Go´kväll. 

Ikväll har jag en bultande huvudvärk som strålar mot axlarna. Det ska då alltid vara nått!

Efter en hel veckas frånvaro från gymmet är jag äntligen back on track. Jag har alltid en förmåga att slita ut mig första passet efter ett långt uppehåll, vilket resulterar i att jag kommer ha en fruktansvärd träningsvärk imorgon -och då har jag ett nytt pass att ta tag i! Jag har tills nu vart den enda i familjen som har vart träningsintresserad, jag har haft gott om tid att träna och har haft lätt att få in den i vår redan tajta vardag med jobb och barn.

Nu när Jonas har börjat träna 4-5 ånger i veckan så är det inte lika lätt. Det blir att man avlöser varandra vi dörren.

Missförstå mig rätt -jag är jättestolt över att han har tagit tag i sin hälsa!

Igår hade jag och vår äldsta en lite diskussion om varför jag tränar och äter så som jag gör.

Just nu, just idag är det pga att jag vill ha energi och ork att klara av min vardag. Orka leka med mina barn, jobba effektivt och kunna äta mer eller mindre vad jag vill. Det hade jag inte haft ork till om jag har vart överviktig! Kanske kommer det som en chock(?) men jag har faktiskt vart överviktig, i samband med mina graviditeter  -Med Theo gick jag upp 30 kg! 

Men jag gör det också för förebyggande syfte. Jag vill ju fortsätta leva, resa och äta gott även när barnen har blivit stora -jag tänker också på mina framtida barnbarn.

Låt oss vara ärliga, att äta vad man vill, när man vill och dessutom inte träna.. efter att man har passerat 30 - nä det funkar liksom inte! Så jag gör det hårda arbetet nu för att i framtiden kunna njuta lite mer utan att vara orolig för diverse olika sjukdomar! 

Jag mår bra över att träna och att ha koll på vad jag äter vilket är mer nu än tidigare. Jag gör det inte för någon annan än mig själv. Det stärker mig både psykiskt och fysiskt!

Några frågor på det?

Dags att ladda inför sängen, kom ihåg -sömnen är minst lika viktig!

Jag vet inte varför men jag har verkligen sett fram emot helgen!

Tror ni inte att jag vart sjuk igen efter träningen i tisdags. Det är så himla typiskt! Jag kände ioförsig redan under dagen att halsen krånglade... men jag vägrade tro att det var så, jag menar -jag hade ju precis varit sjuk! Men jag fick synda för det ons-tor.

Alla Hjärtans Dag i torsdags, fick ni något fint, åt ni kanske god mat 

-firade ni dagen överhuvudtaget?

Kvällen innan klippte jag ut små hjärtan till familjens alla medlemmar och skrev en lite alla hjärtans dag hälsning. Tillsammans med lappen fick dom en varsin chokladkaka iaf dom stora. Kanske har jag gått och blivit gammal men jag känner att Alla Hjärtans Dag är en överskattad dag för oss vuxna. Jag vart nästan lite irriterad över att det stod blommor på bordet när jag vaknade igår morse -vi hade ju kommit överens om att inte köpa något till varandra, jag och Jonas. Men självklart uppskattade jag dom. Nej, jag köpte ingenting till honom. 

John.. han har älskat allt med den här dagen. Jag överdriver inte när jag skriver att han har pratat och längtat efter den här dagen i nästan 2 veckor! Han var så exalterad på att få ge oss hans fina pyssel som han gjort i skolan. Han har verkligen lagt ner sin själ på att fixa fina små gåvor till oss båda. Den här älskar jag allra mest, vår hjärtefamilj. Visst är den fin?

Let me take it back, vi är inte alls friska -åtminstone inte Jonas! Jag och småttingarna möttes av total förmörkelse när vi ca 16:30 klev innanför dörren igår eftermiddag. Igår och idag är han hemma och vabbar sig själv.

Efter att ha diskuterat lite fram och tillbaka så kom vi fram till att jag igår kväll skrev in mig på MTC. Jag är väldigt förvånad över hur mycket slitage det har blivit på gymmet sen jag sist tränade där. Om jag hade behövt välja mellan Nusnäs och och MC, för dom pengarna -Nusnäs alla dar i veckan! Anledningen till att jag skrev in mig överhuvudtaget är ACTIC, att det övergår dit i april -för en rimlig summa. Jag bokade hur som helst in mig på ett pass idag!

Dags att kasta i sig lunchen för att sen återgå till jobbet. Klockorna har kommit och det ser ut att bli succé!

Ha en fin dag!

Go´kväll!

Jag älskar hur det har vart plusgrader i helgen och trots att jag knappt har vart ute så har jag fått en sån där pirrande vårkänsla i magen.

Sjukdomen ser ut att avlägsna sig själv och jag mår så mycket bättre. Ingen feber sen i fredags och det det är inte lika ansträngt med andningen. Jag är helt klart på bättringsväg och tänkte planera in ett träningspass imorgon. Att propå träning, jag har funderingar på att skriva in mig på Actic -det gamla MTC. Tills nu å har jag hållit till i Nusnäs, tills nu så har det räckt -men nu vill jag utveckla min träning! Jag måste se hur det kommer att funka med vardagen och det faktum att vi numera har ytterligare en tränings-freak här hemma, om det är möjligt att få till det så att det kommer kännas ekonomiskt rätt.

