Go´kväll! 

Nu äntligen är det dags för vardag igen, imorgon smäller det till och småttingarna ska till förskolan. Dom stora har en hel dag kvar av lovet. Tänk va skönt ändå... att kunna ha 4 inplanerade lov, var av ett lov på nästan 10 v! Jag barnen har det ganska gött i sin vardag! 

Idag har vi vart några man kort på jobbet, det känns som om hela skaran har vart hemma i diverse olika sjukdomar. Själv har jag fått en hel del gjort. Idag vart jag klar med alla förberedelser inför vår årliga mässa i Stockholm nästa vecka. hotell, tåg, biljetter mm., som jag längtar.. oftast redan dagen efter att vi har kommit hem från Stockholm.

Hur har början på nya året varit?

Själv fick jag till årets första träningspass. Det känns skönt att få komma igång igen efter alla köttbullar, choklad och annat namnnamn efter julen. som jag skrev i ett tidigare inlägg  Jag har också ingått en slags pakt med mig själv, en sockerfri månad. Än så länge går det bra, men jag måste erkänna, första dagarna var det tufft! 

Nä hörrni, idag har jag inget mer att komma med. 

Godnatt!

Jag kan helt ärligt säga att jag har börjat att sakna vardagen, tiderna och rutinerna.

Att få vakna på morgonen och vara helt säker på vad det är för dag.. jag saknar den känslan. 

Min förkylning verkar ha börjat släppa, till och från känner jag av den tunga luften, som om jag får kippa efter luft.. men det känns helt klart mycket bättre än i går. Idag tog vi oss ut, jag, småttingarna och Simon. Jonas åkte iväg till Nusnäs för att hjälpa Theos pappa med lite renoveringsbygge.

Theos pappa...Theos bonuspappa.. Bonusförälder

Igår var jag med Theo till vårdcentralen. Han har till och från i veckor haft ont i magen. Det finns inget speciellt samband och det kommer och går i olika grad. Vi tyckte därför att det vad dags att kolla upp det. Jag är inte oroligt, jag vill mest göra det för hans skull, så att han kan släppa tanke på att det är något allvarligt fel! När vi sen sitter där hos doktorn och svarar på alla hans frågor, hans försök att hitta en psykologisk förklaring så kommer den typiska fråga upp,

-Hur ser det ut hemma, är det något som har ändrat sig.. hur är situationen ut mellan mamma och pappa?

Det kändes så jäkla skönt att kunna svara på den frågan utan ångest(!),

-Jo men det ser jättebra ut, vi är separerade sen många år tillbaka, jag och Theos bonuspappa har mestadels uppfostrat Theo, han har sen en tid tillbaka börjat vara hos sin pappa varannan vecka och vi alla tre har en bra relation! 

Så nej, hans familjesituation påverkar inte hans magont.

Jag kan ärligt säga att jag har aldrig trott att vi skulle kunna funka så bra ihop... Jag menar, det hör ju inte till normerna! Jag trodde heller inte att min man skulle kunna komma så bra överens med Theos pappa. Jag har bara haft en endaste önskan, att Theo skulle få växa upp bland många fina vuxna och att dom alla skulle älska, acceptera och omfamna honom! 

Jag är adopterad, jag har inget kött och blod som för en del är så viktigt. Jag vägrar acceptera att det skulle vara något som är viktigt, för om det är så... vem hade jag då haft?! 

Nej, det är inte allt! Theo har så många kring sig som han älskar, som betyder så mycket för honom. Han har dubbelt av flera personer, han är en av dom lyckliga! Jag älskar att höra Theo fråga sin bonuspappa ifall han kan hjälpa hans pappa ett renovera hemma,

-Men Jonas är ju så bra på det, det är inte pappa.

Jag önskar att alla barn till separerade föräldrar hade kunna haft så!

Jag älskar träningskläder, dom är så mycket mer skönare än vanliga kläder...

inte ens mysbyxor är i samma klass som ett par sköna träningstajts! 

Idag har jag mitt presentkort investerat i nya träningskläder från Kappahl.

Hur snygga?!

Dom här älskar jag, titta på dom bara... kärlek.

Nu önskar jag mig själv ett snabbt tillfrisknande så att jag kan gå tillbaka till min vardag och träningen!

Just nu har Kappahl 3 för 2 på deras tränings kollektion!

Klicka HÄR för att komma direkt till deras träningskläder. 

i efterskott får man väl säga.

Jag gick och drog på mig en förkylning dag 1 på nya året, typiskt! Igår vaknade jag med hes röst, tung andning och feberfrossa. Trotsad det hela med att ändå åka in till jobbet, vid 11 gav jag upp och åkte hem!

Hur var ert nyårsfirande? 

