtjänar verkligen det bästa! 

Blod är inte alltid tjockare än vatten!!

Jag kommer alltid att finnas där för dig, oavsett vad, oavsett när... så länge du vill, så länge du behöver..

och lite mer därtill!

Simon min Simon...Jag älskar dig, varje dag!

Borta bra men hemma alltid bäst! 

Klockan 19 rullade vi in på gården, hela 2 timmar tidigare än på vägen dit. .. fast än jag tyckte att vi stannade mer nu än då?! 

Idag tog jag årets första dopp, som vanligt vart jag inte speciellt impad av temperaturen och gav snabbt upp!

Jag kan helt ärligt inte förstå hur barnen kan tycka att det är så "varmt" i vattnet, undrar om dom har dold underhållsfett... eller om dom ännu inte har utvecklat känslan för kallt?!

Men jag älskar vädret, hur fin sommar har vi inte?! Jag kan inte minnas om jag någonsin har upplevt Svensk sommar så varm!

Idag kom vår äldsta hem från Nusnäs. Tanken var att han skulle komma fredag eftermiddag men Han hade visst fått lite nog av att vara ensam hemma och saknade hela galna gänget. Vi är inte förvånade men glada över att det har gått bra för honom att vara ensam. Hela grejen med att gå upp, cykla till jobbet, fixa sina lunchlådor, middag, lägga sig... ja hela vuxengrejen! Han är mer ansvarsfull än vissa vuxna!

Nu har grabbarna lagt sig för kvällen och det är snart dags för oss att göra desamma. Man blir sjukt trött av att vara ute i solen hela dagen.

God Jul, Trevlig midsommar eller GLAD PÅSK!

Jag har haft en aning svårt att önska kunderna på jobbet Glad Påsk, det har blivit en hel del God Jul!

Påsken för mig har aldrig och kommer nog aldrig vara något speciellt.

Allt det här med Ägg, Påskris (??) Kärringar och

Påsk Haren är helt galet enligt mig!

Och sill, va??! 

Jag är däremot superglad över att solen har tittat fram och att vi har fått känna på lite vårväder! I Fredags vart vi bortbjudna hem till Jonas chef som bort i ett hus i Skäjsnäs...vid Siljan! A men ni fattar vilken utsikt! Vi packade barnen, fika och pimpelspön och spenderade nästan 5 timmar ute på sjön. Det var helt magiskt, ungarna njöt, vi njöt, solen sken det var varken för varmt eller kallt korven smakade supergott som den alltid gör ute och solen var med oss hela dagen, inte ett moln på himlen! Jag som annars aldrig är ute älskade verkligen att sitta där på ett fäll och bara titta på ungarna som var mer än nöjda. Den äldsta som låg i solen samtidigt som han pimplade, Sammy som borrade hål efter hål, Theo som lekte med hundarna och John som sprang från hål till hål i hopp om att få en fisk. Eddie som först sov lite middag hittade snabbt sin grej efter sin tupplur, rensa pimpelhålen från is med en sil! Jag hade en sån känsla när vi sen kom hem, fullständig harmoni, jag kände mig tillfreds.  

Det är inte lätt att få en proper bild på alla samtidigt...

fast...mer äkta än så här kan det ju knappast bli. 

Idag är det tisdag och vi har Påsklov, eller barnen och jag har tagit några semesterdagar! Jag älskar att vara hemma med barnen och bara vara ledig att vabba är inte samma sak.  Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan klocka, äta frukost, dricka min kaffe och inte känna stress att hinna med allt innan dagis/jobb. Vi kan sen ta en förmiddags dusch, se en film Fortfarande Frozt och sen ta oss ut innan lunch. Utöver tiden som jag faktiskt får med barnen så har jag också hunnit med utan att överdriva 7 st tvättar, plockat undan deras koja minst 4 gg och gått igenom ytterkläder till vårförsäljning! Vi har med andra ord vart väldigt effektiva idag! 

Och medans jag har semester så är den äldsta och provjobbar tis-tors.

Det var något speciellt med att köra honom till jobbet idag. Han var lite spänd men ändå ganska självsäker. Vi gick igenom hur man bör och inte bör vara gentemot sin chef, arbetskollegor. Tider, språket..mobilen. Egentligen självklara, basic stuf! Saker som jag är rätt övertygad om att han redan kan...men tåls att påpekas. Han såg så proper ut i sina nya arbetskläder som vi tillsammans var och inhandlade i förra veckan, matdosan i kylskåpet, telefonen undanplockad och på ljudlöst jag vet för jag försökte ringa han 

Det här är bra för honom...bara för alla tonåringar! Att få lära sig ansvar, socialt samspel, värde av pengarna...eget ansvar! Det ska bli sjukt roligt att höra vad hans chef har att säga om hans 3 dagar, med handen på hjärtat...

jag är inte det minsta orolig! 

Bilden är godkänd

GLAD PÅSK!

Gokväll, jag har precis fått ner dom små i sängarna, gjort Sammys frukostgröt och mig själv en kopp te. Jag bara älskar såna här kvällar då allt flyter smärtfritt på,

gör inte ni det?

Idag har John vart feberfri och det blir därför förskola/jobb imorgon. Jag längta, jag hördes ryktas om att lite nyinköpta varor hade kommit in idag. Men vilken mysig dag vi har haft idag. Jag kan säga att dom senaste rökfria veckorna har jag mått mycket bättre, jag har haft mer energi och lust att vara ute med barnen. Innan fanns ju alltid röksuget där, så fort jag gick ut så ville jag röka.. inte längre. Nu är vi ute, vi sparkar spark, åker bob, klättrar upp och ner i snöhögar och känslan..den där stress känslan finns inte längre! Trots att snön föll ikväll så gick vi ut, jag och alla barnen. Simon hjälpte mig att skotta av gården, jag sopade av bilen vilket så här i efterhand känns meningslöst och under tiden roade Sammy småpojkarna.

Småpojkarna, ingen av våra barn är speciellt små längre. Jag dör så fort tiden går, vad stora dom är, vilka individer dom har blivit och fortfarande utvecklas till.

Simon, han hade precis fyllt 6 år när jag träffade Jonas. Han har funnits i mitt liv mer än halva sitt liv. Det var ju nyss som jag och han satt och kämpade med hans läsning?! Han blir 15år i år??! Han ska börja sitt allra första sommarjobb i sommar, dra in sina egna pengar. Han har bara 1,5år kvar på högstadiet innan ett gymnasium/linje ska väljas. 

När hände allt det här?? Vi ser ju honom varje dag, hur kan vi ha missat att tiden inte står still??

John, han ska börja förskoleklass i augusti...liksom va?!

Han behöver fortfarande hjälp med diverse saker, vem ska hjälpa honom, kommer han klara sig?

Inatt sov han och lillebror inne hos mig, han har inte sovit inne hos oss

sen Eddie föddes han har själv inte velat.

Ja jag erkänner, trots att det var trångt och bökigt så var det hur mysigt som helst.

Det känns som om man måste passa på,

det kommer komma en dag då vi knappt får en kram.

Så här ser det ut ikväll,

vet dock inte vart jag ska få plats?