Att föda barn är något speciellt, magiskt och helt obeskrivligt fränt. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har sett fram emot förlossningen, varje gång! Ni kanske tror att jag hör till undantaget där allt har gått smidigt och lätt till, inga komplikationer och lättsam graviditet? Nej, det har vart raka motsatsen på alla dom nämnda punkterna. Jag har haft graviditeter jag helst vill glömma och en förlossning som slutade i två akuta operationer var av en med hjärtstillestånd! Det var min första förlossning! Trots det har jag sett fram emot dom andra två lika mycket, taggat och längtat i flera veckor. Än idag hoppas jag på att få uppleva ytterligare en graviditet samt förlossning! På min senaste förlossning lät jag min barnmorska som även var barnmoska under Johns förlossning veta att jag är gjord för att föda barn, lagom kaxig och precis i början av förlossningen. Något hon inte var sen med att påminna mig om mot slutet av förlossningen då jag var på gränsen att ge upp! Man får ofta äta upp sin kaxighet!

Igår för 11 år sen födde jag en perfekt liten rödhårig pojke -ja han var faktiskt lite lätt röd/orangehårig. Han föddes 10 dagar efter utsatt datum och med sina 4130g tog han mig med storm! Jag kunde inte slita ögonen ifrån honom på flera månader! Vad visste jag om kärlek innan han?! Han är min första riktiga kärlek, det var där och då mitt liv började. För 11 år sen igår fick mitt liv en helt ny mening. Där och då lovade jag honom allt i livet!

Det finns så mycket jag vill skriva om honom, så mycket jag vill berätta. Det skulle ta mig en oändlighet att få ner allt jag kände den dagen du föddes. Jag nöjer mig med ett enkelt grattis. GRATTIS min fina goa unge på 11 års dagen. Jag hoppas att jag som mamma inte har svikit dig längst vägen. Att du har en fin och trygg uppväxt och att du känner den kärlek du förtjänar, mer än vad det finns stjärnor på himmelen!

Här är han bra lik sin lillebror!

Ser ni vem?