Godmorgon!

Här sitter jag med en morgonkaffe innan det är dags att väcka upp kidsen! Det måste vara den bästa starten på dagen -kaffe i lugn och ro innan alla vaknar?

Jag har ju sen ett par veckor lovat er ett inlägg om min och Simons weekend -gud, det har redan gått 2v. Jag har vid flera tillfällen startat datorn, öppnat bloggen och börjat skriva men kommer inte mer än ett par rader in. Jag har så mycket att skriva och vet inte vart jag ska börja. Jag har så många bilder jag vill visa och vet därför inte vilka jag ska välja bort?! Jag försöker ha korta, välinformerade inlägg med få bilder för att mina läsare inte ska tröttna efter några få rader. Hur tycker ni det går?

Den här gånger hänvisar jag er därför till Instagram för att se våra bilder från vår weekend.

Resan handlade om att skapa minnen -jag och han. Det hela slutade med så mycket mera. Vårt band som redan var starka innan vart starkare och det vart bevisat när han på hemresan gav mig ett halsband som det stod mom på! Jag börja gråta och fick lov att gå undan för att inte visa det. Största önskan en bonusmamma har är att bli accepterad.. ni förstår då kanske hur pass mycket det här halsbandet betyder för mig -Att han känner så för mig?!

Vilken resa, vilka minnen.. vilken unge!

Go´kväll! 

En extremt långt dag är nu mot sitt slut! Ena möte har avlöst det andra och det är dom dagarna man verkligen känner att min höstdepression utnyttjar sin fulla kraft -jag blir psykiskt och fysiskt dränerad. Till min förvåning så vart det något balanserad när jag mitt i allt det åkte iväg och tränade -det vart som ny luft i lungorna! Kanske är det så jag måste göra i såna situationer -stanna upp och vända fokus på sånt som jag tycker om?! 

Ikväll har vi haft 14 års kalas. Nu består vår stora familj med 2 st tonåringar -och "problemen" som följe med det! Det är precis så som om rutinerade hela tiden har sagt "små barn -små bekymmer" "Stora barn -stora bekymmer" Inte långt efter ligger Theo -kan ni tänka er 3 st tonåringar under samma tak?!

Vi får ofta höra vilka fina barn vi har, hur artiga och snälla dom är ,väluppfostrade etc. Visst är dom det, visst har dom sina stunder och visst är dom väluppfostrade(!) men dom är också barn.. och barn gör misstag, barn tämjer sina gränser, barn testar oss och världen. Vi som familj har våra duster, våra tjafs, våra misstag. Vi som familj är varken sämre eller bättre än någon annan familj. Vi är också vad man idag kallar för bonusfamilj. Vi har "dina" "mina" "våra" och allt som kommer runt om det. Fler föräldrar, andra åsikter, ex, bio-förälder etc. Ni som lever i sån familjesituation förstår vad jag menar -andra kanske ser det ni ser, hör det ni hör. 

Vi har haft vår prövning, det kommer komma nya, det är inte alltid det du ser/hör som är sanningen!

I vår situation har barnen alltid haft sitt hemmaboende hos oss -på heltid. Det är först nu som min son bor varannan vecka hos sin pappa och det funkar väldigt bra. Min mans 2 bor och har alltid bott med oss. När jag gick in i mitt förhållande med min man visste jag vad jag fick på köpet så att säga. Jag var beredd på mycket men det finns också mycket som jag fortfarande än idag hade kunnat klara mig utan! 

Idag, med facit i handen så hade jag inte ändrat på någonting. Jag är väldigt glad för min stora, annorlunda familj och dom bad jag har till mina bonusar. Situationen mellan dom båda ser idag annorlunda ut, mycket pga vad dom själva vill och hur dom ser på mig. Det finns ingen rätt eller fel syn, den ena är inte viktigare än den andra -vi har helt enkelt hittat vår plats i familjen.. jag med mina bonusar, han med sin och även vi med våra egna. 

Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Kanske en förklaring för dem oförstående, dom som tror att världen är svart eller vit, att det finns bara rätt eller fel. Jag har sen långt tid slutat bry mig om vad någon säger, trots att det kanske är till min "fördel" jag känner helt enkelt inte att vi är familjen som andra har rätt att prata om, kika på under ett mikroskåp eller utvärdera just för att vi är en bonusfamilj! Vi är en familj och det är så här som våran ser ut! 

Vi är som vilken familj som helst -bara inte efter "normerna"

Visserligen har vi redan avverkat första veckan av oktober men vem håller koll?

