Inlägg publicerade under kategorin Theo

Av Natascha Lindberg - 13 september 2019 06:45


Godmorgon!

Jag älskar känslan att vakna upp på morgonen för att sedan inse att det är fredag -speciellt om man är något trött och för ett ögonblick fundera på ifall man verkligen behöver gå till jobbet?!

 

Jag skriver ofta hur jag upplever att vardagen går i en rasande fart. Men ända sen Theo började hockey för några veckor sen har "tiden går fort" fått en helt annan betydelse! Hans schema är så strukturerat och flera veckor i förväg planerad att allt annat har bleknat.

 

Ända sedan han var liten har han velat spela hockey och jag har alltid sagt nej. Jag kunde inte se hur tiden skulle räcka till eftersom vi då ha de 2 andra små barn -sen kom två till. Istället började han med innebandy, något han är väldigt duktig på -för duktig! I sitt lag var han en av dom bästa och pga det fick mindre chans att utvecklas. Han har under åren vart tillfrågad flera gånger att testa på hockey och vi har alltid sagt nej. När han tidigare i höst vart ännu en gång tillfrågad och fick även hjälp med att ordna fram all utrustning tog vi en chans och lät han testa -idag är han hockeyspelare och hoppat av innebandy! -Något som för ett tag var Jonas sorg. Han älskade att följa med han på träningar och det var även han som här hemma tog dom flesta bortamatcherna. Han hade ju under flera år målat upp bilden om Theo på innebandygymnasium -den bästa spelaren ever! Det är han, det var han. Jag tror att han har möjligheter att kunna bli en lika duktig hockeyspelare! Här har han också mer möjlighet att utvecklas!

 

Mycket har ändrats genom året -vardagen ser helt annat ut idag i jämförelse med då. Idag har vi inte Theo på heltid och vi får mycket hjälp av hans pappa. Förutom att han tar ansvar sina veckor så ställer han då och då upp även dom veckorna vi har Theo. Det händer att det krockar med andra tider, Jonas som är bortrest eller som jag nu kommer vara när jag åker till Kraków. Självklart hjälper vi även han ibland.Våra stora har blivit större och behöver nästan aldrig oss på samma sätt som då och småttingarna få ofta haka på. Livet ser helt enkelt annorlunda ut idag än första gången hockey kom på tal! Men den största förändringen är ju så klart relationen mellan oss mig och Jonas och Theos pappa! Jag är helt övertygad om att det aldrig hade fungerat om vi inte hade kunnat samarbetar! Ibland finns det fördelar med dubbla familjer och flera föräldrar! Theo har en pappa, mamma och en pappa till och ingen är gladare än han!

 

Hur som helst! Våra varannan vecka ser ut som så. Träningar mån, ons, tor och match på lördag -där i mellan har dom också cup. Jag ser en hel del hotellövernattningar framöver. Jag är sjukt taggad på det nya hockeylivet! Jonas kommer komma dit -jag lovar!

 

 

Av Natascha Lindberg - 18 juni 2019 13:03


Jag har ofta fått höra att jag har ett sjuhelvetes minne, vissa situationer minns jag in i det minsta detalj -sjukt jobbigt när det finns sånt man helst av allt vill glömma!


Jag minns speciellt en situation som om den var igår och det har nu gått 10 år. Jag och Theo hade alldeles nyligen flyttat in i vår nya lägenhet på Ängsgärdet i Västerås och vi satt i en varsin gunga på områdets lekpark -Det var jag och han! Jag minns hur hur han kippade efter luft av all skratt när gungan åkte fram och tillbaka. Just där, just då kände jag fullständig harmoni och en känsla av frihet -jag kunde andas! Jag tänkte att det här fixar vi -jag och han och vi behöver inget eller ingen!


Missförstå mig rätt, självklart var det tufft, självklart kände jag sorg över hur saker var/vart. Jag var till och från nästintill handlingsförlamad och kände mig helt misslyckad. För första gången stod jag helt på egna fötter, helt ensam utan en annan vuxen i mitt liv och nu skulle jag dessutom ta hand om ett litet barn som förlitade sig på mig till 100! -Jag som inte ens visste hur man betalade räkningar! 


Hur som helst, där satt vi och jag var så himla lycklig -ensam men lycklig. Där och då slog även annan tanke till -Skulle mitt barn någonsin känna frihet men framförallt trygghet? Vi bodde i ett helt ok område men det var inget område som man ensam lät barnen ränna ute efter klockan 17 på kvällen. Jag ställde mig snabbt i en kö på en markplanslägenhet och hoppades på att snart få en liten känsla av frihet. Ett hus med stor tomt, gräsmatta, lekstuga och diverse andra lekytor för barnen fanns inte ens med i min vardagliga dröm!

