Inlägg publicerade under kategorin John

Av Natascha Lindberg - Torsdag 20 juni 08:00


För 4 år sen fick John en lekstuga i födelsedagspresent. Annonsen hittade jag i den lokala annonsbladet Masen. Lekstugan var nyproduktion och hemkörning ingick i priset.

Utan bild köpte vi den rakt av.

 

Den såg precis ut så som en lekstuga brukar se ut -inget speciellt.

 

Men se här..

 

 

 

 

Hur fint?!

 

 

 

En lekstugedröm för små och stora!

 

Staketet på altanen är designad och anpassad efter så som vi ska ha på andra ställen på gården -helheten kommer att matcha!

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Onsdag 20 mars 10:00


Nu är det dag att fira familjens andra födelsedagsbarn för den här månaden.

Idag fyller vårt lilla solstråle 7 år, 7år! Jag vet att det låter klyschigt men tiden

-Vart tar tiden vägen?

Det var ju alldeles i förrgår som han föddes. 6v för tidigt , lång som en ål med hår över hela kroppen -han var helt perfekt! John har så många olika blandade identiteter, han har så enkelt att anpassa sig efter sin omgivning. Han är faktiskt de enda som har förändrats mest genom åren -både till utseende och till sättet.


He is one of a kind!

 

 

Something special about him!


Morgonen började vi med sång, pannkaksfrukost i sängen och paketöppning. Bästa starten på morgon! Grattis på födelsedagen vår fina lilla unge. Om du bara visste vad betydelsefull du är för oss -för hela din familj!

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Söndag 17 mars 08:21


Idag för 7 år sen befann vi oss på BB i Falun, 6 veckor för tidigt. Det var väl ungefär vid den här tiden som barnmorska 111 va in och tog mina värden för 711 gången. Natten till den 16/3-2012 åkte jag på en riktig jäkla magsjuka och i samband med den sprack mitt fostervatten åtminstone är det hur vården tror det har gått till. Tänk att man minns en specifik sjukdom, tid och plats?! Pga omständigheterna som bl.a att jag var andragångsföderska, att vattnet hade gått och att det var över 1h enkelresa till BB fick vi därför stanna "råd" om att stanna kvar i närheten. Förutom att han var lite tidig så visade undersökningarna att han även var lite liten -lite kort. Vi konstaterade snabbt att kläderna som vi hade med oss var alldeles för stora. 


Vi spenderade dom nästkommande 4 dagar med att spela kort, dricka kopiösa mängder med choklad och fick till ett biobesök i Falun. Jag tror också det var just idag som vi även åkte in till Södra Backen för att handla lite småkläder i strl 44. Jag borde lägga till att jag under hela den här tiden gick och läckte fostervatten.


Just då levde vi en bubbla, fylld med kärlek och förväntan. Snart skulle vi bli en lite större familj. Vi skulle snart få åka hem och presentera det lilla underverket till brorsorna. Just där och då slog det mig aldrig att vi kanske skulle behöva vara kvar så länge! Vi var ju bara glada över att han skulle komma ut tidigare. Vi förstod nog inte riktigt allvaret i eftervården på neonatal.


Jag ser tillbaka på den här tiden med blandade känslor. Jag minns att jag var så ledsen. Jag kände mig otillräcklig mot barnen där hemma -framför allt Theo som inte alls var vad med att jag var borta och som inte allas kunde förstå varför jag inte bara kunde lämna lillebror och komma hem, varför jag valde just hans lillebror framför honom. På samma gång var jag superlycklig. Lycklig över att han äntligen var här nu, att han var frisk och att det inte vart några komplikationer. Jag var lycklig över att se Jonas tillsammans med honom och det kändes som om jag hade vunnit största vinstlotten genom att ha just Jonas som pappa till mitt barn -han var och är genuint den bästa pappan barnen kan ha! 


Jag är så tacksam över mitt extraordinära liv, min fina familj och man -som alla är friska! Jag är verkligen en av dom få som genuint är så lyckligt lottad och tacksam för vardagen som jag har! För 7 år sen var jag så lycklig, hög på livet och framtiden som skulle komma. Idag, 7 år senare känner jag precis lika dant. Jag är lyckligt lottad -utan att tillägga något!

 

Om 3 dagar fyller vår lilla Johnkus år, han som förändrade och förde samman vår familj!

 

Jag önskar att jag kunde ha berikat er med tbt-bilder. Tyvärr har jag alla gamla bilder på ett usb -någonstans i huset!

