-Aldrig blir jag sjuk.. och blir jag det så är det oftast först efter att alla andra har blivit sjuka och sen friska.. precis så vart det nu också

Theo vart sjuk i förra veckan, kort därpå vart Simon, Eddie, John och nu Jag! Förutom att jag sov hela förmiddagen så har jag mestadels legat utslagen i sängen. Ljudboken är det ända som har håll mig sysselsatt... något som John inte alls har accepterat och tjatat på mig att jag ska bli frisk..NU! Jag hoppas och jag ber att jag snart ska må bättre. Jag känner inte alls för att ligga ner hela dagarna och hela den här grejen med med att inte vara effektiv är sjukt uttråkande! Hur står man ut?! Jag får i alla fall oändligt med kramar av John, pussar från Eddie och bullar från Simon. Theo, han undrar mest om jag tänker ligga i sängen för alltid?!

Imorgon är det fredag och jag hoppas på att jag är helt återställd tills dess. Jag hoppas på att få vakna utvilad, frisk, får åka till jobbet för att sedan hämta hem mina troll och fortsätta kvällen med fredagsmys med tacos, popcorn och Fångarna på fortet. Självklart hade jag även hoppats på ett träningspass efter jobbet men det känns inte rimligt med tanken på att jag precis nu i stunden är sjuk! 

Nu hör jag dom, resten av familjen har nu anlänt hem.

Det finns 2 sorters människor i en separation:

*Den som kämpar alldeles för länge!

*Den som inte kämpar alls!

Sen beror det ju självklart på vad det är som har hänt!

Förr var det vanligare att man höll ihop, man skulle till varje pris vara tillsammans...

oavs situation!

Idag verkar det vara så enkelt att kasta in handduken och bara dra..

Det spelar ingen roll hur många år ni har spenderat, hur mycket ni har vart med om, om man har barn , hus..ett helt liv tillsammans. Man kan när som helst bara vakna och sluta känna, sluta älska, sluta respektera den andra människan vi din sida. Hon eller han som har funnits där oavs vad! För vissa verkar detta helt okomplicerat, en enkle sak. Nästan som att planera fredagsmiddagen som oftast blir tacos!

Kanske har jag fel, kanske känner dom allt, kanske är dom vakna om nätterna, kanske har dom ångest hela dagarna. Jag har själv aldrig gjort så, "slutat" älska någon bara så där, vaknat upp och lämnat mitt liv för något eller någon annan. Jag tror heller inte att jag skulle kunna göra det. Kanske är jag den förstnämnda, kanske är jag hon som skulle kämpa lite för länge!?

Jag hoppas självklart att jag aldrig behöver uppleva det, att lämna eller blir lämnad. Jag är inte naiv, jag tar varken Jonas eller oss för givet! Jag ser honom inte som min rättighet, han måste inte älska mig, han måste inte vara med mig... MEN jag hoppas att jag ger honom det lilla extra just för att han inte ska känna något annat än kärlek för mig och oss! Det finns ingen annan jag skulle vilja dela mitt liv med, ingen annan som jag skulle vilja se världen med, ingen annan jag skulle vilja vara farföräldrar med! Han är allt och lite till!

För vissa är det inte så, några går igenom just det här jag inte önskar mig. Jag känner fler par som har gått isär, bara det sista året. Vissa var vi mer förvånade över än andra. Vissa förstod vi varför och andra inte alls. Vissa pratade och försökte mer än andra och sen har vi den som en morgon vaknar upp och bara drar.. ingen föraning eller förklaring, inget försök till att rädda det som går, ingen kram.. Inga mer ord en det som lämnades i ett brev på ett bord!? Det är inte min sak att ifrågasätta eller lägga mig i. Min sak är att fortsätta hjälpa min vän med det hon nu behöver allra mest.. att plocka bort hans minnen ifrån huset! 

Gokväll! 

Igår ringde personalen från fritids och ville att jag hämtade hem John. Höstens första vab va nu här. Hur vidare han faktiskt var/är sjuk tåls att diskuteras!

Men visst finns det några fördelar med att vara hemma med "sjukt" barn. Man hinner städa, tvätta och träna.. något jag inte har haft tid att göra alls denna vecka. Förutom alla måsten så har jag och John fått en helt del tid tillsammans. . John tyckte det var helt fantastiskt mysigt, något han påpekade flera gånger...MEN också att han hemskt gärna vill till skolan imorgon. Jag förstår honom, att vara hemma fast än man inte behöver är sjukt uttråkande. Man blir seg och alldeles såsig! 