Trots det kände jag mig lugn -till freds! 


Idag ser mitt och Theos liv annorlunda ut. Vi har så mycket att vara tacksam över. Jag är så glad att Theos liv vart så mycket mer än vad jag vågat drömma om! Idag öppnar vi upp ytterdörren på förmiddagen för att sen inte stänga förrän på kvällen -i alla fall om det är en sommardag. Barnen springer fritt och barfota på gården och jag har ingen som helst oro för vad som händer utanför en sen eftermiddag/kväll. Om inte det är en frihet så vet jag inte vad som är! 

 

 

Min älskade unge! 

För din skull, för dina bröders skull ska jag aldrig någonsin nöja mig med mindre 

-Jag ska alltid drömma stort!

 

Av Natascha Lindberg - 8 april 2019 08:56

 

Det är många fel på en bra häst -brukar en av mina kollegor säga om mig.

Jag börjar tro att det stämmer! Helgen har jag spenderat på smärtstillande receptfria tabletter. Redan fredag eftermiddag började jag känna av besvär i tandköttet runt en baktand -jag blir så trött!! Jag har på 5 dagar besökt tandläkaren 4gg. För mig så har en sån otrolig tandläkarskräck är det här ingen höjdare. Jag hoppas på att det ska kännas bättre efter dagens besök hos tandläkaren. Hur mycket otur kan man ha med kropp och hälsa?! 


Lördag vaknade vi alla till ett riktigt vinterland. Kändes sjukt deprimerande att kolla ut genom fönstret och se all snö som hade kommit dagen innan och under natten. Envis som jag är vägrar jag att gå tillbaka till vintern och hade alltså inga som helst planer på att gå ut och njuta av dagen. Det finns inte en chans att jag tänker plockar upp vinterkläderna igen. Dom är tvättade och lagrade -punkt! Nu vill jag ha vår och sommar. Istället satt vi barnen i bilen och for till Borlänge och Leos Lekland. Jag älskar såna helger -oplanerade dagar. Man liksom tar det som det kommer utan en massa stress. Barnen älskade det, vi älskade det -det var en perfekt dag. Hur var din helg?


Nu har en ny vecka börjat. Idag kommer Theo hem ifrån sin pappavecka och det är återigen fullspäckat med innebandyträningar -som tycks alltid hamna på tidiga eftermiddagar när han är hos oss?! Som idag -16.00?  Jag måste alltså sluta arbeta redan klockan 15 för att hinna igenom trafiken. Jag är så tacksam att hans bonuspappa ofta ställer upp med att skjutsa och hämta från träningar -det blir oftast varannan gång. 


Jag är bortskämd med ha en sån fantastisk pappa/bonuspappa till våra barn. Han ställer mer än gärna upp och Theo har precis samma längtan efter Jonas som han har efter mig -om inte mer ibland. Dom två har en sån naturlig relation med varandra. Mycket tror jag det handlar om att vi redan från början var överens om att det inte skulle vara -dina, mina och våra! Ingen skulle någonsin känna sig åsidosatt eller mindre viktig bara för att nån har hittat på ordet "kärnfamilj" I vår familj är blod inte tjockare än vatten -för att leva behövs båda!

Håller du inte med?

 

Av Natascha Lindberg - 11 mars 2019 13:50


Att föda barn är något speciellt, magiskt och helt obeskrivligt fränt. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har sett fram emot förlossningen, varje gång! Ni kanske tror att jag hör till undantaget där allt har gått smidigt och lätt till, inga komplikationer och lättsam graviditet? Nej, det har vart raka motsatsen på alla dom nämnda punkterna. Jag har haft graviditeter jag helst vill glömma och en förlossning som slutade i två akuta operationer var av en med hjärtstillestånd! Det var min första förlossning! Trots det har jag sett fram emot dom andra två lika mycket, taggat och längtat i flera veckor. Än idag hoppas jag på att få uppleva ytterligare en graviditet samt förlossning! På min senaste förlossning lät jag min barnmorska som även var barnmoska under Johns förlossning veta att jag är gjord för att föda barn, lagom kaxig och precis i början av förlossningen. Något hon inte var sen med att påminna mig om mot slutet av förlossningen då jag var på gränsen att ge upp! Man får ofta äta upp sin kaxighet!


