Det var en surrealistisk känsla som jag vaknade upp med i morse -just i stunden fick jag lite lätt panik och trodde jag hade försovit mig och att vi nu var sena för vår avresa mot Arlanda och resan till Turkiet. Just nu i stundens skrivandet hade vi kanske försökt lokalisera ett ställe för lunch innan vår incheckning -tänk om så ändå var fallet! 

Ja -jag känner mig lite bitter, ledsen och besviken. Det kunde ju ha blivit så bra! Gilla läget? Nej det gör jag inte men man får helt enkelt acceptera situationen och förhoppningsvis kommer vi iväg nästa år!

I mitt förra inlägg skrev jag att det nu var dags att ta tag i träningen igen -inte heller det vart det något av! En stund innan jag skulle iväg knäppte det till i min fot och jag kunde knappt stödja på foten efteråt -inte alls under dom kommande 2 dagarna. Jag fick dagen efter komma till vårdcentralen och till min besvikelse få en ganska så arrogant läkare som inte tycktes alls förstå hur jag kände det. Hon ställde frågor med rykande panna, motfrågor på mina svar och testade vid ett tillfälle på att kolla om jag faktiskt talade sanning genom att be mig göra helt omöjliga "övningar" Hon tyckte heller inte att jag såg så sjuk ut. Min reaktion var genast att ifrågasätta hur en person med en skadat fot bör se ut för att tas på allvar? Vi jag enades om att hon skulle skicka en remiss till röntgen för att se att jag inte har en spricka eller liknande! Idag -nästan 1 vecka senare är det mycket bättre men jag får till och från under dagarna samma slags problem. Det får som tur över efter en stunds vila. Tid till röntgen har jag idag 13:30. Det finns så mycket jag skulle kunna berätta om mitt ganska så otrevliva besök på vårdcentralen men jag nöjer mig med att skriva -vad är grejen med dagens läkare och deras olämplighet i frågor dom ställer.. självklart inte alla men alldeles för många?

Jag har trots det lyckats skrapa ihop ett träningsschema för dom nästkommande 15 dagar uppbyggt på en 60 dagars period -3 pass är redan genomförda.

Men nej, saker blir inte alltid som planerat -allt annat hade vart konstig i min vardag. Det finns alltid något som krånglar till det och bucklorna på vägen tycks bara blir fler och fler. Jag önskar den dagen då vägen är lite mer ny-asfalterad och att det börjar gå lite mer rakt! 

Vi kunde ha varit där!