Inlägg publicerade under kategorin Theo

Av Natascha Lindberg - Lördag 19 okt 19:26


Godkväll! 

Vi har haft en riktigt lång dag idag. Redan klockan 06.00 ringde klockan och det var dags att kliva upp -09.00 var det samling på Lugnet i Falun för U12:orna. Det var faktiskt första gången som jag fick se min son och laget spela match -förra gången var jag och äldsta i Polen.


Jag vart glatt överraskad över hur rofyllt det var att sitta där på läktaren och se barnen spela, samarbeta .. vara ett team work! Jag kan helt klart "stå ut" med alla dom måste kring det!

 

  

..För jobb är det! Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det träningar 3gg i vecka i en helt annan kommun + matcher varje lördag. Just i helgen fick det bli ett samarbete med Theos pappa eftersom match nr.2 var i Leksand och flera timmar senare. Just as we "speak" så väntar vi in ungen efter matchen i Leksand som dom vann med 4-3 -var av 2 av målen gjordes av Theo. 


Ja jag känner att jag måste få skryta lite, han är ju trots allt min förstfödda unge! #proudmom! Kanada, here we come!

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Tisdag 15 okt 12:18




God dag! 

Ute är det kallt, det regnar och gatlyktornas sensorer verkar inte kunna registrera att det är mitt på dagen eftersom dom fortfarande lyser. Inne är det varmt, mysigt och febrigt. Jag och Eddie har spenderat hela förmiddagen i soffan under täcke tittandes på mini-monster. Han var bättre söndag eftermiddag men vi lät honom ändå vara hemma för att vila upp sig från 3 nätter av krupp -igår eftermiddag tog febern om och han vart dålig igen.  

 


I snart en vecka har Theo vart i Turkiet med sin pappa -vilket har vart ett skönt avbrott i hans nyfunna intresse... Hockey. Ungen tränar 3gg i vecka i Orsa och har match varje lördag! Jag blir trött av att bara skriva det. Vår vardag, varannan vecka går helt ut på att lösa vem som ska skjutsa när, träningskläder som tvättas varje dag och planera helgen så det inte krockar med matchen. Han har inte ens hunnit hem från Turkiet och vi sitter nu och planerar lördagens match i Falun. Visserligen är det inte vår helg att köra men eftersom match nr 2 är i Leksand flera timmar senare så kände min man att vi kanske borde ställa upp och ta en av matcherna?!


Det var inte så självklart att han skulle börja spela, i flera år har vi alla sagt nej. Det fanns andra åskådare som sett honom som innebandyspelare föreslog dom att han åtminstone kunde testa på att spela hockey -nu är han fast! Till vår förvåning är han dessutom duktig! Visst har han mycket och lära, mycket han kan bli bättre på men han kan! 5 år av innebandy kanske är en bra grund för att kunna lyckas någorlunda i hockey? För min man var det något av en "besvikelse" när Theo ville sluta med innebandy. Av oss 2 var han den som tog dom flesta matcherna samt träningarna. Han älskade att se Theo spela och trodde hans framtid bestod som innebandyproffs. Jag tror att han har börjat se ljusare på hans "hockeykarriär" men är nog inte riktig där.


Theo har alltid haft lätt för sig, i allt han tar sig an. Jag blir därför inte förvånad när han ännu en gång lyckats med något. Som mamma önskar jag ju självklart att han blir NHL spelare, flyttar till Canada och har en fin karriär tills det att han träffar en fin tjej och skaffar familj med. Jag hoppas det, jag önskar det.. det blir ju såklart så mycket mer rogivande i framtiden om man vet vart man "sålt" sin själ. Men blir han inte det så är jag som mamma alltid stolt över han som alltid vågar drömma stort!



ANNONS
Av Natascha Lindberg - Måndag 23 sept 12:00


Vi hann klart -alldeles precis tills det att Theo kom hem.


Hela veckan höll vi på. Måla, spackla, tapetsera och byggt. Hela överrvåningen har vart ett enda bombnedslag och det har legat prylar på alla tänkbara ytor -det har gjort mig galen! I lördags for vi till Ikea för att köpa hem det sista nödvändiga för att kunna färdigställa rummet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur fint vart det inte?


