Direktlänk till inlägg 9 mars 2020

Dagen då jag vart mamma..

Av Natascha Lindberg - Måndag 9 mars 14:17


Idag för 12 år sen vankande jag omkring i vardagsrummet hemma i Västerås. 

Oron över att något var fel och att jag kanske aldrig skulle få träffa min lilla unge vart större för varje dag som jag gick övertid -Du var nu 9 dagar över tid. Jag hade ca 1 vecka tidigare fått en tid för igångsättning, imorgon är det dag -som jag längtade! 



Imorgon för 12 år sen var det äntligen dags -vi skulle nu äntligen få träffa dig! Barnvakten har kommit, väskan är packad och det är nu dags att rulla mot BB-Västerås. Jag var inte ett dugg nervös över förlossningen -hade inte direkt något att jämföra med. Men jag var supernevös över att få träffa min son, hur såg han ut, vem är han, kommer jag kunna göra det här

-bli en mamma?

 

 

Vi fick snabbt höra att dom inte hade plats på varken förlossning eller BB och jag vart så besviken när "Bengt 80år" påbörjade sin föreläsning kring hur barnen förr i tiden föddes ofta övertid, hur man aldrig lyssnade på hjärtljud eller hade möjligheter till ultraljud följd av att han säger "det blir ingen igångsättning idag" 

Jag påpekade "vänligt" men jävligt bestämt att förr i tiden dog också barn och mammor mycket oftare än nu och att jag vägrar åka hem utan mitt barn i mina armar! Utan att argumentera vände han på sig, skrev något på datorn och bad oss sen att vänta. Därefter följde ett par undersökningar, en igångsättning med ballong innan dom tillslut satte in värkstimulerande medicin -därefter gick allt väldigt fort!


Jag har inget att jämföra och visste inte hur en förlossning bör vara, där av var jag heller inte rädd. Jag var exalterad, spänd och tyckte ändå det hela var jättespännande. Ont, det är klart det gjorde ont -men jag visste ju också varför. Jag ville stundvis ge upp, åka hem och kanske fortsätta en annan dag -vi vet ju alla att det inte går. 

 

  

Jag fick hålla i min son ca 2h min innan läkaren och barnmorskan med hjälp av en student! förstod allvaret i min situation. Trots att min unge låg där på mitt bröst fortsatte mitt värkarbete i flera timmar efteråt, vid varje värk/krystvärk förlorade jag deciliter av mitt blod.  Moderkakan sprack på flera ställen och "rester" satt kvar i livmodern. Livmodern drogs inte ihop och jag förlorade mycket blod. Jag fick senare under natten genomgå 2st operationer och vid ett tillfälle sluta även mitt hjärta att slå något jag fick veta långt efteråt. Under tiden låg min son i sin pappas famn i väntrummet utanför -nästintill helt ovetande om vad som hände.


Jag är så sjukt tacksam för hon, studenten som fanns med under förlossningen, hon som stod upp för mig när dom andra.. dom som skulle vara mer "erfarna" shasade mig till tystnad! Dom som hade vart med om ex antal förlossningar och menar på att mitt mående var helt normalt och att jag borde sluta väsnas?! 

Det var hennes förtjänt, hennes röst som till slut fick dom mer "erfarna" att lyfta på filten och inse att jag höll på att förblöda, att läget var akut och att ingen Alvedon i världen skulle hjälpa mig just då! Ni vet det där magiska pillret som är sjukvårdens första hjälp!?


Vet ni, den där tjejen som jag skriver om.. hon skulle inte ens ha vart med i salen. Jag hade i mitt "förlossningsbrev" skrivit hur jag önskar att min förlossning skulle vara. Ni vet.. om jag var ok med ryggmärgsbedövning, lustgas, kejsarsnitt etc. Att ha en studerande barnmorska hos mig under förlossning vart något jag var tydlig med att påpeka att jag absolut inte ville! Varför? Oklart -kanske för att dom inte har erfarenheter, ville inte vara ett objekt att studera i en sån utsatt situation -kanske var det förutfattade tankar? Mycket gick fel den dagen, mycket kunde ha gjorts annorlunda. Saker vart absolut inte så som jag önskat och man förbisåg mycket av mina känslor den dagen/kvällen... MEN jag är väldigt glad över att just den biten i mitt "förlossningsbrev" ignorerades -utan henne kanske jag inte hade suttit här idag.. förväntansfull på att få fira min fina unge imorgon!

 

Det vart inte så som jag hade tänkt mig, mycket gick fel men jag kan trots det säga att föda barn är det absolut coolaste, fränaste, tuffaste och bästa jag har gjort! Det är en känsla ingen annan lik -den är overklig och svår att sätta ord på. I stunden då jag föder, då jag har som mest ont kan jag ändå reflektera över situationen och påminns snabbt om att det är så värt det och hur det än är så är det förr eller senare över -förhoppningsvis förr!

 

Jag hoppas att jag inte har skrämt någon -förstå att ingen förlossning är den andra lik! Jag har ytterligare 2st förlossningar efter min förstfödde och inte heller dom är varandra lik... Och jag skulle helt klart vilja vara med om ytterligare en förlossning till -något jag inte tror min man känner för lika dant för.  

 

Dagen då jag vart mamma -det är dagen då jag fick ett liv!