Igår för 11 år sen födde jag en perfekt liten rödhårig pojke -ja han var faktiskt lite lätt röd/orangehårig. Han föddes 10 dagar efter utsatt datum och med sina 4130g tog han mig med storm! Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom på flera månader! Vad visste jag om kärlek innan han?! Han är min första riktiga kärlek, det var där och då mitt liv började. För 11 år sen igår fick mitt liv en helt ny mening. Där och då lovade jag honom allt i livet!


Det finns så mycket jag vill skriva om honom, så mycket jag vill berätta. Det skulle ta mig en oändlighet att få ner allt jag kände den dagen du föddes. Jag nöjer mig med ett enkelt grattis. GRATTIS min fina goa unge på 11 års dagen. Jag hoppas att jag som mamma inte har svikit dig längst vägen. Att du har en fin och trygg uppväxt och att du känner den kärlek du förtjänar, mer än vad det finns stjärnor på himmelen!

 

 

 

Här är han bra lik sin lillebror!

Ser ni vem?

 

 




Av Natascha Lindberg - 5 januari 2019 18:03


Jag kan helt ärligt säga att jag har börjat att sakna vardagen, tiderna och rutinerna.

Att få vakna på morgonen och vara helt säker på vad det är för dag.. jag saknar den känslan. 


Min förkylning verkar ha börjat släppa, till och från känner jag av den tunga luften, som om jag får kippa efter luft.. men det känns helt klart mycket bättre än i går. Idag tog vi oss ut, jag, småttingarna och Simon. Jonas åkte iväg till Nusnäs för att hjälpa Theos pappa med lite renoveringsbygge.


Theos pappa...Theos bonuspappa.. Bonusförälder

Igår var jag med Theo till vårdcentralen. Han har till och från i veckor haft ont i magen. Det finns inget speciellt samband och det kommer och går i olika grad. Vi tyckte därför att det vad dags att kolla upp det. Jag är inte oroligt, jag vill mest göra det för hans skull, så att han kan släppa tanke på att det är något allvarligt fel! När vi sen sitter där hos doktorn och svarar på alla hans frågor, hans försök att hitta en psykologisk förklaring så kommer den typiska fråga upp,

-Hur ser det ut hemma, är det något som har ändrat sig.. hur är situationen ut mellan mamma och pappa?

Det kändes så jäkla skönt att kunna svara på den frågan utan ångest(!),

-Jo men det ser jättebra ut, vi är separerade sen många år tillbaka, jag och Theos bonuspappa har mestadels uppfostrat Theo, han har sen en tid tillbaka börjat vara hos sin pappa varannan vecka och vi alla tre har en bra relation! 

Så nej, hans familjesituation påverkar inte hans magont.


Jag kan ärligt säga att jag har aldrig trott att vi skulle kunna funka så bra ihop... Jag menar, det hör ju inte till normerna! Jag trodde heller inte att min man skulle kunna komma så bra överens med Theos pappa. Jag har bara haft en endaste önskan, att Theo skulle få växa upp bland många fina vuxna och att dom alla skulle älska, acceptera och omfamna honom! 


Jag är adopterad, jag har inget kött och blod som för en del är så viktigt. Jag vägrar acceptera att det skulle vara något som är viktigt, för om det är så... vem hade jag då haft?! 

Nej, det är inte allt! Theo har så många kring sig som han älskar, som betyder så mycket för honom. Han har dubbelt av flera personer, han är en av dom lyckliga! Jag älskar att höra Theo fråga sin bonuspappa ifall han kan hjälpa hans pappa ett renovera hemma,

-Men Jonas är ju så bra på det, det är inte pappa.


Jag önskar att alla barn till separerade föräldrar hade kunna haft så!

 

 

Av Natascha Lindberg - 11 mars 2018 20:06

  

Det var för 10 år sen min son föddes,

det var 10 år sen jag föddes.

Det är exakt 10 år sen som jag insåg och förstod vad livet faktiskt handlar om! 

Min son föddes och mitt liv handlade helt plötsligt om honom och inte mig.

Det var helt plötsligt han, den lilla pojken i min famn som var min prioritering och

han som skulle komma och påverka alla mina framtida beslut!

Det var där och då som jag för första gången lovat en annan människa att aldrig någonsin lämna, svika eller medvetet såra honom!

 

Vissa saker kan man aldrig riktigt lova. Jag har säkert ur hans perspektiv svikit honom, jag har någon gång sårat honom...men jag har aldrig någonsin lämnat honom. Jag har alltid försökt göra mina val utifrån vad  jag anser vart bäst för honom, jag försöker uppfostrat honom utifrån den människan jag vet att han kan behärska och jag har alltid funnit där för honom även då han ej har velat det! Han är min son, jag är hans mamma och vi började våra liv just där och då för 10 år sen! 