Till min och Jonas förvåning så fick vi inte riktigt den reaktionen som vi hela tiden trott. Jag tyckte mig se en tår rinna ner längst hans kind när han hårt och länge kramade om mig i samband med hans tack -men den där sprudlande glädjen som han annars visar i samband med hans lycka fick vi inte. Kanske var den här överraskningen så pass stor, så överväldigad att han pga det inte kunde uttrycka sina känslor? Glad vart han och LED-belysningen under skrivbordet med en strömbrytare var nog pricken över i!

 

Jag har fått en helt annan inställning till mörk inredning -jag älskar hans väggar och den trånga mysiga känslan som la sig över rummet!

 

 

Av Natascha Lindberg - Tisdag 17 sept 11:48


Terminens första vab är här, Eddie vaknade med feber idag -utöver det verkar det inte vara något fel på honom. Men det är inte bara han som är hängig, själv har jag åkt på något -oklart vad! Ända sen vi kom hem ifrån Turkiet har jag känt mig hängig, huvudvärk nästintill varje dag, näsblod och igår kände jag hur ena sidan av halsen har svullnat upp. Jag har faktiskt ringt vårdcentralen och väntar deras samtal i eftermiddag. Att googla mina symptomet är meningslöst -i slutet av varje stycke är jag redan död. 


I lördags påbörjade vi renoveringen av Theos rum -rummet vi lovade honom för över ett år sen. Det nya har kommit till att han ska få byta rum med Eddie som ligger vägg i vägg med vårt i köket. På så vis kanske Eddie blir mindre störd av oss i köket och somnar bättre när han istället hör oss i vardagsrummet. I framtiden är just det rummet tänkt att fungera som ett kontor/gästrum. 


Framtiden -galet?! Den är snart ikapp oss!!


Theo har pappavecka och vi har alltså bara 6 dagar kvar att fixa klart rummet. Theo är ett väldigt tacksamt barn och det är en fröjd att få överraska honom -han blir alltid så lyrisk, jätteglad och helt extas! Jag ser helt klart fram emot att få se alla hans känslor när han får se sitt nya rum! 


Just nu har han ingen feber och är ganska pigg och vi ska därför passa på att utnyttja den tiden. Eftersom jag tillhör det kategorin av föräldrar som tror på att frisk luft faktiskt gör nytta så ska vi nu ta oss en kort promenad på gården och andas in höstluften.

Hur gör ni när era barn är sjuka?!



Av Natascha Lindberg - Fredag 13 sept 06:45


Godmorgon!

Jag älskar känslan att vakna upp på morgonen för att sedan inse att det är fredag -speciellt om man är något trött och för ett ögonblick fundera på ifall man verkligen behöver gå till jobbet?!

 

Jag skriver ofta hur jag upplever att vardagen går i en rasande fart. Men ända sen Theo började hockey för några veckor sen har "tiden går fort" fått en helt annan betydelse! Hans schema är så strukturerat och flera veckor i förväg planerad att allt annat har bleknat.

 

Ända sedan han var liten har han velat spela hockey och jag har alltid sagt nej. Jag kunde inte se hur tiden skulle räcka till eftersom vi då ha de 2 andra små barn -sen kom två till. Istället började han med innebandy, något han är väldigt duktig på -för duktig! I sitt lag var han en av dom bästa och pga det fick mindre chans att utvecklas. Han har under åren vart tillfrågad flera gånger att testa på hockey och vi har alltid sagt nej. När han tidigare i höst vart ännu en gång tillfrågad och fick även hjälp med att ordna fram all utrustning tog vi en chans och lät han testa -idag är han hockeyspelare och hoppat av innebandy! -Något som för ett tag var Jonas sorg. Han älskade att följa med han på träningar och det var även han som här hemma tog dom flesta bortamatcherna. Han hade ju under flera år målat upp bilden om Theo på innebandygymnasium -den bästa spelaren ever! Det är han, det var han. Jag tror att han har möjligheter att kunna bli en lika duktig hockeyspelare! Här har han också mer möjlighet att utvecklas!

