Idag för 7 år sen befann vi oss på BB i Falun, 6 veckor för tidigt. Det var väl ungefär vid den här tiden som barnmorska 111 va in och tog mina värden för 711 gången. Natten till den 16/3-2012 åkte jag på en riktig jäkla magsjuka och i samband med den sprack mitt fostervatten åtminstone är det hur vården tror det har gått till. Tänk att man minns en specifik sjukdom, tid och plats?! Pga omständigheterna som bl.a att jag var andragångsföderska, att vattnet hade gått och att det var över 1h enkelresa till BB fick vi därför stanna "råd" om att stanna kvar i närheten. Förutom att han var lite tidig så visade undersökningarna att han även var lite liten -lite kort. Vi konstaterade snabbt att kläderna som vi hade med oss var alldeles för stora. 

Vi spenderade dom nästkommande 4 dagar med att spela kort, dricka kopiösa mängder med choklad och fick till ett biobesök i Falun. Jag tror också det var just idag som vi även åkte in till Södra Backen för att handla lite småkläder i strl 44. Jag borde lägga till att jag under hela den här tiden gick och läckte fostervatten.

Just då levde vi en bubbla, fylld med kärlek och förväntan. Snart skulle vi bli en lite större familj. Vi skulle snart få åka hem och presentera det lilla underverket till brorsorna. Just där och då slog det mig aldrig att vi kanske skulle behöva vara kvar så länge! Vi var ju bara glada över att han skulle komma ut tidigare. Vi förstod nog inte riktigt allvaret i eftervården på neonatal.

Jag ser tillbaka på den här tiden med blandade känslor. Jag minns att jag var så ledsen. Jag kände mig otillräcklig mot barnen där hemma -framför allt Theo som inte alls var vad med att jag var borta och som inte allas kunde förstå varför jag inte bara kunde lämna lillebror och komma hem, varför jag valde just hans lillebror framför honom. På samma gång var jag superlycklig. Lycklig över att han äntligen var här nu, att han var frisk och att det inte vart några komplikationer. Jag var lycklig över att se Jonas tillsammans med honom och det kändes som om jag hade vunnit största vinstlotten genom att ha just Jonas som pappa till mitt barn -han var och är genuint den bästa pappan barnen kan ha! 

Jag är så tacksam över mitt extraordinära liv, min fina familj och man -som alla är friska! Jag är verkligen en av dom få som genuint är så lyckligt lottad och tacksam för vardagen som jag har! För 7 år sen var jag så lycklig, hög på livet och framtiden som skulle komma. Idag, 7 år senare känner jag precis lika dant. Jag är lyckligt lottad -utan att tillägga något!

Om 3 dagar fyller vår lilla Johnkus år, han som förändrade och förde samman vår familj!

Jag önskar att jag kunde ha berikat er med tbt-bilder. Tyvärr har jag alla gamla bilder på ett usb -någonstans i huset!