Vilken helg!

I samband med bröllopsinlägget för ca 2 veckor sen så skrev jag att vi sällan kommer ut, eller vi kommer ut men det krävs enorma förplaneringar och inte ens då är det säkert att det går igenom..

saker har en tendens att krångla.

I lördags kände jag mig lite spontan..och sugen på en riktigt god köttbit, inte en sån man försöker att tillaga hemma utan en sån man kräver ska vara outstanding när man är på restaurang! Utan att rådfråga eller höra mannens åsikter om kvällen så drog jag på egen hand iväg sms till svärmor. Något förvånad över att hon faktiskt inte var uppbokad och kunde/ville ta vår minsta för natten! Hans storebror som är något lättare att ta hand om och oftast inte kräver mycket var jag rätt säker på att jag skulle kunna ordna barnvakt åt. Av 3st att välja på så tog jag en chansning och frågade vår äldsta,

-Ja det kan jag!

 ..och Bra gick det. Klockan 20:50 ringde John för att säga Godnatt, Simon hade då borstat tänderna på honom och lagt honom för kvällen! Det är ju fantastiskt med tonåringar! Han gjorde det verkligen jättebra! På frågan om han kunde tänka sig att göra det igen eller rent av kanske ha honom en hel natt ensam

-Ja det är väl inga problem!

Vi sen då. Vilken kväll, man kände sig som ungdom igen. Själva grejen att kunna ta cykeln ner på stan för att äta en spontan middag, cykla sen vidare för att hamna på ett annat ställe för en drink och sedan hamna på kajen för ta några roliga bilder. Jag älskade varje sekund av vår Date Night... som vi nu har bestämt att vi ska försöka ha lite oftare..

åtminstone så länge vi har tonåringar hemma.

Han där, jag kan inte säga nog Hur mycket jag faktiskt älskar honom!

Idag är det en sån där dag då hela kroppen skriker efter vila, inte för att jag är trött eller så.. känns faktiskt mer som om jag håller på att bli sjuk!? Vilket typ nästan aldrig händer! Hemma hos oss blir bara dom små sjuka, dom här dagisbarnen. Dom liksom drar på sig alla möjliga åkommor på sina 8h om dagen på förskolan. Oss smittar dom enbart med kräksjukan! Som tur är handlar det max om 1 gång per år!

Nä vi har faktiskt klarat oss bra genom åren, man ser det på våra sjukdagar på jobbet =nästintill 0 och barnen har bara haft 1% frånvaro dom senaste 6 åren..och då hade dom löss! Magsjukan har vi alltid lyckats få i samband med en helg eller ett lov. Den som har bäst immunförsvar är faktiskt vår äldsta. Han har duckat 8/10 magsjukor här hemma! Hur som helst, min kropp ömmar, näsan är svullen och huvudet känns 10kg tyngre, men jag har inte tid att bli sjuk! 

Trots det så hade jag och Sammy en lunchdate idag.

Vi har våra regler här hemma, struktur.. rutiner! För oss är det viktigt, behövligt, ett måste för att vardagen ska fungera. Barnen vet vad som gäller och det blir mindre tjafs, tjat och tråkigheter., det blir sällan förvirringar och missförstånd här hemma! Men barn är barn och självklart vill dom testa sina gränser, säger emot, bråkar och misslyckas..det är okey(!) men beroende situation så kan det även bli konsekvenser... men dom blir också belönade! Just idag så var det en sån dag. Varför spelar ingen roll! Sammy älskar Thai så det kändes mer än passande att ta med honom på restaurang för att just äta Thai! Det kändes som om han var mer än nöjd. 

(våra barn är så pass stora så jag vill flika in med att jag inte lägger upp några bilder eller texter som handlar om dom utan att fråga eller får deras godkännande)

Gokväll, fredag och allt! 

Jag vill börja med att skriva -Vilken fantastisk vecka jag har haft! Jag har känt mig så där löjligt lycklig, betydelsefull...viktig, om man nu kan säga så utan att folk ska höja på ögonbryn!?

