Senaste inläggen

Av Natascha Lindberg - Fredag 19 april 18:15


Vilket fantastiskt påskväder -jag önskar att jag också hade fått njuta lite av vädret.

I december egentligen för flera år sen fick jag den briljanta idén om att fräscha upp butiken lite. Det kändes som om den mintgröna färgen hade gjort sitt och butiken behövde sig ett lyft. Jag tänkte att det passade bra nu, den här påskhelgen eftersom det vart röda dagar i samband med påsken. Jag visste inte då då vi påbörjade planeringen att min hand skulle krångla. Jag har förhoppningar om att min kollega ska vara klar med målningen imorgon och jag sen ska få till butiken på söndag -det ger mig en ledig dag i påsk. Jag kan ju alltid önska!


Jag kickade faktiskt igång dagen med ett träningspass redan klockan 07.40 Jag hade redan igår planer för det men både jag och Jonas tvivlade på att det faktiskt skulle ske eftersom inte direkt frivilligt går upp -om jag inte måste. Eftersom Eddie envisades med att vakna 06.50 och det faktum att Jonas inte hade några som helst planer på att gå upp med honom så passade jag på att gå upp, ge dom frukost för att sedan dra iväg och träna. Jag älskar att få till träningen innan frukost och dagens alla måsten -man blir definitivt pigg!


Nu känner man att energin har laddats ut och jag är glad över att kunna slå mig ner i soffan helt för mig själv och ta det lite lugnt. Jonas har tagit med sig småttingarna och vår äldsta hem tills sin lillasyster där dom ska äta en påskmiddag. Visst hade jag kunnat följa med men jag tyckte ändå det skulle bli lite skönt att få lite ensamtid på hemmaplan.

 

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Onsdag 17 april 13:59

 


Nu har dom sista vinterplaggen åkt in i maskinen och ska i veckan packas ner för säsongen. Jag vågar påstå att våren är här och att vi nu istället väntar in sommaren

-Håller du inte med?


Som ni läste tidigare i veckan så var hade jag ju min tid i Falun igår och undersökningen/testet gick jättebra! Efter att ha läst en hel del på nätet så åkte jag dit med en liten klump i magen -jag trodde ju trots allt att dom skulle sticka in nålar rakt in i kroppen för att sedan "skjuta" i ström genom dom?! Det var absolut inte så, ström fick jag, ont gjorde det men inga nålar var inblandade. Nu är det bara att vänta på analysen som skulle komma att ta ca 2 veckor. 


Idag är vi hemma och vabbar -Jag och Eddie. Han vaknade upp och mådde illa, ont i magen och ville helst inte äta något. Jag förberedde mig på det värsta -påsk-spya. Till min förvåning verkar det ha bara vart något för stunden för inga fler symptomer har syns till. Annars brukar vår familj alltid ha turen att bli magsjuka i samband med storhelg!


Just idag, just den här veckan kunde en vab inte komma mer olägligt. Vi har påbörjat en enklare renovering/uppfräschning av butiken -och jag är inte på plats. Jag har väldigt svårt att påbörja projekt som jag sedan inte kan vara med och "kontrollera" hela vägen in i mål. Just nu räknar jag minuterna tills min man kommer hem för att byta av mig så att jag kan åka till jobbet. 


Ha nu en fin eftermiddag. Jag ska själv passa på att gå ut nu -solen lyser som aldrig förr.



ANNONS
Av Natascha Lindberg - Måndag 15 april 16:30


Äntligen har veckan kommit -imorgon ska jag till Falun och göra testet.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot morgondagen. Det är ju trots allt efter det här testet som jag kan få riktig hjälp!


Det börjar helt klart kännas som om sommaren är på gång. Precis som förra året så tror jag att det kommer liksom bara smälla till och en dag står jag där och undrar varför inte barnen har shorts på sig men mössa på huvudet.. och våren -den kommer flyga omärkt förbi.

Tror ni inte det? Åtminstone är det hur jag hoppas det ska bli. 


Igår for vi till Orsa och deras egna "Företagarmässa" Under ett tak på ishallen i Orsa samlades alla byns lokala företag. Det var visningar av bla. diverse olika maskiner, produkter, dans och till barnens förtjusning ansiktsmålning. Eddie som aldrig förr har testat det vart först lite skeptisk till ett "kladdigt" ansikte -som tur var så släppte han sitt gnuggande efter en liten stund. Efteråt var han supernöjd med sitt tigeransikte. Med oss hem fick oliver värt 190:- och barnen ett par tablettaskar och en varsin ballong med Dala-elkraft(?) logga.


 


 


 


 


Mer perfekt tigerunge än så här kan ingen bli❤️

 

 

Av Natascha Lindberg - Fredag 12 april 13:30


Jag vet inte vart eller hur jag ska börja. Jag känner en sån tomhet inom mig -maktlöshet. Jag är ledsen att jag inte kan påverka eller ändra! Helst av allt vill jag skrika och låta värden veta att jag känner lurad -För Eddie själv förstår inte!