Vi brukar faktiskt inte hitta på något speciellt, vi har ingen riktig tradition. Barnen har alltid varit hemma på nyårsafton, vi har ätit lite gott, spelat lite spel och avslutat det hela med att kolla raketskjutningen från strandkanten. Vi brukar inte ens skjuta raketer, eller vi har åtminstone inte gjort det dom senaste 3-4 åren. 

För många är det en viktig dag på året, sista dagen på året följd av första tomma sidan på nya boken...

Eller hur brukar ni säga??

För mig är det vilken dag som helst, förutom att barnen är vakna väldigt, väldigt länge. 

I år hade vi faktiskt hela familjen Skogs/Andersson här hemma hos oss. 

Jag älskar mitt liv precis så som det är! Mina barn, man, vardag med jobb och hem. Jag vill inte ha en ny bok med tomma sidor...

för det skulle ju betyda att jag måste avsluta boken jag är på just nu.. jag är ju mitt i ett äventyr, det är inte i närheten av ett avslut...

jag är inte ens redo att påbörja ett nytt kapitel. 

Till er alla som behöver ha den här nystarten, en ny bok med en tom sida...

Jag förstår, Jag har själv vart där, så många gånger... jag vet. Det krävdes ioförsig inte ett nyår för att förändra mitt liv, nej..

Det krävdes en hel del mod, styrka och en fantastisk liten son för att jag skulle förstå att Jag faktiskt bara lever en gång, that´s it!

Så välj livet!.  jo det är ett val!

Det har verkligen vart en frostig helg, temperaturen har legat på minus hela hela helgen.

Igår kväll började vi fundera på nästkommande semester. Vi jag har hela tiden sagt utomlands. Helst Egypten! Vi har vart där 2 gånger nu jag och Jonas, vi älskar stället. Däremot är Egypten mer än bara ett stort hotellområde. Landet ska vara helt fantastiskt, människorna är vänliga och alla dess pyramider är legendariska. Vi har bra sett hotellområdet..

missförstå mig rätt, det är jättefint, allt det du behöver finns där på området och 7 olika restauranger.. men vi vill se mer! Vi har därför bestämt oss för att åka tillbaka dit en annan tid, då barnen är stora och vi kan åka själva. Just nu.. när barnen är små så känns en

All Inclusive resa mer praktiskt!

Men nu då, vart ska vi åka istället?! 

Vi har kollar på Nazar. Ett resebolag som vi kollade på redan förra gången vi åkte utomlands. Vi vågade då inte åka med ett "okänt" bolag och det naturliga valet föll på Tui. Nu är vi alltså tillbaka på samma bana som sist och jämför priser mm mellan Nazar och andra bolag. Hur jag än vrider och vänder på det hela så handlar det om tusenlappar i skillnad. Nazar skulle vara ett bättre, mer ekonomiskt alternativ för vår stora familj! 

Tidigare idag slängde jag ut en förfrågan i en "resegrupp" på FB med mer än 38 tusen medlemmar och vart glatt överraskad över all positiv feedback ang Nazar. Det känns alltid mycket bättre när man får saker man själv är osäker på bekräftat av andra.

Det blir mer av en To go-känsla, 

Don´t you think?

Frågan återstår, vart ska vi åka?!

Slutat röka, jag kan ärligt säga att det är det bästa jag har gjort! Den 15/12-2017 har jag vart rökfri i 1 år. Jag vågade inte hoppas på att jag faktiskt skulle lyckas hela vägen. Jag trodde att jag skulle hitta mig en väg in igen, en ursäkt för att få ta till den där ciggen ännu en gång.. så som många gånger förr! Jag såg hinder långt innan jag slutade.. semester, kaffe på altanen, festen... efter maten. you name it! 

Att sluta röka är inte enkelt men det är inte en omöjlighet! Att ha rökt i 1, 5, 10 eller en 50 år har ingen som helst betydelse på den dagen du beslutar dig för att sluta, det är precis lika svårt oavsett rök-år! Men det måste vara ett beslut, ditt beslut, din vilja, för din skull! 

Jag hade inte berättat för någon om mina planer, inte mer än för Jonas. Jag hade inte orkat med "tjatet" varje dag -hur går det, blir du sugen, är det jobbigt, mår du dåligt. Jag tycker det är jobbigt än idag att få frågan! Jag sjukskrev mig och sov mig igenom nästan en hel vecka innan jag fick tillräckligt mycket mod att våga vistas bland rökare. Jag undvek raster tillsammans med andra, höll mig sysselsatt och tränade en hel del.