 

Av Natascha Lindberg - Onsdag 23 jan 20:36


Varför sluta med en enkel förkylning när man han ha fler sjukdomar, 

vad sägs om lite magsjuka?! Den knackade liksom på och brydde sig inte ens om att vänta tills dess att vi hade öppnat, plötsligt fanns ondskan innan för våra väggar!

Det här hände igår.. 12 timmar senare hade stackaren till slut slutat spy. Nu är vi alla spända på att se vem som är näst ut. Det vore väl ändå gaska trist om så är fallet, vi har alla olika saker planerade inför helgen.


Dagen har jag spenderat med att tvätta all tänkbar textil, sanerat toaletterna, torkat golv, spritat handtag och druckit kaffe. Barnen har aldrig vart snällare och har mestadels legat i soffan bredvid varandra och kollat på Brandman Sam, om och om igen. När Eddie har tröttnat så har han på egen hand lekt med sina leksaker, utan gnäll eller tjat. Jag är i chock! Jag kan inte minnas att det någonsin har vart lätt/enkelt att vabba dom två tillsammans. Dom älskar varandra, kan inte vara utan varandra men dom kan bråka så som ingen annan kan. Eddie är expert på att trycka på Johns känsliga punkter och John anstränger sig inte ens för att försöka undvika konflikter. Idag är en dag att minnas! 

 

  

Mina små trollungar!

 

Vabruari, jag hoppas att vi är klara för i vår med att vara sjuka!




 

Av Natascha Lindberg - 15 oktober 2018 19:41


..och varför inte dra igång veckan med lite vab.. igen!

Så tidigt som igår så ansökte jag om vab för tidigare den här månaden, 5 min senare säger Jonas att John har feber! Den här gången var det hans tur att vabba.

 

Det är lite synd att han vart sjuk precis nu, för i förra veckan testade han på innebandy för första gången och gillade det. Kanske har vi fått ytterligare än innebandyspelar här hemma.. kanske blir det att köra till träningar 3gg i veckan istället för..2! Nä just det, inte så stor skillnad. Tanken på att Theo kanske även ska få träna med 07:orna känns lite si och så där. Vart hittar man allt tid?!  Men han älskade det och vill gärna testa igen. Jag vart förvånad över hans koncentration under träningen, hans nyfikenhet och hans sätt att anstränga sig! Han ville i varje rörelse göra det helt perfekt.. och när han fick till det tittade han på mig och log.

 

 

Precis som sin brorsa så älskar John rosa.

 

 

Tid, jag har lärt mig att planera, in i den minsta lilla detalj.. och långt i förväg. På så vis kan det näst intill aldrig bli fel! Just nu har jag precis planerat mitt kostschema, träningsschemat och alla andra måste som ska göra den kommande veckan. Just den här veckan är det menat att Theo ska vara med sin pappa men pga av jobb så kommer han hem igen på onsdag och blir här tills på fredag.. det betyder ytterligare en träning som det ska skjutsas till. 

 

Den här veckan får gärna gå lite fortare än vanligt. Jag har så mycket jag vill hinna med i helgen. Kratta löv, städa gården, förrådet och hinna ner på stan för att inhandla en partyblåsa..

Partyblåsan ja, i förra veckan fick jag veta att en överraskning väntade mig. En överraskning arrangerad av min man, att ens skriva -min man och överraskning i samma mening är en överraskning!! haha 

Pga min överraskning till barnen i början av Nov ja nu jäklar är det överraskningar så var Jonas tvungen att avslöja dagen för hans överraskning.. gaah, rörigt! 

Men jag är så spänd och nyfiken på det hela. Jag vet att det är neröver, att vi ska övernatta, att jag behöver något fint att ha på mig och att jag kommer få äta något jag inte har ätit förr?! 

Så mycket att se fram emot, jag är så nyfiken.. så överraskad över att han faktisk har planerat något över huvud taget, förvånad är jag inte ensam om!

 

 

 

VAB

Av Natascha Lindberg - 6 september 2018 20:57


Gokväll! 

Igår ringde personalen från fritids och ville att jag hämtade hem John. Höstens första vab va nu här. Hur vidare han faktiskt var/är sjuk tåls att diskuteras!


Men visst finns det några fördelar med att vara hemma med "sjukt" barn. Man hinner städa, tvätta och träna.. något jag inte har haft tid att göra alls denna vecka. Förutom alla måsten så har jag och John fått en helt del tid tillsammans. . John tyckte det var helt fantastiskt mysigt, något han påpekade flera gånger...MEN också att han hemskt gärna vill till skolan imorgon. Jag förstår honom, att vara hemma fast än man inte behöver är sjukt uttråkande. Man blir seg och alldeles såsig! 

