Lill-lördag, dagen mitt i veckan som känns så där härligt bra just för att det är mitt i veckan och man vet att helgen börjar närma sig -håller ni med?

Vår sjukling är fortfarande hemma och även John idag. Jag tror att det hela började med en krupp-förkylning åt Eddie som sen gick över till en "vanlig" förkylning. I Johns fall är det en helt vanlig förkylning utan feber. I vanliga fall hade jag skickat iväg honom till skolan iaf men...John vet inte hur man leker lugnt och vid en överansträngning tar hans hosta om och han får ont i halsen. Ungarna är sjuka -nog om det!

Eddies mamma, mammas Eddie!

Jag älskar mina ungar till döds -jag älskar att vara behövd och känna att mitt liv har en mening..barnen är min mening! Det finns ingenting som är viktigare än dom -oavs vad! det finns dock ett "problem"..

Varken Theo eller John har vart speciellt mammiga -John hade kanske en mamma period på ca 1år men sen gick det liksom över och det var aldrig en överdrift så att säga. Men Eddie.. det är något helt annat! Han får sån slags separationsångest när jag ska gå -ibland bara för att lämna soporna. Han måste pussa och krama mig minst 100gg, säga att han älskar och saknar mig fast jag inte ens har eller ska gå, vinka tills han inte ser mig för att sen fortsätta genom att skrika att han vinkar. Han vaknar så snart jag har öppnat ögonen, men blinkar inte ens när Jonas går upp. Han ligger hellre bredvid mig när jag ibland tar en sen fredags power nap istället för att ha fredagsmys med John och Jonas i soffan.

Han kan bli helt hysterisk när jag ska gå och hyperventilerar tills det att han börjar chippa efter luft.

Det gör så ont i mig frustrerande när man kanske har bråttom -så ONT! Jag vill inte att han ska känna eller må så! Jag vill att han ska förstå att trots att jag ibland måste gå så kommer jag alltid att komma tillbaka -något annat är otänkbart.. varför förstår han inte det, varför känner han inte det?

Jag kommer ju alltid vara Eddies mamma!

Min fina lilla unge -jag finns där långt efter att du inte behöver mig!

Terminens första vab är här, Eddie vaknade med feber idag -utöver det verkar det inte vara något fel på honom. Men det är inte bara han som är hängig, själv har jag åkt på något -oklart vad! Ända sen vi kom hem ifrån Turkiet har jag känt mig hängig, huvudvärk nästintill varje dag, näsblod och igår kände jag hur ena sidan av halsen har svullnat upp. Jag har faktiskt ringt vårdcentralen och väntar deras samtal i eftermiddag. Att googla mina symptomet är meningslöst -i slutet av varje stycke är jag redan död. 

I lördags påbörjade vi renoveringen av Theos rum -rummet vi lovade honom för över ett år sen. Det nya har kommit till att han ska få byta rum med Eddie som ligger vägg i vägg med vårt i köket. På så vis kanske Eddie blir mindre störd av oss i köket och somnar bättre när han istället hör oss i vardagsrummet. I framtiden är just det rummet tänkt att fungera som ett kontor/gästrum. 

Framtiden -galet?! Den är snart ikapp oss!!

Theo har pappavecka och vi har alltså bara 6 dagar kvar att fixa klart rummet. Theo är ett väldigt tacksamt barn och det är en fröjd att få överraska honom -han blir alltid så lyrisk, jätteglad och helt extas! Jag ser helt klart fram emot att få se alla hans känslor när han får se sitt nya rum! 

Just nu har han ingen feber och är ganska pigg och vi ska därför passa på att utnyttja den tiden. Eftersom jag tillhör det kategorin av föräldrar som tror på att frisk luft faktiskt gör nytta så ska vi nu ta oss en kort promenad på gården och andas in höstluften.

Hur gör ni när era barn är sjuka?!

..det är ju ingen vanlig dag för det är Eddies födelsedag -Hurra Hurra Hurra!

Idag fyller familjens lilla yrväder 4år … än en gång -hur fort går inte tiden!?