Ciggen var min bästa vän, den fanns där, alltid! Till telefonsamtalet, när jag var ledsen, arg eller stressad. Den fanns där då jag också var glad, upprymd eller firade. Kaffet smakade bättre, samtalen vart roligare och rasterna mer avslappnande! Jag tog till slut modet och bestämde mig för att sluta...Min bästa vän, nu skulle allt det ta slut! 

Ni kan då föreställa er min irritation när frågor så som -hur mår du, är du sugen, är det jobbigt ställdes till mig?!

När ni nu har läst min känsla kring ciggen, vad den faktiskt betydde för mig, hur den påverkade mig...

Hur tror du att jag mådde eller hur det gick... och om jag var sugen?

Nä så jag sa inget till någon. Det var min fight, mitt val...och jag behövde göra det själv, för mig själv! Inte ens barnen visste, jag ville ju inte göra dom besvikna ifall det inte höll enda ut!

Jag kommer då och då på mig att tänka på cigg. När jag äter mat på en uteservering, tar ett glas vitt i trädgården, på kafferasten m.m 

Jag får i samband med det ångest och hjärtklappningar. Jag vill ju verkligen inte tillbaka till den tiden, då hela mitt liv kretsade kring den där ciggen, för tror mig.. det gör den!

Jag kan inte vara säker på att jag för alltid kommer vara rökfri. Jag vet däremot med all säkerhet att jag kommer bli sjukt besviken på mig själv om jag tillåter mig falla dit igen! Det är inte värt det! Jag hoppas någonstans att genom att jag har slutat röka så har jag ökat mina levnadsår för mig själv, mina barn och barnbarn! 

Till alla er som inte röker men som kanske har någon som har och nu har slutat..

Det är jobbigt, det kommer stundvis alltid vara jobbigt.. av olika själ. 

Till er alla som vill sluta röka... första steget är att vilja! Finns det vilja så finns det styrka!

Grattis till mig, 1 år som rökfri, mindre stressad 5 barns morsa! 

Idag mår jag bättre, det vart inte värre än en rinnande snuva och en lätt febertopp inatt.. men nu mår jag mycket bättre. Jag kan inte säga detsamma om Jonas som har mer eller mindre legat i sängen hela dagen. Jag har försökt påskynda hans tillfrisknandet genom att hålla mig själv och barnen på avstånd. Det måste ha fungerat för ikväll mår han mycket bättre och jag hoppas att hans döds-förkylning är över.

Mina fina killar!

Han där som alltid steppar upp när man behöver det! 

Jag har precis kommit hem ifrån en bio-date med en vän "Lyckligare kan ingen vara"

För att vara en Svensk film så tycker jag absolut att den är sevärd! Handlar om en vardag som är äkta och lätta att identifiera sig med sig med. Kanske inte en biofilm men något ett se hemma i soffan till en stor skål godis.

Godis ja. Den jäkeln som har köpt hit godis borde spöas upp jag själv då! Jag har på kort tid skapat ett sånt sockerberoende, jag kan inte bara låta bli! Överallt finns det godis. Varje kväll lovar jag mig själv:

-inget mer nu, imorgon äter jag inget godis, nu jä*lar får det vara bra! 

Kvällen efter sitter jag där med en av dom många chokladaskarna som vi eller barnen har fått och mumsar i mig.

Jag skojar inte när jag säger att vågen visar +1,5kg sen 2 veckor tillbaka. Om barnen inte ser upp så äter jag nog upp dom också snart! Efter nyår får det blir en seriös utrensning av allt sött här hemma. Jag vet inte vad som har vart värst att sluta med.. rökningen eller sockret?!

Har ni några husmorstips på att sluta med sockret? För det är seriöst ett beroende!

Både jag och Jonas har känt oss hängiga ett par dagar och jag är helt säker på att jag hade feber inatt.. men eftersom Jonas också är sjuk så förstår ni säkert att han är mer sjuk än mig, ni vet den där förkylningen som män drabbas av?! Det är alltså lika bra att bita ihop och låta honom bli frisk först.

Eftersom Jonas, under ett obevakat ögonblick råkat swisha Theo en stor summa pengar på julaftonskvällen var därför jag och Theos pappa tvungna att åka in till stan idag och rätta till felet. En dag man inte vill vara ute i trafiken pga av alla tokiga mellandagsshoppare. Det hela gick ju jättesmidigt och fort och vi passade därför på att lusta oss på Waynes efteråt. Jag gillar att spontant hitta på något med barnen då och då, ensamma.. dom gillar det lika mycket.

Jag hann inte mer än innanför dörren förrän huvudvärken slog till och feber likså och dom nästkommande 2h låg jag däckad i sängen. Jag känner inte alls för att bli sjuk nu. Finns ioförsig inget bra tillfälle att bli sjuk.. men helst inte när man har semester!

Trevlig kväll på er!