Jag, precis som ni alla andra är kanske sjukt trötta på livet vi idag har -jag är definitivt det! 

Jag har haft tur, jag har haft kvar mitt arbete -även om jag har gått på korttidspermittering. Jag har kunnat vara hemma mkt under året med barnen -vilket den minsta helt klart har älskat... och jag har haft tid för sånt som jag har älskat -umgåtts med barnen, tränat och glidit omkring i vardagen. 

Vi tar just nu månad för månad och så som det ser ut  just nu, får jag vara kvar i mitt arbete till och med i slutet av februari -jag är tacksam över det samtidigt som jag känner mig stressad över att behöva leva i ovisshet.

Nu längtar jag till våren även om det är helt ok att det just nu är vitt på backen, förhoppningsvis kommer allt inom kort att vända och vi har nu börjat kolla in resor inför hösten. Jag vill ha något att se fram emot -något att längta till.

Hade ni vågat boka resa till hösten? 

Jag försökte häromdagen ta bild på dom superfina tulpanerna jag köpt. Min son på 8 år erbjöd sig att hjälpa till och tyckte att jag skulle vara med. Jag är amazed över hur duktig han faktiskt är. När jag ber min man ta bilder -jag är tacksam över om det ens finns en skärpa i bilden, att man har tur om man kan urskilja människan från miljön.

Som vi har skattar ibland jag gråtit åt hans bilder!

🖤