Nä vet ni -jag har inget roligare att komma med.

Ville bara kika in och låta er veta att vi alla är friska och förhoppningsvis håller det i sig

Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle ha några tatueringar, någonsin.

Inte för att jag inte har gillat dom, tvärt om -jag har bara inte tyckt det har vart min grej!

Idag har jag några stycken. Namnen på mina barn, körsbärsblommor som jag älskar och nu ett monogram.

Jonas har länge skämtat om att jag ska tatuera in hans namn. Varför inte liksom, vi är gifta, har barn, ett liv m.m

Jag har alltid haft ett big big no till det! Tatuera in namnet på min man? Nej, sluta! 

What do you see?

Sen hittade jag den här!

Jag vart så förälskad i den, den är helt perfekt, så rätt -så jag!

Jag vet att livet inte alltid blir så som man har planerat och tänkt

-ibland spricker den fina glasklara ytan.

Jag är inte naiv, jag tar inte han eller oss för givet!

-Jag är ödmjuk till allt jag har!

Drömmen är att vi tillsammans ska sitta på vår altan i vår hammock och titta ut över gården som är fylld av små barnbarn, våra ungar och deras familj!

Om inte, om livet har andra planer för oss, om vi av någon anledning inte är tillsammans då så är jag numera helt till freds med att ha Jonas initialer intatuerade på min arm!

Han är så mycket mer än min man

-han är också min bästa vän! 

Han är en del av mig och min historia!

Nyduschad, rena kläder och renbäddad säng.. -finns det något bättre än det? 

Speciellt om man har vart sjuk i några dagar! Man känner sig alltid lite mer frisk efter att ha gjort alla dessa saker.

Redan i måndags kväll kände jag av hur dålig jag mådde, svettningar, öm i kroppen och snoret rann så som en trasig vattenkran! Årets andra förkylning hade slagit till och det fanns ingenting jag kunde göra för att stoppa det. I vanliga fall är det ju barnen som blir sjuka den här tiden på året, alltid? Vabruari har nu en helt annan innebörd för mig! 

Idag, 4 dagar senare mår jag så mycket bättre. Jag känner mig överkörd och öm men numera pga liggsår!  Igår kom Jonas hem och kände sig inte alls pigg och jag trodde nu att det var hans tur att bli sjuk, idag mår han bättre. Det är en lurig förkylning som vi alla har haft att göra med!

Fredag va, och inte alls lika kallt så som dom senaste veckorna. 

-Nu får det vara bra med snö, sa Eddie här om dagen och tittade ut.. -nu räcker det!

Jag kan inte annat än att hålla med honom det, hur mycket mer snö kan det komma?!

Betyder det här att vi även får samma/lika sommar som förra året, då allt var torrt, det brann och värmen som var outhärdlig? 

Vad har ni för planer för helgen?

Hallå.

Jonas har åkt iväg till gymmet och själv har jag precis landat vid köksbordet med en kaffe.

Det glädjer mig att han efter så många år har börjat ta hand om sig själv, äter rätt och tränar -regelbundet! Själv har jag halkat efter, sjukdomarna avlöser varandra och jag kommer liksom inte tillbaka till rutinerna. Just nu dras jag med årets andra förkylning.

Idag hade jag ett säljarmöte med en av företagets gamla "veteraner"

Han är liksom lite allt-i-allo och jobbar som säljare för flera olika företag, inkl. oss. Han är närmare 90 år och "vägrar" gå i pension, han verkligen älskar sitt arbete! I flera år, typ i oändlighet så har mina chefer haft hand om honom, idag "duger" bara jag. Inte ens när han ringer är han nöjd med att samtala med någon annan mig, han ber hellre om att få återkomma än att prata med någon annan. Jag "älskar" han -och han mig! Tänk att man fästa sig så vid en annan människa, som man dessutom knappt känner!?

-Du ska vet att jag gillar dig, du är inte krånglig -inte ett endaste dugg, det vill jag att du ska veta.

Det är klart man blir glad när man får hör sånt!

Jag är nog ganska "känd" för att vara okomplicerad. Jag är oftast väldigt rak för rak och krånglar sällan till det. Jag har genom åren lärt mig att vara något mer ödmjuk och försöker känna/tänker mig för innan jag öppnar munnen. Jag klickar bäst med likasinnade. Jag har oerhört svårt när jag inte kan förstå mig på människor. När dom säger en sak men menar/gör något annat -väldigt förvirrande! 

Krångla inte till det -eller dig!

Att sen alla inte riktigt uppskattar det, ja -är det inte alltid så?

Till något helt annat..

Vårens nyheter börjar hitta sin väg in i butiken, bl.a., 

Boel & Jan

Jag älskar allt med små läder/skinndetaljer!

Jag kan inte vara annat än nöjd, stolt och lycklig för att jag får och för att han vill vara en av mina ungar på min rygg!

Jag vet att det finns dom som undrar men kanske inte vågar fråga..

👉HÄR kan ni läsa om varför jag inte har tatuerat in Sammy... än!