Hela hans dag var fantastisk, han älskade varje sekund av den. Frukost på sängen, presenterna, uppvaktningen från dom han tycker om. Man verkligen såg den där äkta, genuina lyckliga blicken! En sån där lycklig blick som bara ett barn ge -den är enastående och ärlig! 

Trots att det inte vart så som jag ville med Eddies förlossning så kan jag ändå känna att den var jättebra! Vi fick i förväg veta ett datum och kunde därefter planera med barnvakt för dom andra. Vi kunde redan 2 hel vecka innan förbereda oss på det hela. Min förlossning med Eddie gick ganska precis likadant till som med mina andra 2. Vi vart igångsatta, det tog tid tills det starta, när det väl starta fick jag jättestarka och täta värkar som höll i alldeles för länge och sen, tillslut kom han! Jag älskade varje minut av det i efterhand -det är det bästa jag har gjort! Det är en mäktig och obeskrivlig stund då man föder barn -olikt allt annat som du tror och vet. Ni som vet ni vet! 

Grattis vår älskade unge. Du är allt och lite till, du är något alldeles extra. Du är familjens boss och vi alla älskar dig obeskrivligt mycket!

Ett självklart val av bältesstol! 

Jag har skrivit om säkerheten i bilen förr -min ställning till olika bilbarnstolar mm. Vi har testat ex antal stolar och märken och under åren har vi hittat favoriter. Sen varierar det ju också på bil och barn. 

Om bara 1 månad fyller Eddie 4år -f*n så tiden går! Fram tills nu har han haft Axkid Minikid-stol -vi och han har älskat den! Den är superrymlig men tar minimalt med plats, för att tillägga -vi har en Kia Sorento! Han sitter idag nästan 4 år gammal jättebra i den, trots det valde vi nu att köpa nya stolar till bilarna. Efter bokstavligen månaders påläsning och jämförelser så beslutade vi oss till slut för en BeSafe izi flex fix i-size!

Förutom babyskyddet så har den här bältesstolen  enligt oss vart en av deras bästa designer! Den tar minimalt med plats men har alla dess olika små säkerhetsdetaljer som jag älskar! 

Jag älskar hur dom små säkerhetsdetaljerna alltid hamnar rätt och det känns som om han sitter helt säker i stolen. Att den dessutom har izofix -GULD! 

Det känns helt klart mycket mer säkrare med en stol som sitter fast i bilen,

som om den vore en del av bilen!

Jag älskar den!  

Jag älskade den så mycket att jag köpte 2st -1 till varje bil!

Säkerheten till ett barn har ingen prislapp!

Äntligen har veckan kommit -imorgon ska jag till Falun och göra testet.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot morgondagen. Det är ju trots allt efter det här testet som jag kan få riktig hjälp!

Det börjar helt klart kännas som om sommaren är på gång. Precis som förra året så tror jag att det kommer liksom bara smälla till och en dag står jag där och undrar varför inte barnen har shorts på sig men mössa på huvudet.. och våren -den kommer flyga omärkt förbi.

Tror ni inte det? Åtminstone är det hur jag hoppas det ska bli. 

Igår for vi till Orsa och deras egna "Företagarmässa" Under ett tak på ishallen i Orsa samlades alla byns lokala företag. Det var visningar av bla. diverse olika maskiner, produkter, dans och till barnens förtjusning ansiktsmålning. Eddie som aldrig förr har testat det vart först lite skeptisk till ett "kladdigt" ansikte -som tur var så släppte han sitt gnuggande efter en liten stund. Efteråt var han supernöjd med sitt tigeransikte. Med oss hem fick oliver värt 190:- och barnen ett par tablettaskar och en varsin ballong med Dala-elkraft(?) logga.

Mer perfekt tigerunge än så här kan ingen bli❤️

Jag vet inte vart eller hur jag ska börja. Jag känner en sån tomhet inom mig -maktlöshet. Jag är ledsen att jag inte kan påverka eller ändra! Helst av allt vill jag skrika och låta värden veta att jag känner lurad -För Eddie själv förstår inte!