 

Mycket har ändrats genom året -vardagen ser helt annat ut idag i jämförelse med då. Idag har vi inte Theo på heltid och vi får mycket hjälp av hans pappa. Förutom att han tar ansvar sina veckor så ställer han då och då upp även dom veckorna vi har Theo. Det händer att det krockar med andra tider, Jonas som är bortrest eller som jag nu kommer vara när jag åker till Kraków. Självklart hjälper vi även han ibland.Våra stora har blivit större och behöver nästan aldrig oss på samma sätt som då och småttingarna få ofta haka på. Livet ser helt enkelt annorlunda ut idag än första gången hockey kom på tal! Men den största förändringen är ju så klart relationen mellan oss mig och Jonas och Theos pappa! Jag är helt övertygad om att det aldrig hade fungerat om vi inte hade kunnat samarbetar! Ibland finns det fördelar med dubbla familjer och flera föräldrar! Theo har en pappa, mamma och en pappa till och ingen är gladare än han!

 

Hur som helst! Våra varannan vecka ser ut som så. Träningar mån, ons, tor och match på lördag -där i mellan har dom också cup. Jag ser en hel del hotellövernattningar framöver. Jag är sjukt taggad på det nya hockeylivet! Jonas kommer komma dit -jag lovar!

 

 

Av Natascha Lindberg - Tisdag 18 juni 13:03


Jag har ofta fått höra att jag har ett sjuhelvetes minne, vissa situationer minns jag in i det minsta detalj -sjukt jobbigt när det finns sånt man helst av allt vill glömma!


Jag minns speciellt en situation som om den var igår och det har nu gått 10 år. Jag och Theo hade alldeles nyligen flyttat in i vår nya lägenhet på Ängsgärdet i Västerås och vi satt i en varsin gunga på områdets lekpark -Det var jag och han! Jag minns hur hur han kippade efter luft av all skratt när gungan åkte fram och tillbaka. Just där, just då kände jag fullständig harmoni och en känsla av frihet -jag kunde andas! Jag tänkte att det här fixar vi -jag och han och vi behöver inget eller ingen!


Missförstå mig rätt, självklart var det tufft, självklart kände jag sorg över hur saker var/vart. Jag var till och från nästintill handlingsförlamad och kände mig helt misslyckad. För första gången stod jag helt på egna fötter, helt ensam utan en annan vuxen i mitt liv och nu skulle jag dessutom ta hand om ett litet barn som förlitade sig på mig till 100! -Jag som inte ens visste hur man betalade räkningar! 


Hur som helst, där satt vi och jag var så himla lycklig -ensam men lycklig. Där och då slog även annan tanke till -Skulle mitt barn någonsin känna frihet men framförallt trygghet? Vi bodde i ett helt ok område men det var inget område som man ensam lät barnen ränna ute efter klockan 17 på kvällen. Jag ställde mig snabbt i en kö på en markplanslägenhet och hoppades på att snart få en liten känsla av frihet. Ett hus med stor tomt, gräsmatta, lekstuga och diverse andra lekytor för barnen fanns inte ens med i min vardagliga dröm!

Trots det kände jag mig lugn -till freds! 


Idag ser mitt och Theos liv annorlunda ut. Vi har så mycket att vara tacksam över. Jag är så glad att Theos liv vart så mycket mer än vad jag vågat drömma om! Idag öppnar vi upp ytterdörren på förmiddagen för att sen inte stänga förrän på kvällen -i alla fall om det är en sommardag. Barnen springer fritt och barfota på gården och jag har ingen som helst oro för vad som händer utanför en sen eftermiddag/kväll. Om inte det är en frihet så vet jag inte vad som är! 

 

 

Min älskade unge! 

För din skull, för dina bröders skull ska jag aldrig någonsin nöja mig med mindre 

-Jag ska alltid drömma stort!

 

Av Natascha Lindberg - Måndag 8 april 08:56

 

Det är många fel på en bra häst -brukar en av mina kollegor säga om mig.

Jag börjar tro att det stämmer! Helgen har jag spenderat på smärtstillande receptfria tabletter. Redan fredag eftermiddag började jag känna av besvär i tandköttet runt en baktand -jag blir så trött!! Jag har på 5 dagar besökt tandläkaren 4gg. För mig så har en sån otrolig tandläkarskräck är det här ingen höjdare. Jag hoppas på att det ska kännas bättre efter dagens besök hos tandläkaren. Hur mycket otur kan man ha med kropp och hälsa?! 