För att göra en lång historia kort -vårt barn skelar med ena ögat! Vi har i över 2 år gått på regelbundna läkarbesök på ögonmottagningen -2år! 3-4 gånger om året har vi träffat en handfull olika läkare som alla har sagt samma sak -han växer ifrån det, i annat fall tränar vi honom med ögonlapp! 2,5 år x 3 undersökning/året  = 8gg x nästan lika många läkare?! Och alla har sagt samma sak?


Igår fick vi träffa en ny läkare. Undersökningen gick till på exakt samma vis alla dom andra gångerna men utlåtande vart av ett helt annat slag. Eddie kommer alltid att ha det här brytningsfelet, han kommer alltid att skela. Vår förhoppning är att han ska lära sig att kontrollera det själv men framförallt -att det inte ska bli ett permanent "problem" för honom! Jag vart så paff. Jag som alltid har frågor, har alltid något att tycka till om vart helt mållös -Jag visste fan inte vad jag skulle säga. Jag vart så ledsen för Eddies skull! Jag kände mig så oförberedd på utlåtandet. Vi har ju hela tiden trott att det ska bli en lapp på ögat, vi och han var inställda på det -han kulle ju få vara en pirat!


Det enda man kan göra är att operera hans öga -Man kortar likson ner muskeln i ögat. Vi har pratat om det jag och Jonas och har kommit fram till att just nu, så om det är nu så låter vi det vara. Han störs inte riktigt av det och en operation kan medföra andra risker. Däremot får vi ta en ny ställning med honom när han blir äldre. Han kommer själv få avgöra hur pass mycket den kosmetiska biten stör honom.


Det är inte så att vi stör oss. Vi hade helt enkelt bara hoppats på att det här var en enkel grej att åtgärda! Vi känner oss lurade över det faktum att vi inte ens har fått höra närliggande sanning till hans problem!

 


 



Av Natascha Lindberg - Måndag 8 april 08:56

 

Det är många fel på en bra häst -brukar en av mina kollegor säga om mig.

Jag börjar tro att det stämmer! Helgen har jag spenderat på smärtstillande receptfria tabletter. Redan fredag eftermiddag började jag känna av besvär i tandköttet runt en baktand -jag blir så trött!! Jag har på 5 dagar besökt tandläkaren 4gg. För mig så har en sån otrolig tandläkarskräck är det här ingen höjdare. Jag hoppas på att det ska kännas bättre efter dagens besök hos tandläkaren. Hur mycket otur kan man ha med kropp och hälsa?! 


Lördag vaknade vi alla till ett riktigt vinterland. Kändes sjukt deprimerande att kolla ut genom fönstret och se all snö som hade kommit dagen innan och under natten. Envis som jag är vägrar jag att gå tillbaka till vintern och hade alltså inga som helst planer på att gå ut och njuta av dagen. Det finns inte en chans att jag tänker plockar upp vinterkläderna igen. Dom är tvättade och lagrade -punkt! Nu vill jag ha vår och sommar. Istället satt vi barnen i bilen och for till Borlänge och Leos Lekland. Jag älskar såna helger -oplanerade dagar. Man liksom tar det som det kommer utan en massa stress. Barnen älskade det, vi älskade det -det var en perfekt dag. Hur var din helg?


Nu har en ny vecka börjat. Idag kommer Theo hem ifrån sin pappavecka och det är återigen fullspäckat med innebandyträningar -som tycks alltid hamna på tidiga eftermiddagar när han är hos oss?! Som idag -16.00?  Jag måste alltså sluta arbeta redan klockan 15 för att hinna igenom trafiken. Jag är så tacksam att hans bonuspappa ofta ställer upp med att skjutsa och hämta från träningar -det blir oftast varannan gång. 


Jag är bortskämd med ha en sån fantastisk pappa/bonuspappa till våra barn. Han ställer mer än gärna upp och Theo har precis samma längtan efter Jonas som han har efter mig -om inte mer ibland. Dom två har en sån naturlig relation med varandra. Mycket tror jag det handlar om att vi redan från början var överens om att det inte skulle vara -dina, mina och våra! Ingen skulle någonsin känna sig åsidosatt eller mindre viktig bara för att nån har hittat på ordet "kärnfamilj" I vår familj är blod inte tjockare än vatten -för att leva behövs båda!

Håller du inte med?

 

Av Natascha Lindberg - Fredag 5 april 18:30


Äntligen fredag.

Den där fredagskänslan -en lång arbetsdag, ett effektivt träningspass, möts av grillat när man kommer hem för att sedan få slå sig ner i soffan med kidsen efter en långdusch -just amazing!


Igår möttes jag av ett brev från Falun. Äntligen har jag fått ett preliminär tid -om 2 veckor. Jag får fortsätta står kvar på listan över "akuttider" och hoppas ju självklart på att få en ännu tidigare tid. Men läs här -därefter dröjer det ytterligare 2 veckor innan vi får tillbaka provsvaren (?) alltså.. det kommer ta minst 4 veckor innan dom ens kan ta ställning till en operation!? Jag orkar inte!



Vad hände med våren där ute?! Jag blir så trött -deprimerad! Jag vill ha sommar, sol, varma sköna kvällar, gräs mellan tårna armlösa tröjor! Det var så nära, i flera dagar har vi ju fått känna på vad som ska komma -sommaren?! Jag hade ju planerat stenkastning vi sjön imorgon, grilla korv ute och njuta av en kaffe i solstolen medans barnen leker i sandlådan. Är det meningen att man nu ska skotta istället? Orkar inte med det här heller! Nån balans måste det väl ändå få finnas?


Trevlig fredag på er alla!



Av Natascha Lindberg - Torsdag 4 april 12:15


Jag börjar känna mig frustrerad över att jag fortfarande inte har fått något besked ifrån Falun. Det betyder att jag är fortfarande 2 veckor bort ifrån att få komma dit och ännu längre bort från att faktiskt få handen åtgärdad! Så som jag har det nu är ohållbart. Ja jag känner mig en aning bitter! Att det aldrig få vara riktigt bra.


Idag är det torsdag, näst sista dagen innan helgen -underbart! Helg = sömn. Jag bara älskar när jag ställer en fråga i bloggen och får ett helt ohanterbart svar. Absolut, han kommer sova i sin säng när han är redo. Frågan är -Hur får jag få honom redo -nu? Det kan väl ändå inte ska behöva vara så att jag ständigt ska gå runt som en zombie på dagarna?! Det finns alltså ingenting jag kan göra -mer än att vänta på att han blir redo?

 

John är sjukt taggad för fredag och har tjatat hela veckan om att få grilla. Kanske går han i sin pappas fotspår. När jag träffade Jonas för 10 år sen grillade han allt, hela tiden! Vinter som sommar, regn eller sol. Det var nästan frustrerande drygt. Vem orkar vänta på att en grill först skulle få upp rätt temperatur för att sedan vänta den där korven -när man kan lägga den i stekpannan!? Men visst -maten smakar så mycket bättre grillat.. och i naturen



Idag har jag en fika-date på stan med min vän Natalie. Man liksom känner när livet kommer mellan då man ses högst 4gg om året. Trots det, trots att vi nästan aldrig pratar så känns det helt naturligt då vi faktiskt får till en tid och dag och kan berätta om allt det senaste i våra liv -utan att det känns konstigt!

Hur många har en sån vän?


Ha en fin dag!




Av Natascha Lindberg - Tisdag 2 april 20:30


 

Nu har jag precis slagit mig ner i soffan.. ni vet den där känslan när barnen har lagt sig, alla måsten är undanröjda och du kan ta det där djupa andetaget med känsla av belåtenhet

-magisk! Dagen har gått med en världens fart, det ena har avlöst det andra -som det ska vara en bra arbetsdag!

 

Idag höll jag i min andra arbetsintervju med en kille som har samma namn som vår äldsta. Förutom att vi fick in en hel del arbetsansökningar så vart jag glatt överraskad över att det var så pass många killar som sökte jobb i sommar. Jag hoppas nu någonstans att jag ska hitta i alla fall en kille till sommaren. Jag känner att jag har fortfarande mycket att lära i min roll som "arbetsledare" Vilka frågor man ska ställa, hur jag ska lägga upp saker, vad jag kan "kräva" osv. Trots det känner jag någonstans att det hela gick väldigt bra. Jag känner mig nöjd och hoppas ju självklart att han känner likadant. Nästa steg är att han får komma och provjobba. Jag blir alltid så förvånad över hur trevliga unga killar kan vara. Varför? Varför har man jag ofta så förutfattade meningar om en viss typ, människa, ålder osv? Jag brukar inte ha det men när jag träffar på en väluppfostrad och trevlig kille -ja då blir jag liksom lycklig i själen. Kanske är det för att jag själv bara har söner?

 

 

Trots en fullspäckad dag så har jag ändå känt av min låga energi. Skulle ha behövt sömn. Jag älskar när min minsta unge kommer in på natten, känslan att ha hans lilla-lilla kropp intill mig, hans kramar och då och då puss -jag älskar det, verkligen! Trots det, när jag hör hans bestämda/snabba fotsteg inifrån hans rum runda av dörröppningen in till oss då vet jag -jag kommer inte få sova bra i natt heller! För med dessa underbara små kramar och pussa följer tröttsamma konsekvenser. Han tar sån plats -min plats! Han bökar runt, ligger uppepå, över och nära. Hans pappa har mer än halva vår säng medans jag delar på en ytters liten del av min med en 98 cm långt litet monster. Jag orkar inte, jag behöver sova -snälla hjälp.

Jag vet att det ska vara så bra för små att sova nära, att dom känner trygghet och så -jag förstår, verkligen! Men jag då, jag behöver också sova. 

 

Så, har ni några tips på hur jag på ett bra sett ska få honom att sova i sitt rum? Tips på hur jag kan hjälpa han att känna trygghet även i rummet bredvid oss. Det hela ska vara helt odramatiskt, inga hot eller liknande förhandlingar. Jag vill att det ska kännas som hans val, att han vill det här! Hjälp! Ge mig era bästa tips!

 

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se