Vad hände med årstiden, det gick från sommar till vinter över en natt?! I panik fick jag åka ut och köpa vinterjackor till småttingarna i lördags -vilket inte lätt eftersom dom båda har ett eget tycke när det kommer till stil på kläder. Speciellt den minsta. Till min förvåning accepterade han valet va jacka den här gången!

I helgen for vi till grannkommunen för att ännu en gång utforska marknaden som varje år ser exakt likadan ut -vår och höst. Varje gång säger vi samma sak "till våren skippar vi den" när våren sen kommer så går vi där igen och svär om att vi inte ska åka dit till hösten -ni fattar! Just i helgen kan jag inte alls förstå vad vi gjorde där. Med temperatur på +2 grader borde vi inte ens ha klivit upp ur sängen. Men där gick vi med raska steg till karusell-hörnet för att snabbt låta barnen åka dom svindyra karusellerna och sen skynda oss tillbaka till bilen -som varje år stå parkerad flera mil utanför området. Man hinner liksom precis fram till bilen innan man  är på gränsen till att frysa ihjäl.

Jag vet inte vem som var gladas över att komma hem till värmen -vi eller barnen.

Ha en fin dag!

Godmorgon!

Begrepp "grus i ögonen har fått en helt annan betydelse för mig! Tänk att 5 dagars semester kan göra en så trött -jag behöver lika många dagar för att återhämta mig.

Pga järnvägsarbete mellan Uppsala och Borlänge fick vi lov att göra en omväg förbi Gävle -en hemresa som tog 2h längre tid än vad som är vanligt. Klockan 23.40 rullade vi in på gården -idag är jag helt slut!

Vi har haft en alldeles fantastisk resa -som jag kommer att återkomma till i ett annat inlägg!

Det finns så mycket jag vill skriva, bilder att lägga upp -och vill inte missa något pga tidsbrist!

Idag är det sista dagen på den här månaden -imorgon första dagen på mitt hälsosamma liv. F*n va töntigt det låter! Så här är det -jag har sen 4 veckor tillbaka helt tappat fotfäste, rutiner, struktur och min livsbalans! Först kom Theos hockey, sen en Turkietresa, lite mer hockey, sjukdom och en lång weekend på det. Jag har inte gjort en enda fysiskt aktivitet under hela den här perioden. Jag skulle tro att mycket av min trötthet kommer just ifrån att jag inte aktiverar mig -det går lite hand i hand?! Min träning gör mig inte bara stark, det gör mig också mycket mer piggare -vilket är till stor hjälp under min höstdepression som sakta och säkert har börjat göra sig påmind. 

Hur gör ni för att hålla upp energin under höst/vinterhalvåret?

Vi hann klart -alldeles precis tills det att Theo kom hem.

Hela veckan höll vi på. Måla, spackla, tapetsera och byggt. Hela överrvåningen har vart ett enda bombnedslag och det har legat prylar på alla tänkbara ytor -det har gjort mig galen! I lördags for vi till Ikea för att köpa hem det sista nödvändiga för att kunna färdigställa rummet.

Hur fint vart det inte?

Till min och Jonas förvåning så fick vi inte riktigt den reaktionen som vi hela tiden trott. Jag tyckte mig se en tår rinna ner längst hans kind när han hårt och länge kramade om mig i samband med hans tack -men den där sprudlande glädjen som han annars visar i samband med hans lycka fick vi inte. Kanske var den här överraskningen så pass stor, så överväldigad att han pga det inte kunde uttrycka sina känslor? Glad vart han och LED-belysningen under skrivbordet med en strömbrytare var nog pricken över i!

Jag har fått en helt annan inställning till mörk inredning -jag älskar hans väggar och den trånga mysiga känslan som la sig över rummet!

Det är väl ungefär så som jag känner kring det att jag och min äldsta ska till Polen på onsdag.

I vanligt fall när jag ska resa brukar jag vara väldigt samlad, taggad och exalterad. Jag brukar ha kontroll och är långt i tiden förberedd. Den här gången känner jag inte riktigt samma sak!

Jag är supertaggad på det faktum att jag ska resa med Simon. Det ska bli roligt att få utforska Kraków tillsammans med han -också skönt att inte behöva anpassa resan efter några speciella tider etc. Det blir som att resa med en mindre vuxen.

Trots det känner jag en inre stress -nästan lite ångest. Det blir första gången jag reser utan en annan vuxen -utan Jonas. Det är inte ett all inclusive hotell med allt jag behöver på hotellområdet -för det hade inte vart några problem. från A-B! Nu ska jag från punkt A till B för att sen hamna på K och sist Ö -hela resan är ett ända långt alfabet.