Lördag vaknade vi alla till ett riktigt vinterland. Kändes sjukt deprimerande att kolla ut genom fönstret och se all snö som hade kommit dagen innan och under natten. Envis som jag är vägrar jag att gå tillbaka till vintern och hade alltså inga som helst planer på att gå ut och njuta av dagen. Det finns inte en chans att jag tänker plockar upp vinterkläderna igen. Dom är tvättade och lagrade -punkt! Nu vill jag ha vår och sommar. Istället satt vi barnen i bilen och for till Borlänge och Leos Lekland. Jag älskar såna helger -oplanerade dagar. Man liksom tar det som det kommer utan en massa stress. Barnen älskade det, vi älskade det -det var en perfekt dag. Hur var din helg?


Nu har en ny vecka börjat. Idag kommer Theo hem ifrån sin pappavecka och det är återigen fullspäckat med innebandyträningar -som tycks alltid hamna på tidiga eftermiddagar när han är hos oss?! Som idag -16.00?  Jag måste alltså sluta arbeta redan klockan 15 för att hinna igenom trafiken. Jag är så tacksam att hans bonuspappa ofta ställer upp med att skjutsa och hämta från träningar -det blir oftast varannan gång. 


Jag är bortskämd med ha en sån fantastisk pappa/bonuspappa till våra barn. Han ställer mer än gärna upp och Theo har precis samma längtan efter Jonas som han har efter mig -om inte mer ibland. Dom två har en sån naturlig relation med varandra. Mycket tror jag det handlar om att vi redan från början var överens om att det inte skulle vara -dina, mina och våra! Ingen skulle någonsin känna sig åsidosatt eller mindre viktig bara för att nån har hittat på ordet "kärnfamilj" I vår familj är blod inte tjockare än vatten -för att leva behövs båda!

Håller du inte med?

 

Av Natascha Lindberg - Måndag 11 mars 13:50


Att föda barn är något speciellt, magiskt och helt obeskrivligt fränt. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har sett fram emot förlossningen, varje gång! Ni kanske tror att jag hör till undantaget där allt har gått smidigt och lätt till, inga komplikationer och lättsam graviditet? Nej, det har vart raka motsatsen på alla dom nämnda punkterna. Jag har haft graviditeter jag helst vill glömma och en förlossning som slutade i två akuta operationer var av en med hjärtstillestånd! Det var min första förlossning! Trots det har jag sett fram emot dom andra två lika mycket, taggat och längtat i flera veckor. Än idag hoppas jag på att få uppleva ytterligare en graviditet samt förlossning! På min senaste förlossning lät jag min barnmorska som även var barnmoska under Johns förlossning veta att jag är gjord för att föda barn, lagom kaxig och precis i början av förlossningen. Något hon inte var sen med att påminna mig om mot slutet av förlossningen då jag var på gränsen att ge upp! Man får ofta äta upp sin kaxighet!


Igår för 11 år sen födde jag en perfekt liten rödhårig pojke -ja han var faktiskt lite lätt röd/orangehårig. Han föddes 10 dagar efter utsatt datum och med sina 4130g tog han mig med storm! Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom på flera månader! Vad visste jag om kärlek innan han?! Han är min första riktiga kärlek, det var där och då mitt liv började. För 11 år sen igår fick mitt liv en helt ny mening. Där och då lovade jag honom allt i livet!


Det finns så mycket jag vill skriva om honom, så mycket jag vill berätta. Det skulle ta mig en oändlighet att få ner allt jag kände den dagen du föddes. Jag nöjer mig med ett enkelt grattis. GRATTIS min fina goa unge på 11 års dagen. Jag hoppas att jag som mamma inte har svikit dig längst vägen. Att du har en fin och trygg uppväxt och att du känner den kärlek du förtjänar, mer än vad det finns stjärnor på himmelen!

 

 

 

Här är han bra lik sin lillebror!

Ser ni vem?

 

 




Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lindberg med Blogkeen
Följ Lindberg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se