 


Idag kom dom, HusFrun man och putsade alla våra 24 fönster, uppe och nere! Det kändes helt fantastiskt när han var klar, som ett helt annat hus. Rummen vart större och det känns som om solen äntligen kan hitta sin väg in i huset genom fönsterna... så pass att man nu kan se alla barnens små handavtryck på möbler, dörrar och tapeter! Så värt det, jag kommer absolut att anlita dom nästa år med!



Den här veckan har gått förvånansvärt sakta fast än vi båda har haft fullt upp på dagarna. Med diverse skolmöten, Jonas som ha vart i Falun 3 dagar och nu vab. Jag hoppades på att få slippa föräldramötet för årskurs 7 idag men eftersom Jonas ännu inte hade hunnit hem så fick den äldsta passa småttingarna medans jag gick för att träffa Sammys lärare...


Imorgon är det fredag.. fredagsmys på hög nivå med tacos, chips och popcorn.



Av Natascha Lindberg - 8 augusti 2018 20:19


Ja känner mig helt slut! Jag la mig i tid igår, jag fick sova ostört hela natten och kände mig inte det minsta trött när jag vaknade idag.. ändå så tog orken slut vid 16 tiden, som om någon kört över mig..

för att sedan backa över mig?!

 

Det har vart så där supervarm idag, barnen ville självklart ta sig ett dopp efter förskolan/fritids.

 

 

 

Jag kan inte riktigt förstå hur barnen kan bada så mycket, får dom aldrig nog.. det var ju inte ens varmt i vattnet!? Har ungar ingen känsel i kroppen? Det är härligt att se hur dom suger in sig av sommaren,

hur dom njuter! 

 

Förskolan då, det har gått superbra med inskolningen... inte för att jag har vart orolig! Det känns ändå lite skönt att veta att han har tjejerna från Gruddbacken hos sig! Dom tillsammans är ett fint sammansvetsat gäng. 

Alla som känner John uppfattar honom som en otroligt snäll person, rättvis, empatisk och rolig. Han är nyfiken och hungrig på att lära sig nya saker hela tiden.. kanske är det därför han sälla är still...eller tyst. Han vill utforska och testa sina gränser. Imorgon blir det hans första dag ensam på fritids. Han är så taggad, exalterad och säger själv att han har en pirrig känsla i magen.. en bra känsla! 

 

Det känns helt galet att vi nu har 4 skolbarn, åldrarna 6-15. Dom är så stora, vi är så gamla. STOPPA TIDEN!

Av Natascha Lindberg - 20 mars 2018 20:54

 

Det var väl ungefär den här tiden på dygnet efter förlossningen som vi äntligen fick vila.

Så många olika tester skulle tas, man kunde inte släppa blicken från honomPga infektionsrisk, övervakningsmaskiner och att personalen skulle kunna ha uppsikt över John så fick han ligga i den lilla baljan i utslussningsrummet. Första dygnen fick vi inte hålla honom mycket. Han skulle ligga på värme/andningsdyna första dagarna. Sondmatning fick vi mycket hjälp med vi fick inte sondmata själv alls och amningen skulle enbart testas i samband med sondmatning. Jag hade ingen kontroll, vi fick göra som vi vart tillsagda och det kändes som om man inte hade klarat testet för att få bli mamma/pappa. Man kände sig ganska i vägen.

 

 

Men dom var verkligen supersnälla på 33:an. Vi behövde verkligen inte fick inte göra någonting. Dom väckte oss inte ens på natten när John skulle sondmatas. Och ibland när vi vaknade vilket man ofta gjorde för att ta sig en kik på honom så hade dom tagit med sig han på sina ronder...just bara för att vi skulle få sova!

    

 

 

 

Ja men ni hör! Det var ju som en mini-semester för oss, bortskämda i vardagen!

Det är med blandade känslor som jag minns våran tid på Neo. Det var superhärligt att inte behöva göra några måsten. Maten serverades, barnet matades, städerskan städade, man fick ligga i sängen hur länge man ville på dagarna osv. Man fick tid för varandra, tid att lära känna...tid tid tid.

MEN jag minns samtalen med min Theo, hur ledsen han var, hur han inte förstod, hur jag hade känslan att inte räcka till...vara otillräcklig och värdelös. Hur jag kände mig misslyckad som mamma,

att jag hade svikit dom i att inte finns till!

 

Första bilden med brorsorna.

 

Idag fyller han hur som helst 6 år! Vår snälla, galna och helt fantastiska John. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom...utan hans tokighet, frågor och energi!

Jag älskar dig min fina unge!

Grattis på födelsedagen min lilla klippa! 

 

 

Ber om ursäkt för dom jättesuddiga bilderna. "gamla " bilder tagna med gammal kamera

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se