Nu när jag skriver det känns det helt plötsligt inte så farligt. Vad kan hända? Huvudsaken är att vi kommer fram så löser sig resten.. eller?

Terminens första vab är här, Eddie vaknade med feber idag -utöver det verkar det inte vara något fel på honom. Men det är inte bara han som är hängig, själv har jag åkt på något -oklart vad! Ända sen vi kom hem ifrån Turkiet har jag känt mig hängig, huvudvärk nästintill varje dag, näsblod och igår kände jag hur ena sidan av halsen har svullnat upp. Jag har faktiskt ringt vårdcentralen och väntar deras samtal i eftermiddag. Att googla mina symptomet är meningslöst -i slutet av varje stycke är jag redan död. 

I lördags påbörjade vi renoveringen av Theos rum -rummet vi lovade honom för över ett år sen. Det nya har kommit till att han ska få byta rum med Eddie som ligger vägg i vägg med vårt i köket. På så vis kanske Eddie blir mindre störd av oss i köket och somnar bättre när han istället hör oss i vardagsrummet. I framtiden är just det rummet tänkt att fungera som ett kontor/gästrum. 

Framtiden -galet?! Den är snart ikapp oss!!

Theo har pappavecka och vi har alltså bara 6 dagar kvar att fixa klart rummet. Theo är ett väldigt tacksamt barn och det är en fröjd att få överraska honom -han blir alltid så lyrisk, jätteglad och helt extas! Jag ser helt klart fram emot att få se alla hans känslor när han får se sitt nya rum! 

Just nu har han ingen feber och är ganska pigg och vi ska därför passa på att utnyttja den tiden. Eftersom jag tillhör det kategorin av föräldrar som tror på att frisk luft faktiskt gör nytta så ska vi nu ta oss en kort promenad på gården och andas in höstluften.

Hur gör ni när era barn är sjuka?!

Godmorgon!

Jag älskar känslan att vakna upp på morgonen för att sedan inse att det är fredag -speciellt om man är något trött och för ett ögonblick fundera på ifall man verkligen behöver gå till jobbet?!

Jag skriver ofta hur jag upplever att vardagen går i en rasande fart. Men ända sen Theo började hockey för några veckor sen har "tiden går fort" fått en helt annan betydelse! Hans schema är så strukturerat och flera veckor i förväg planerad att allt annat har bleknat.

Ända sedan han var liten har han velat spela hockey och jag har alltid sagt nej. Jag kunde inte se hur tiden skulle räcka till eftersom vi då ha de 2 andra små barn -sen kom två till. Istället började han med innebandy, något han är väldigt duktig på -för duktig! I sitt lag var han en av dom bästa och pga det fick mindre chans att utvecklas. Han har under åren vart tillfrågad flera gånger att testa på hockey och vi har alltid sagt nej. När han tidigare i höst vart ännu en gång tillfrågad och fick även hjälp med att ordna fram all utrustning tog vi en chans och lät han testa -idag är han hockeyspelare och hoppat av innebandy! -Något som för ett tag var Jonas sorg. Han älskade att följa med han på träningar och det var även han som här hemma tog dom flesta bortamatcherna. Han hade ju under flera år målat upp bilden om Theo på innebandygymnasium -den bästa spelaren ever! Det är han, det var han. Jag tror att han har möjligheter att kunna bli en lika duktig hockeyspelare! Här har han också mer möjlighet att utvecklas!

Mycket har ändrats genom året -vardagen ser helt annat ut idag i jämförelse med då. Idag har vi inte Theo på heltid och vi får mycket hjälp av hans pappa. Förutom att han tar ansvar sina veckor så ställer han då och då upp även dom veckorna vi har Theo. Det händer att det krockar med andra tider, Jonas som är bortrest eller som jag nu kommer vara när jag åker till Kraków. Självklart hjälper vi även han ibland.Våra stora har blivit större och behöver nästan aldrig oss på samma sätt som då och småttingarna få ofta haka på. Livet ser helt enkelt annorlunda ut idag än första gången hockey kom på tal! Men den största förändringen är ju så klart relationen mellan oss mig och Jonas och Theos pappa! Jag är helt övertygad om att det aldrig hade fungerat om vi inte hade kunnat samarbetar! Ibland finns det fördelar med dubbla familjer och flera föräldrar! Theo har en pappa, mamma och en pappa till och ingen är gladare än han!

Hur som helst! Våra varannan vecka ser ut som så. Träningar mån, ons, tor och match på lördag -där i mellan har dom också cup. Jag ser en hel del hotellövernattningar framöver. Jag är sjukt taggad på det nya hockeylivet! Jonas kommer komma dit -jag lovar!