Idag kom dom, HusFrun man och putsade alla våra 24 fönster, uppe och nere! Det kändes helt fantastiskt när han var klar, som ett helt annat hus. Rummen vart större och det känns som om solen äntligen kan hitta sin väg in i huset genom fönsterna... så pass att man nu kan se alla barnens små handavtryck på möbler, dörrar och tapeter! Så värt det, jag kommer absolut att anlita dom nästa år med!

Den här veckan har gått förvånansvärt sakta fast än vi båda har haft fullt upp på dagarna. Med diverse skolmöten, Jonas som ha vart i Falun 3 dagar och nu vab. Jag hoppades på att få slippa föräldramötet för årskurs 7 idag men eftersom Jonas ännu inte hade hunnit hem så fick den äldsta passa småttingarna medans jag gick för att träffa Sammys lärare...

Imorgon är det fredag.. fredagsmys på hög nivå med tacos, chips och popcorn.

Kvällsbestyr, alla dessa grejer som måste fixas varje kväll innan barnen ska sova. Det ska duschas, kvällsfikas, väskor ska packas, det ska läsas... you name it! Nu ligger dom i sina sängar och den minsta vägrar somna, som om han vet att jag har andra "viktiga" saker som måste göras... sånt som man annars inte hinner göra en vardag!

Det här med tid, vem har hittat på den idiotiska dygnsrytmen på 12h?! Just nu hinner jag inte ens uppsöka en toalett för mina måsten. Det är redan tisdag och jag har inte ens haft tid att träna! Till och med den äldsta kom och frågade om när vi skulle dra igång med träningen -Ikväll! svarade jag honom nä riktigt så vart det inte.

På torsdag har vi i alla fall anlitat HusFrun för att putsa våra fönster! Det kanske känns onödigt, ni kanske tycker jag kan göra det själv. Visst kan jag det, jag har alltid tvättat fönsterna själv.. både vår och höst! Men när jag för 2 veckor sen pratade om fönsterputsning med en vän så insåg jag att jag har inte putsat våra fönster alls på 2 år! 2 år har liksom flygigt förbi och jag inser att fönsterna är så skitiga att man skulle kunna tro att det är dimmigt ute. Jag har inte tid, jag har verkligen inte det. Jag har inte lust att prioritera den slags städning, punkt! Efter att ha ringt runt och mailat med vad jag kunde hitta 3 olika företag i Mora så föll valet på HusFrun. Jag fick snabb respons och vart bra bemött, priset var heller inget att diskutera! Jag får alltid en känsla av exklusivitet när jag ser ett hem med rena fönster. Jag är sjukt exalterad! 

Vi har pratat lite här hemma och jag ska i samma veva som fönsterputsning passa på att be om en städoffert av dom. Tänk att få en storstädning varannan eller kanske varje fredag?! Att få komma hem efter jobbet en fredag eftermiddag, trött och slut, hungrig och med småtrötta ungar och bara få kliva in i ett välstädat rent hem(!)

Jag hade älskat det! 

Det här är liksom inte riktigt jag!

Riktigt så kändes det inte igår när klockan ringde 06:00, jag var tröttare än jag någonsin har vart!

Hela måndagen kändes som en ända stor dimma av oklarheter, hjärnan gick på lågvarv... just när man behöver använda hjärnan som mest! Just igår och resten av denna vecka är det en massa föräldramöten. Jonas tog Theos föräldramöte igår och får även ta Johns idag!

I lördags överraskade Jag och Kristin vår fina Emilia med en tjejkryssning. Från 1 års ålder och en lelleflaska till 18 år och champagneflaska! Vi hade skitkul med massor av skratt och dans långt in på småtimmarna, ca 04:00 kröp vi alla tre till sängs... för att sedan vakna 4,5h senare för frukost.

Konstigt nog mådde jag oförskämt bra efter frukosten, ingen huvudvärk, illamående eller ens trött. Vi käkade frukost, shoppade taxfree och satt på däck och njöt av vädret. MEN bussresan hem, den var aningen stel och otroligt tröttsam, det var väl då allt log till och jag somnade med en ljudbok i öronen!