När jag för över 9 år sen träffade Jonas så såg vi genast ett problem, jag bodde på den tiden i Västerås och Han här i Mora. Just då hade jag min praktik men som skulle övergå till anställning! Här i Mora fanns det egentligen ingenting, Jag har inte speciellt stor familj, mina syskon fanns inte kvar i Mora, dom flesta av mina gamla vänner hade flytta från stan och det fanns absolut inga jobb här. Jag hade under mina 7 år i Västerås byggt upp ett liv, inte speciellt märkvärdigt men tillräckligt för att det skulle avskräcka mig från att flytta upp hit igen! 

För att det skulle bli något lättare för mig att komma tillbaka till Mora så vart jag erbjuden en tillsvidare anställning hos svärmor, hans moster och ja...halva hans familj! Det skulle bara vara tillsvidare, tills jag hittat något annat jag ville syssla med. Idag har det gått 9 år, jag liksom kom aldrig därifrån! Någonstans under dom här åren vart jag fast anställd och i veckan fick jag min "fasta punkt" en kontorshörna! 

För vissa kanske det här inte är en big deal, för vissa kanske det här är bara skryt. För mig betyder det här allt, för mig är det här viktigt! Känslan att jag har kommit så pass långt i min karriär att jag är betrodd att köpa in saker i mitt namn till firman, att ha en plats, en fast punkt att komma till varje vardag! 

Just nu, precis så som det är nu så är jag extremt lycklig och så där löjligt nöjd med min plats på företaget! Jag älskar verkligen mitt jobb, jag har fantastiska förmåner och grymma kollegor! Jag kan varken tälja eller måla men jag är bra på så mycket annat och jag får absolut saker gjorda. Jag hoppas att dom uppskattar mig lika mycket som jag uppskattar dom!

Här har jag fått en fin inflyttningsblomma!

Hörrni..

nu ska jag berätta för er om en pojke som heter Simon!

Det är den äldsta i vår barnaskara och för er som inte har någon koll så fyller han 15 år i höst. Han är en snäll och artig, han lyssnar och förstår. Han är hjälpsam och godtrogen, han är allt för rättvisa och ärlighet!

Han är en grym unge!

Precis som sin far kanske pga av sin far? så är han enormt generös. Han gillar att göra det lilla extra för människor, speciellt för dom han tycker om... 

Det har hänt att han har vart till affären och köpt mitt favoritgodis, nötter eller annat jag tycker om, bara för att!

Just den här gången har han verkligen överträffat sig själv och gått all in...

Behöver jag förklara min chock där och då när jag öppnade hans handinslagna paket i folie?! 

-Men varför har du köpt en klocka?!

-Jag tyckte du var värd den, du är värd mer men

nu vart det en klocka. 

Jag dör så fin den är! 

Självklart kändes det fel att ta emot den, det hade inte ens behövts.. jag vet att han älskar mig, jag vet att ja betyder! Men samtidigt hade jag inte hjärtat att tacka nej och avböja presenten. Han hade ju trots allt betalat den med sina pengar, han tyckte ju uppenbarligen att jag var värd den och då tänker jag inte neka honom det! 

Fina underbara unge! Jag inser nu att jag definitivt kommer vara en svärmorsmardröm!

Han förtjänar verkligen det bästa! 

Blod är inte alltid tjockare än vatten!!

Jag kommer alltid att finnas där för dig, oavsett vad, oavsett när... så länge du vill, så länge du behöver..

och lite mer därtill!

Simon min Simon...Jag älskar dig, varje dag!

Igår hade jag och Jonas vår bröllopsdag, 5 år som gifta! För 5 år sen tog han mig till sin, han lovade vara mig trogen och ärlig, Att älska mig i nöd och lust! Än så länge tycker jag han har hållit det han har lovat! 

Jag skulle kunna skriva 1 miljon fina saker om honom... och säkert lika många mindre bra! Men det finns verkligen bara en som han, han är one of a kind och han är min man, älskare och bästa vän! Han är absolut den bästa pappan till våra fina ungar. Den kärleken han har till oss kan ingen jämföra sig med! Att älska han är inte svårt, att vara hans är inte svårt!