 

Vår start var tuff. Det var den tuffaste förlossning av alla 3, saker gick snett, hjärtat som slutade slå och misslyckade operationer! 

Kanske är det just pga det som jag känner lite "extra" för honom, känner ett starkt band. 

 

Jag vet att just där och då fick mitt liv en mening,

ett slags hopp!

Den första viktiga dagen i mitt liv är just då min son, min Theodore föddes!

 

 

Det var ett lyckat släktkalas och ungen fick ihop en stor slant till en datorn som han spar till.

 

Av Natascha Lindberg - 9 mars 2018 20:14


Helg igen, det kändes som om det nyss var helg. Veckorna går så himla fort just nu,

kanske pga allt jobb som finns att göra...

både hemma och på jobbet. 

Nu är vi i alla fall här, det är fredag och barnen har fredagsmys...

oavbruten speltid med andra ord!

Theo, min fina stora kille blir 10 år imorgon och har en grabbkväll med film,

snacks och godis. 


När man ser Theos snap 💕

 



I veckan kom den nya bilbarnstolen hem. 

Vi har genom åren haft BeSafe. Stolen/märket har i flera år vart bäst i test,

dom är snygga, rymliga MEN stora som rymdskepp!

Dom tar sån enormt stor plats i bilen(!)

förutom den sista vi hade,

en BeSafe modular...

den är liten i modellen men också liten i komforten!

Vi bytte därför ut den mot en Axkid minikid! 


   


Jag är grymt imponerad över stolen. Prismässigt hör den inte till en av dom "billigare" varianter.

Den går på ca 4000:- Det finns billigare men också mycket dyrare.

När jag pratar om barn och säkerhet brukar pengar inte vara inkluderad i diskussionen.

Det finaste jag har, mina barn...

kosta vad det kostar! 

Jag är hur som helst glatt överraskad över hur pass liten, smidig och rymlig stolen är! 

Den är superlätt att sätta in i bilen om man har läst på innan och benutrymmet är overklig!

Jag kan utan problem ha stolen bakom mig och har fortfarande plats att sitta fram!


   


För dig som går i köptankar på en ny

bilbarnstol så säger jag Axkid! 

Oavsett vilken bil, det här är stolarnas stol!

Prisvärd, liten och rymlig!

Av Natascha Lindberg - 5 februari 2018 18:00


Vilken rolig dag jag har haft, så mycket att göra, så lite tid. Jag har idag blivit klar med sändelsen vi fick förra torsdag, imorgon kommer nya grejer. Jag är så exalterad över allt nytt som har och ska komma in. Jag har vart lite stressad hela dagen, jag ville ju verkligen hinna med att göra klart allt innan jag måste hem för att skjutsa Theo på innebandyträning..sen kom jag på det alldeles för sent att han har ju sin pappa-vecka, tills nästa fredag! 

 

Det här med varannan vecka har faktiskt fungerat jättebra den här omgången. Jag skulle vilja påstå att det är pga att alla inblandade partner har vuxit! Jag vet att jag är den som har haft mest kontrollbehov, men jag menar...det är ju "min" unge, jag vill att allt ska vara perfekt för honom! Det har vart svårt att förklara, både för hans pappa och Jonas varför jag reagerar så som jag gör, ibland kan onödiga konflikter ha uppstått... men jag har blivit bättre, just för att hans pappa har lärt sig att jag alltid, oavs när, hur, vart så är jag Theos mamma...alla dagar i veckan, oavs vart han är! Jag skulle aldrig någonsin klara av att inte höra av mig till honom/kolla upp hur det är med honom! Jag minns hur familjerätten tyckte att vi skulle skriva dagbok vid avlämning/hämtning...att vi där mellan skulle respektera varandras veckor!? Vi gick dit 1 gång, jag är glad över att jag aldrig mer behöva sätta min fot där! Det hör till det förflutna, idag samarbeta vi och kommer överens men vi tycker inte alltid lika!  Jag saknar Theo mindre nu än förr gud får man skriva så?, jag tänker på honom varje dag, jag pratar med honom nästan varje dag, men jag saknar inte honom varje dag. Jag är övertygad om att det är pga att jag vet att han har det bra och att han bli väl omhändertagen...att jag vågar lita på hans pappa! 

 

Nu lär jag ta en dusch efter dagens träning och sedan åka och veckohandla! Det här med att veckohandla, jag rekommenderar alla som vill spara pengar att handla måndagar och torsdagar! Jag tror vi har minskat vår månadsbudget med 2000.- säkert mer å jag älskar att spara pengar, man kan göra så mycket för dom! 

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards