Senaste inläggen

Av Natascha Lindberg - Torsdag 17 okt 12:00


Den senaste tiden har en och samma artikel kommit upp i mitt facebookflöde -när jag nu ska ha den hittar jag inte den. Jag kom däremot över flera andra, precis likadana artiklar!


Klicka här ➡️ Tvinga inte barn att kramas!

och här     ➡️ Manne Forsberg

Kan nog hitta 50 till..

 

Jag vet att många har åsikter kring det här -både för och emot. 

Kanske är det för att dom inte kan relatera, dom som inte vart med om liknande situation, dom som inte kan ta på händelsen -just för att det är så hemskt att sånt förekommer.

Kanske är det dom som tror på enhörningar, goda-fen och andra sagoväsen, dom som tror att inget ont någonsin kommer hända just deras barn.


Hur kan man först säga att det är ok att kramas och pussas mot sin vilja för att också lära dom att det finns ett val och ibland helt fel?!


Låt barnet själva få bestämma vem man vill ge en kram till, tvinga inte hen att sitta i morfars knä, säg inte att moster blir ledsen ifall hon inte får en kram -du skulle ju inte göra så mot en vuxen, vän eller syster??  Lär ditt barnet att säga nej och på så vis göra hen medveten om att man alltid har ett eget val och att allt annat kan vara helt fel!


Det finns så många som säger "farmor skulle aldrig göra så, morfar vill ju bara kramas, det här är ju helt ofarligt och ingen tar skada" Tänk så många som har sagt så för att sedan få bekräftat att just den farmor visste vad farfar gjorde, just det morfar tvingade "Stina" göra opassande saker i förra helgen.. att just därför barnet tar så långt tid på sig att berätta vad den blivit utsatt för -för att alla sa att det inte är nån fara!!

 

Det är mer harmlöst att låta barnet ha ett val i frågan om en kram än det att "tvinga" barnet kramas för annars blir faster ledsen! För låt oss vara ärliga -hur stor är chansen att dom säger nej.. och skulle det i såna fall vara hela världen?

 

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Onsdag 16 okt 12:00


Lill-lördag, dagen mitt i veckan som känns så där härligt bra just för att det är mitt i veckan och man vet att helgen börjar närma sig -håller ni med?


Vår sjukling är fortfarande hemma och även John idag. Jag tror att det hela började med en krupp-förkylning åt Eddie som sen gick över till en "vanlig" förkylning. I Johns fall är det en helt vanlig förkylning utan feber. I vanliga fall hade jag skickat iväg honom till skolan iaf men...John vet inte hur man leker lugnt och vid en överansträngning tar hans hosta om och han får ont i halsen. Ungarna är sjuka -nog om det!


Eddies mamma, mammas Eddie!

Jag älskar mina ungar till döds -jag älskar att vara behövd och känna att mitt liv har en mening..barnen är min mening! Det finns ingenting som är viktigare än dom -oavs vad! det finns dock ett "problem"..

Varken Theo eller John har vart speciellt mammiga -John hade kanske en mamma period på ca 1år men sen gick det liksom över och det var aldrig en överdrift så att säga. Men Eddie.. det är något helt annat! Han får sån slags separationsångest när jag ska gå -ibland bara för att lämna soporna. Han måste pussa och krama mig minst 100gg, säga att han älskar och saknar mig fast jag inte ens har eller ska gå, vinka tills han inte ser mig för att sen fortsätta genom att skrika att han vinkar. Han vaknar så snart jag har öppnat ögonen, men blinkar inte ens när Jonas går upp. Han ligger hellre bredvid mig när jag ibland tar en sen fredags power nap istället för att ha fredagsmys med John och Jonas i soffan.

 

Han kan bli helt hysterisk när jag ska gå och hyperventilerar tills det att han börjar chippa efter luft.

 

Det gör så ont i mig frustrerande när man kanske har bråttom -så ONT! Jag vill inte att han ska känna eller må så! Jag vill att han ska förstå att trots att jag ibland måste gå så kommer jag alltid att komma tillbaka -något annat är otänkbart.. varför förstår han inte det, varför känner han inte det?

 

Jag kommer ju alltid vara Eddies mamma!

 

 

 

Min fina lilla unge -jag finns där långt efter att du inte behöver mig!

 

ANNONS
Av Natascha Lindberg - Tisdag 15 okt 12:18




God dag! 

Ute är det kallt, det regnar och gatlyktornas sensorer verkar inte kunna registrera att det är mitt på dagen eftersom dom fortfarande lyser. Inne är det varmt, mysigt och febrigt. Jag och Eddie har spenderat hela förmiddagen i soffan under täcke tittandes på mini-monster. Han var bättre söndag eftermiddag men vi lät honom ändå vara hemma för att vila upp sig från 3 nätter av krupp -igår eftermiddag tog febern om och han vart dålig igen.  

 


I snart en vecka har Theo vart i Turkiet med sin pappa -vilket har vart ett skönt avbrott i hans nyfunna intresse... Hockey. Ungen tränar 3gg i vecka i Orsa och har match varje lördag! Jag blir trött av att bara skriva det. Vår vardag, varannan vecka går helt ut på att lösa vem som ska skjutsa när, träningskläder som tvättas varje dag och planera helgen så det inte krockar med matchen. Han har inte ens hunnit hem från Turkiet och vi sitter nu och planerar lördagens match i Falun. Visserligen är det inte vår helg att köra men eftersom match nr 2 är i Leksand flera timmar senare så kände min man att vi kanske borde ställa upp och ta en av matcherna?!


Det var inte så självklart att han skulle börja spela, i flera år har vi alla sagt nej. Det fanns andra åskådare som sett honom som innebandyspelare föreslog dom att han åtminstone kunde testa på att spela hockey -nu är han fast! Till vår förvåning är han dessutom duktig! Visst har han mycket och lära, mycket han kan bli bättre på men han kan! 5 år av innebandy kanske är en bra grund för att kunna lyckas någorlunda i hockey? För min man var det något av en "besvikelse" när Theo ville sluta med innebandy. Av oss 2 var han den som tog dom flesta matcherna samt träningarna. Han älskade att se Theo spela och trodde hans framtid bestod som innebandyproffs. Jag tror att han har börjat se ljusare på hans "hockeykarriär" men är nog inte riktig där.


Theo har alltid haft lätt för sig, i allt han tar sig an. Jag blir därför inte förvånad när han ännu en gång lyckats med något. Som mamma önskar jag ju självklart att han blir NHL spelare, flyttar till Canada och har en fin karriär tills det att han träffar en fin tjej och skaffar familj med. Jag hoppas det, jag önskar det.. det blir ju såklart så mycket mer rogivande i framtiden om man vet vart man "sålt" sin själ. Men blir han inte det så är jag som mamma alltid stolt över han som alltid vågar drömma stort!



Av Natascha Lindberg - Måndag 14 okt 18:30


Idag för 3 år sen var Jag, John och svärmor till Stockholm för att lusta oss med Bamse, mat, hotellövernattning etc. Vi hade en supermysig helg och hann med både show, shopping och Junibacken. Han var då 4 år och behövde lite egen tid eftersom Eddie tog all vår energi. Han älskade sin helg med 2 av hans på den tidens favoriter. 


 

Jag vart därför så glad när jag i helgen såg annons för nya Bamse på turné. pga vår årliga julmarknad kunde inte svärmor följa med och vi bestämde därför att Jag, Jonas och småttingarna skulle åka... till vår förvåning ville John inte alls följa med oss och vill hellre stanna hos farmor den helgen -den där ungen är speciell!

 

Jag som älskar att ha något att se fram emot är överförtjust -jag har redan börjat tagga.

Dessutom läste jag att det är julmarknad på Skansen samma lördag -maxat!

Av Natascha Lindberg - Måndag 14 okt 12:00


Jaha, helgen kom och helgen gick och precis som jag skrev i början av helgen så hade vi ingenting planerat -vilket var jätteskönt eftersom Eddies helg har bestått av krupp nattetid och trötta ögon dagtid. Jag som bara några dagar innan han fick krupp trodde att han nu hade växt ifrån det?!


Igår genomförde vi en välbehövlig höststädning. Krattade löv, plockade ner studsmattan, städade garaget och tvättade bilen -som numera hade en helt annan färg än vit, som den från början är. Kanske borde vi han även ha bytt till vinterdäck? Varje år är det samma sak -dom åker på först efter att det blir snö, då man knappt kommer av gården.

 

 

Man måste passa på att utnyttja höstens alla fina dagar -suga in dom få solstrålar som skiner igenom på vad som annars är en grå hösthimmel den här tiden på året.

 

 

Av Natascha Lindberg - Lördag 12 okt 09:43


Godmorgon, goddag. Trots Eddies krupp inatt vaknade jag faktisk upp utvilad redan 8.30 -det händer nästintill aldrig!

Barnen som är väldigt ovana att se mig uppe före pappa fråga först om han ens var hemma,  när jag sen sa att han låg och sov fråga John "är det fars dag eller vad då? Haha -inget går omärkt förbi dessa små!


Just nu i denna stund hade jag kunnat sitta på tåget tillsammans med svärmor för att resa mot Italien -det hade ju vart något! Trots min ansträngning för att lösa det praktiska med och runt barnen fick jag tyvärr lov att avstå från den spontana resan. Men det är helt fantastiskt att jag faktisk har dom möjligheterna i mitt liv att kunna göra såna här saker. Istället har jag några kilo tvätt att gå igenom, ordna med födelsedagspresent åt små-kusinerna och städa bilen. Faktiskt något jag tycker är skönt eftersom dom allra flesta helgerna innan har vart schemalagda in i sista timmen!


Igår var jag till Janni för att göra klar mina bryn. Jag har sagt det men jag säger det igen -jag älskart hennes professionalism. Hennes kundhantering samt utförande av behandling är enastående! 