 

 

 

 
ANNONS
 
Liw

Liw

Måndag 9 mars 20:20

Tack för att du delar med dig, av ditt innersta och din starka upplevelse. Vilket mirakel att denna lärling fanns med under din förlossning! Hoppas ni får en fin firardag!

http://blogg.amelia.se/liwslust

Natascha Lindberg

Måndag 9 mars 20:40

Tack så mycket🙏❤️

 
Orsakullan som blev mamma vid 20, specialpedagog

Orsakullan som blev mamma vid 20, specialpedagog

Måndag 9 mars 20:49

Hört så mycket om VÅS att jag ogärna skulle vilja föda där själv, blir liksom inte förvånad av det här heller. Fint dock att du trots hur det blev ser det som något vackert :). Jag älskade att föda barn, det är det mäktigaste jag gjort med :).

http://https://www.saramadeleine.se

Natascha Lindberg

Måndag 9 mars 20:55

Man lär se ljuset i allt det mörka❤️ så mäktigt🙏

 
Emma

Emma

Måndag 9 mars 20:58

Så starkt och bra att du delar med dig så människor i samma sits kan få mer förståelse och få de förklarat för sig utan massa "doktor ord" Du och din son är riktiga krigare!

http://Nouw.com/photoemmz

Natascha Lindberg

Måndag 9 mars 21:01

❤️

 
Yasmine mamma till dennis och angelina

Yasmine mamma till dennis och angelina

Måndag 9 mars 21:03

Fint att du kan dela med dig. Alla förlossningar är så olika. Tur att du ändå inte är rädd för att skaffa fler barn. Kram

http://www.nouw.com/yasminegill

Natascha Lindberg

Måndag 9 mars 21:08

❤️

 
Sanna

Sanna

Måndag 9 mars 21:54

Grattis till dig och din tolvåring :) och WOW vilken underbar människa som var student under din förlossning! Hon hade verkligen sökt sig till rätt ställe ♡

http://nouw.com/sannaevelyne

Natascha Lindberg

Måndag 9 mars 21:56

Hej rätt ställe ❤️🙏

 
Ingen bild

Jessifri85

Måndag 9 mars 22:49

Intressant & kul att läsa om din förlossning 🙂

Natascha Lindberg

Måndag 9 mars 22:49

❤️

 
Jennifer

Jennifer

Måndag 9 mars 23:58

Tiden går snabbt efter man fått barn alltså! Min grabb blir 14 år om två veckor typ :O

http://jennifermarie.se

Natascha Lindberg

Tisdag 10 mars 07:57

Åå tiden har ingen balans efter barn🙈❤️

 
charlottelinden.se

charlottelinden.se

Tisdag 10 mars 01:19

Så fint att få läsa din berättelse! Jag har varit livrädd för att föda barn hela mitt liv och är fortfarande, men precis som du skriver angående att det är det mest häftiga man kan uppleva så känner jag ju trots rädslan att jag VILL ha upplevt det! <3

http://charlottelinden.se

Natascha Lindberg

Tisdag 10 mars 07:56

Jag hoppas att du får en fin upplevelse från början till slut ❤️

 
Ingen bild

Åse

Tisdag 10 mars 07:00

Vilken förlossning du fick. Starkt av dej att berätta .

Natascha Lindberg

Tisdag 10 mars 07:56

❤️

 
jessica

jessica

Tisdag 10 mars 15:16

jag är så livrädd för förlossningar om jag ska vara ärlig. Jag är också livrädd bara att bära ett liv i min kropp. Vilket är lite en av mina anledning att jag nog aldrig kommer skaffa barn. Men jag älskar annars barn <3 fy vad arg jag hade blivit på denna bengt håller helt med dig, man ska ju inte diskutera som han i hur man gjorde förr 😒❤

http://https://nouw.com/jessiekaos

Natascha Lindberg

Tisdag 10 mars 21:07

Så tråkigt att du känner så❤️ kanske det hinner ändras för det är ju något helt fantastiskt att bära, föda och vara mamma. Annars finns det många barn som behöver en mamma fast än biologi inte finns i blodet❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Natascha Lindberg - Söndag 5 april 08:00

  ..så är det alltid något annat!    Den här karantänen som jag har befunnit mig i dom senaste 2.v har satt sina spår. Att aldrig kunna få åka iväg och se något eller någon annan och att ständigt befinna sig hemma blir att man lägger märke till...

Av Natascha Lindberg - Lördag 4 april 13:00

  Idag fick jag sovmorgon och är så där galet utvilad och redo för dagen. Idag är det också dagen då jag fått lämna huset och vistas bland folk. Självklart ska vi fortsätta att vara försiktiga och inte utsätta oss själva eller barnen för onödig exp...

Av Natascha Lindberg - Onsdag 1 april 18:00

  April -det är då våren börjar på riktigt. Det är då allt blommar ut och luften får den där härliga friska doften.    För mig som är pollenallergiker så är våren allt annat än min favorittid på året men jag kan trots det uppskatta dom ljusa da...

Av Natascha Lindberg - Onsdag 1 april 11:26


  När man tror att det är på väg att vända och kroppen får ett återfall med feber, halsont och andre mindre roliga kännetecken för en influensa -för vi får ta det för vad det är, influensa eftersom något test har jag inte fått göra. Efter en ganska...

Av Natascha Lindberg - Söndag 29 mars 14:51

  Hej.. hur har alla det i fina vädret som verkar ha infunnit sig i dom flesta städer i Sverige? Jag önskar att jag också kunnat njuta till fullo av vädret -vilket jag gör fast inomhus, inte riktigt samma sak dock.   Idag fick jag äntligen va...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3 4 5 6
7
8
9 10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2020 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Lindberg med Blogkeen
Följ Lindberg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se