För att göra en lång historia kort -vårt barn skelar med ena ögat! Vi har i över 2 år gått på regelbundna läkarbesök på ögonmottagningen -2år! 3-4 gånger om året har vi träffat en handfull olika läkare som alla har sagt samma sak -han växer ifrån det, i annat fall tränar vi honom med ögonlapp! 2,5 år x 3 undersökning/året  = 8gg x nästan lika många läkare?! Och alla har sagt samma sak?

Igår fick vi träffa en ny läkare. Undersökningen gick till på exakt samma vis alla dom andra gångerna men utlåtande vart av ett helt annat slag. Eddie kommer alltid att ha det här brytningsfelet, han kommer alltid att skela. Vår förhoppning är att han ska lära sig att kontrollera det själv men framförallt -att det inte ska bli ett permanent "problem" för honom! Jag vart så paff. Jag som alltid har frågor, har alltid något att tycka till om vart helt mållös -Jag visste fan inte vad jag skulle säga. Jag vart så ledsen för Eddies skull! Jag kände mig så oförberedd på utlåtandet. Vi har ju hela tiden trott att det ska bli en lapp på ögat, vi och han var inställda på det -han kulle ju få vara en pirat!

Det enda man kan göra är att operera hans öga -Man kortar likson ner muskeln i ögat. Vi har pratat om det jag och Jonas och har kommit fram till att just nu, så om det är nu så låter vi det vara. Han störs inte riktigt av det och en operation kan medföra andra risker. Däremot får vi ta en ny ställning med honom när han blir äldre. Han kommer själv få avgöra hur pass mycket den kosmetiska biten stör honom.

Det är inte så att vi stör oss. Vi hade helt enkelt bara hoppats på att det här var en enkel grej att åtgärda! Vi känner oss lurade över det faktum att vi inte ens har fått höra närliggande sanning till hans problem!

Varför sluta med en enkel förkylning när man han ha fler sjukdomar, 

vad sägs om lite magsjuka?! Den knackade liksom på och brydde sig inte ens om att vänta tills dess att vi hade öppnat, plötsligt fanns ondskan innan för våra väggar!

Det här hände igår.. 12 timmar senare hade stackaren till slut slutat spy. Nu är vi alla spända på att se vem som är näst ut. Det vore väl ändå gaska trist om så är fallet, vi har alla olika saker planerade inför helgen.

Dagen har jag spenderat med att tvätta all tänkbar textil, sanerat toaletterna, torkat golv, spritat handtag och druckit kaffe. Barnen har aldrig vart snällare och har mestadels legat i soffan bredvid varandra och kollat på Brandman Sam, om och om igen. När Eddie har tröttnat så har han på egen hand lekt med sina leksaker, utan gnäll eller tjat. Jag är i chock! Jag kan inte minnas att det någonsin har vart lätt/enkelt att vabba dom två tillsammans. Dom älskar varandra, kan inte vara utan varandra men dom kan bråka så som ingen annan kan. Eddie är expert på att trycka på Johns känsliga punkter och John anstränger sig inte ens för att försöka undvika konflikter. Idag är en dag att minnas! 

Mina små trollungar!

Vabruari, jag hoppas att vi är klara för i vår med att vara sjuka!

Då kör vi på årets första vab, 22 dagar in på det nya året.

Eddie har dragit på sig en förkylning med feber och krupp, vi ställer in oss på ca 3 sömnlösa nätter! 

Det är bra konstig ändå, under dom första 6 åren är barnen sjuka var och varannan dag, hela försäkringskassans

vab-kalender blinkar med sjuka röda dagar. När dom sen börjar på förskolan så blir dom knappast snuviga?! 6,5 dag har John vart sjuk sen han började förskoleklassen. 10 på Eddie. Dom stora, ja dom har 0 frånvaro.

Är immunförsvaret sämre när dom är små eller är sjukdomarna/virusen starkare på förskolor?!

Varför känns det som om det bara är våra barn som har vart sjuka så mycket?

Don´n make sanse!