 

  

Ni ser väl själva -hur fina är inte dom?!

 

Nackdelen är nu att jag återigen inte får träna på ca 1 v! Vill man vara fin får man..

Hur går resten?

 

 

MOM

Av Natascha Lindberg - Torsdag 10 okt 06:30


Godmorgon!

Här sitter jag med en morgonkaffe innan det är dags att väcka upp kidsen! Det måste vara den bästa starten på dagen -kaffe i lugn och ro innan alla vaknar?

 

Jag har ju sen ett par veckor lovat er ett inlägg om min och Simons weekend -gud, det har redan gått 2v. Jag har vid flera tillfällen startat datorn, öppnat bloggen och börjat skriva men kommer inte mer än ett par rader in. Jag har så mycket att skriva och vet inte vart jag ska börja. Jag har så många bilder jag vill visa och vet därför inte vilka jag ska välja bort?! Jag försöker ha korta, välinformerade inlägg med få bilder för att mina läsare inte ska tröttna efter några få rader. Hur tycker ni det går?


 

Den här gånger hänvisar jag er därför till Instagram för att se våra bilder från vår weekend.

 

Resan handlade om att skapa minnen -jag och han. Det hela slutade med så mycket mera. Vårt band som redan var starka innan vart starkare och det vart bevisat när han på hemresan gav mig ett halsband som det stod mom på! Jag börja gråta och fick lov att gå undan för att inte visa det. Största önskan en bonusmamma har är att bli accepterad.. ni förstår då kanske hur pass mycket det här halsbandet betyder för mig -Att han känner så för mig?!

 

Vilken resa, vilka minnen.. vilken unge!

 


Av Natascha Lindberg - Tisdag 8 okt 20:30


Go´kväll! 

En extremt långt dag är nu mot sitt slut! Ena möte har avlöst det andra och det är dom dagarna man verkligen känner att min höstdepression utnyttjar sin fulla kraft -jag blir psykiskt och fysiskt dränerad. Till min förvåning så vart det något balanserad när jag mitt i allt det åkte iväg och tränade -det vart som ny luft i lungorna! Kanske är det så jag måste göra i såna situationer -stanna upp och vända fokus på sånt som jag tycker om?! 



Ikväll har vi haft 14 års kalas. Nu består vår stora familj med 2 st tonåringar -och "problemen" som följe med det! Det är precis så som om rutinerade hela tiden har sagt "små barn -små bekymmer" "Stora barn -stora bekymmer" Inte långt efter ligger Theo -kan ni tänka er 3 st tonåringar under samma tak?!


Vi får ofta höra vilka fina barn vi har, hur artiga och snälla dom är ,väluppfostrade etc. Visst är dom det, visst har dom sina stunder och visst är dom väluppfostrade(!) men dom är också barn.. och barn gör misstag, barn tämjer sina gränser, barn testar oss och världen. Vi som familj har våra duster, våra tjafs, våra misstag. Vi som familj är varken sämre eller bättre än någon annan familj. Vi är också vad man idag kallar för bonusfamilj. Vi har "dina" "mina" "våra" och allt som kommer runt om det. Fler föräldrar, andra åsikter, ex, bio-förälder etc. Ni som lever i sån familjesituation förstår vad jag menar -andra kanske ser det ni ser, hör det ni hör. 

Vi har haft vår prövning, det kommer komma nya, det är inte alltid det du ser/hör som är sanningen!


I vår situation har barnen alltid haft sitt hemmaboende hos oss -på heltid. Det är först nu som min son bor varannan vecka hos sin pappa och det funkar väldigt bra. Min mans 2 bor och har alltid bott med oss. När jag gick in i mitt förhållande med min man visste jag vad jag fick på köpet så att säga. Jag var beredd på mycket men det finns också mycket som jag fortfarande än idag hade kunnat klara mig utan! 


Idag, med facit i handen så hade jag inte ändrat på någonting. Jag är väldigt glad för min stora, annorlunda familj och dom bad jag har till mina bonusar. Situationen mellan dom båda ser idag annorlunda ut, mycket pga vad dom själva vill och hur dom ser på mig. Det finns ingen rätt eller fel syn, den ena är inte viktigare än den andra -vi har helt enkelt hittat vår plats i familjen.. jag med mina bonusar, han med sin och även vi med våra egna. 

 

Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Kanske en förklaring för dem oförstående, dom som tror att världen är svart eller vit, att det finns bara rätt eller fel. Jag har sen långt tid slutat bry mig om vad någon säger, trots att det kanske är till min "fördel" jag känner helt enkelt inte att vi är familjen som andra har rätt att prata om, kika på under ett mikroskåp eller utvärdera just för att vi är en bonusfamilj! Vi är en familj och det är så här som våran ser ut! 


Vi är som vilken familj som helst -bara inte efter "normerna"



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lindberg med Blogkeen
Följ Lindberg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se