I love you then

I love you still

Always have, 

always will

Det vart ingen romantisk getaway med hotellövernattning eller liknande lyxigheter men vi lyckade komma iväg för att äta lite ostört på Vasagatan 32

Vi får ta igen alla dessa weekend och andra spontana resor när barnen har blivit lite äldre!

Ibland kan jag fundera på -Vad gjorde jag innan mina barn? Vad la jag tiden på, som inte ens då räckte till det jag ville?! Idag är det första dagen som jag fick lämna John på fritids alldeles ensam. Han var superexalterad när han vaknade! Lämningen gick jättesmidigt, ungen sa knappt hej då när han vände på klacken och gick in i samlingssalen. Jag hoppas innerligt att det är en avlämning som består, att han fortsätter att trivas och att han aldrig behöver uppleva det onda pirret i magen! 

Den där tiden som jag skrev om först.. Jag spenderade den med att ta en förmiddags träning på gymmet! Att kicka igång dagen med ett svettigt gympass är absolut det bästa jag vet! Jag kan absolut se mig själv som en housewife. Det hade vart grymt att börja dagen med att lämna barnen, träna, äta en frukost i lugn och ro för att sedan hämta hem barnen. Tid till mig, tid till barnen! Det blir mindre stress på eftermiddagen/kvällen när man har checkat av alla måsten på förmiddagen! 

NU lär jag sätta fart, bara 1h kvar innan kidsen ska hämtas och tanken är att hinna städa undan lite innan det. Efter hämtningen tänkte jag ta med mig småttingarna ner på stan för en fika och lekparkshäng vid kyrkan.. nu tar vi och suger ut det sista av sommaren innan hösten kommer!

Ja känner mig helt slut! Jag la mig i tid igår, jag fick sova ostört hela natten och kände mig inte det minsta trött när jag vaknade idag.. ändå så tog orken slut vid 16 tiden, som om någon kört över mig..

för att sedan backa över mig?!

Det har vart så där supervarm idag, barnen ville självklart ta sig ett dopp efter förskolan/fritids.

Jag kan inte riktigt förstå hur barnen kan bada så mycket, får dom aldrig nog.. det var ju inte ens varmt i vattnet!? Har ungar ingen känsel i kroppen? Det är härligt att se hur dom suger in sig av sommaren,

hur dom njuter! 

Förskolan då, det har gått superbra med inskolningen... inte för att jag har vart orolig! Det känns ändå lite skönt att veta att han har tjejerna från Gruddbacken hos sig! Dom tillsammans är ett fint sammansvetsat gäng. 

Alla som känner John uppfattar honom som en otroligt snäll person, rättvis, empatisk och rolig. Han är nyfiken och hungrig på att lära sig nya saker hela tiden.. kanske är det därför han sälla är still...eller tyst. Han vill utforska och testa sina gränser. Imorgon blir det hans första dag ensam på fritids. Han är så taggad, exalterad och säger själv att han har en pirrig känsla i magen.. en bra känsla! 

Det känns helt galet att vi nu har 4 skolbarn, åldrarna 6-15. Dom är så stora, vi är så gamla. STOPPA TIDEN!

Sen va vi här igen.. i Augusti, då alla skolor/dagis öppnar, man börjar arbeta igen och sommar blir till höst! Barnen har 2,5v kvar på sitt sommarlov och jag har en ledig vecka kvar, Jonas.. han börjar arbeta på tisdag.

Det har vart den bästa sommaren någonsin. Kanske är det för att jag har stressat mindre, kanske är det för att jag faktiskt har tagit ut semester och verkligen haft semester, kanske är det vädret... hur som helst så har det vart en sommar att minnas! 

Igår kände jag mig lite rastlös och bokade därför en bowlingbana på parken, jag kunde väl aldrig tro att 2 av 5 barn inte skulle vara sugna på att följa med. Både Theo och Sammy ville vara kvar hemma?!  Den äldsta däremot hakade på. 

 Idag regnar det, fortsätter det så få det bli en riktig slödag framför tv:n. Barnen lär älska den idén! 

Själv har jag massor att göra, idag tänkte jag gå igenom ungarnas ytterkläder, lägga ut utväxta kläder till försäljning och i såna fall måste jag planera och skriva upp allt nytt som måste införskaffas! 

Hoppas ni får en fin dag!