Från och med 1 Mars är jag arbetslös -jag börjar känna panik! 

Vi har sedan sista sep. vetat om att vi är uppsagda men har fått förlängt månad efter månad -nu är det slut och det är helt definitivt att vi kommer att få gå. Den 25 feb. gör jag min sista arbetsdag. Förhoppningarna är att allt kommer att vända och att vi ska kunna komma tillbaka till sommaren. Jag måste oavsett leta nytt arbete för fortsatt inkomst -hur vidare jag hitta nytt och vill komma tillbaka till arbetet jag är på idag återstår att se! 

Visst är det tråkigt -jag har ju arbetat där 11 år. Det är min svärmors företag och min mans arv -men situationen är som det är och jag måste någonstans gilla läget! 

Jag är däremot klar med min datahörna och har nu någonstans att ta vägen -även om det inte finns en dörr att dra igen bakom mig så har jag en plats.

🖤