Igår vart jag med cykel.

Det kan tyckas litet och inte speciellt märkvärdigt men för mig är det en jättestor grej.

Jag har hela tiden velat haft en cykel av kvalité och har därför inte vart så sugen på att köpa en biltema-cykel. Det är visserligen inte något jättefel på dom, man får liksom det man betalar för och inom några år är det dags att köpa ny. Jag hoppas ju på att få slippa det

-att köpa en ny alltså.

Det fick istället blir en från Intersport. En mattsvart damcykel -helt enligt min smak!

Nu till problemet:

Jag vart något irriterad på hela köpes situationen. Jag fick i kassan reda på att den var prissänkt med 1000kr. Självklart vart jag jätteglad över det. Jag "sparade" precis 1000.- där och då. När jag sen kom ut ifrån butiken ser jag en repa. Inte direkt stor och jättesynlig men tillräckligt för att jag skulle störa mig på det! Jag gick tillbaka för att få byta den men får då höra att det är just för den där repan som cykeln var nedsatt. Jaha -jag får väl leva med den sa jag och fortfarande nöjd med att jag "bara" hade betalat 5000:- för den. Väl hemma satt jag och min man och pratade om den och det faktum att även han skulle vilja köpa en bättre cykel. Vi klickar oss in på deras hemsida OCH vad ser jag -cykeln är nedsatt till samma pris som jag precis har köpt den för?!

Dock utan repor?! 

Min fösta reaktion-jag känner mig lurad!

Andra reaktion -är det kanske repor på alla deras cyklar?!

Kanske hade jag känt annat om han hade vart ärlig. Men så här i efterhand upplever jag hela situationen som en lögn. Varför säga att den är nedsatt pga av repan när alla cyklar i den modellen var nedsatta?! 

Det kanske är småaktigt att reta upp sig över något så litet som en 3 cm kort repa.

Men cykeln är ju ny! 1000.- minus eller inte, den var dyr och ny! Ska jag verkligen behöva ta att jag har köpt en ny cykel med repa på?!

Nej, Jag kan inte släppa det!

Jag är en person som trivs bäst i en kontrollerande miljö. Jag vill gärna själv kunna påverka och bestämma. Jag är en person som gärna tar egna initiativ. Jag skulle väl säga att jag är den som hellre styr än att blir styrd. Jag är också den som går efter linjen "gör det själv och det blir rätt från början" 

Som jag skrev tidigare i våras som sökte jag 2 st sommarvikarier till butiken. Jag var supertaggad på att hitta dom där 2 som vi har saknat och önskat att vi hade hos oss -dom som vi inte ens visste om dom fanns. Jag la ut en annons, fick jättefin respons med många ansökan och boka sedan in dom jag tyckte var mest intressanta på en arbetsintervju. Tyvärr hände handen mitt i det här, den inplanerade renoveringen i butiken och som ett straff på det har jag fått något som liknar en nackspärr. Det är oklart om det gör ihop med min han/arm eller om det är en påverkan av en överbelastning från i helgen -hur som helst, jag kan inte arbeta! 

Idag skulle jag ha träffat en som ska provjobba för en eventuell anställning i sommar. Jag var ju så taggad på det. Det var ju jag som skulle hitta dom där 2! Istället har jag fått delegera det vidare till en av mina kollegor. Jag tvivlar inte en sekund på att hon inte kan göra samma jobb som mig, hon är precis lika duktig. Kanske är det en avundsjuka som jag känner att det kanske ses mer som om det är hon och inte jag som har "hittat dom" -do I make sense? 

Jag gillar inte att delegera, jag gillar att göra saker själv -det blir rätt då! Jag känner väl mig kanske besviken och lite misslyckad över att jag inte har kunnat ro in båten ända in till hamnen! 

Jag kan ärligt inte minnas när jag sist inte hade ont någonstans. När dagarna bara flöt på och att jag kände mig oövervinnerlig. Jag har alltid vart i mitt ess, alltid veta hur jag ska göra, alltid gjort mer än vad som förväntats av mig. Jag vill få tillbaka mitt gamla jag, känna mig som mitt gamla jag, känna att ingenting är omöjligt! Det känns klyschigt att säga det det men "man vet inte hur bra man har det förrän man inte har det"! Kanske borde man vara lite mer tacksam, kanske borde man vara lite mer ödmjuk mot livet!