Godkväll! 

Vi har haft en riktigt lång dag idag. Redan klockan 06.00 ringde klockan och det var dags att kliva upp -09.00 var det samling på Lugnet i Falun för U12:orna. Det var faktiskt första gången som jag fick se min son och laget spela match -förra gången var jag och äldsta i Polen.

Jag vart glatt överraskad över hur rofyllt det var att sitta där på läktaren och se barnen spela, samarbeta .. vara ett team work! Jag kan helt klart "stå ut" med alla dom måste kring det!

..För jobb är det! Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det träningar 3gg i vecka i en helt annan kommun + matcher varje lördag. Just i helgen fick det bli ett samarbete med Theos pappa eftersom match nr.2 var i Leksand och flera timmar senare. Just as we "speak" så väntar vi in ungen efter matchen i Leksand som dom vann med 4-3 -var av 2 av målen gjordes av Theo. 

Ja jag känner att jag måste få skryta lite, han är ju trots allt min förstfödda unge! #proudmom! Kanada, here we come!

Just precis hemkommen ifrån en välbehövd massage. Jag har hunnit hoppa ner i mina mjukisar och kokat mig en kopp te -äntligen är det fredag och helg!

Ikväll är mammas Eddie hos sin näst bästa människa - sin farmor. Det är ett skönt avbrott för oss båda. Istället ska vi lägga vår tid på bara lille-John och Theo som äntligen har kommit hem ifrån sin resa. Det känns som om han haft en längre semester än den vi hade? Är det för att man har saknat eller går tiden alltid fortare för en själv än andra?

Det har vart en riktig sjukstuga här hemma i veckan. Mån-ons var Eddie och John sjuka och därefter gick det över till Jonas -ni vet, mansförkylning! Kanske är det just därför som jag har upplevt att den här veckan har gått extremt långsamt? Fast än det inte är jag som har vart sjuk så har jag haft känslan som instängd -man har liksom velat gjort nått!

Därför är det lite skönt att få åka iväg till Falun imorgon och stötta killarna i sin hockeymatch -trots att bilen bör rulla neröver ca. 07:30

Ha en fortsatt trevlig kväll!

Den senaste tiden har en och samma artikel kommit upp i mitt facebookflöde -när jag nu ska ha den hittar jag inte den. Jag kom däremot över flera andra, precis likadana artiklar!

Klicka här ➡️ Tvinga inte barn att kramas!

och här     ➡️ Manne Forsberg

Kan nog hitta 50 till..

Jag vet att många har åsikter kring det här -både för och emot. 

Kanske är det för att dom inte kan relatera, dom som inte vart med om liknande situation, dom som inte kan ta på händelsen -just för att det är så hemskt att sånt förekommer.

Kanske är det dom som tror på enhörningar, goda-fen och andra sagoväsen, dom som tror att inget ont någonsin kommer hända just deras barn.

Hur kan man först säga att det är ok att kramas och pussas mot sin vilja för att också lära dom att det finns ett val och ibland helt fel?!

Låt barnet själva få bestämma vem man vill ge en kram till, tvinga inte hen att sitta i morfars knä, säg inte att moster blir ledsen ifall hon inte får en kram -du skulle ju inte göra så mot en vuxen, vän eller syster??  Lär ditt barnet att säga nej och på så vis göra hen medveten om att man alltid har ett eget val och att allt annat kan vara helt fel!

Det finns så många som säger "farmor skulle aldrig göra så, morfar vill ju bara kramas, det här är ju helt ofarligt och ingen tar skada" Tänk så många som har sagt så för att sedan få bekräftat att just den farmor visste vad farfar gjorde, just det morfar tvingade "Stina" göra opassande saker i förra helgen.. att just därför barnet tar så långt tid på sig att berätta vad den blivit utsatt för -för att alla sa att det inte är nån fara!!

Det är mer harmlöst att låta barnet ha ett val i frågan om en kram än det att "tvinga" barnet kramas för annars blir faster ledsen! För låt oss vara ärliga -hur stor är chansen att dom säger nej.. och skulle det i såna fall vara hela världen?

Lill-lördag, dagen mitt i veckan som känns så där härligt bra just för att det är mitt i veckan och man vet att helgen börjar närma sig -håller ni med?

Vår sjukling är fortfarande hemma och även John idag. Jag tror att det hela började med en krupp-förkylning åt Eddie som sen gick över till en "vanlig" förkylning. I Johns fall är det en helt vanlig förkylning utan feber. I vanliga fall hade jag skickat iväg honom till skolan iaf men...John vet inte hur man leker lugnt och vid en överansträngning tar hans hosta om och han får ont i halsen. Ungarna är sjuka -nog om det!

Eddies mamma, mammas Eddie!

Jag älskar mina ungar till döds -jag älskar att vara behövd och känna att mitt liv har en mening..barnen är min mening! Det finns ingenting som är viktigare än dom -oavs vad! det finns dock ett "problem"..

Varken Theo eller John har vart speciellt mammiga -John hade kanske en mamma period på ca 1år men sen gick det liksom över och det var aldrig en överdrift så att säga. Men Eddie.. det är något helt annat! Han får sån slags separationsångest när jag ska gå -ibland bara för att lämna soporna. Han måste pussa och krama mig minst 100gg, säga att han älskar och saknar mig fast jag inte ens har eller ska gå, vinka tills han inte ser mig för att sen fortsätta genom att skrika att han vinkar. Han vaknar så snart jag har öppnat ögonen, men blinkar inte ens när Jonas går upp. Han ligger hellre bredvid mig när jag ibland tar en sen fredags power nap istället för att ha fredagsmys med John och Jonas i soffan.

Han kan bli helt hysterisk när jag ska gå och hyperventilerar tills det att han börjar chippa efter luft.

Det gör så ont i mig frustrerande när man kanske har bråttom -så ONT! Jag vill inte att han ska känna eller må så! Jag vill att han ska förstå att trots att jag ibland måste gå så kommer jag alltid att komma tillbaka -något annat är otänkbart.. varför förstår han inte det, varför känner han inte det?

Jag kommer ju alltid vara Eddies mamma!

Min fina lilla unge -jag finns där långt efter att du inte behöver mig!

God dag! 

Ute är det kallt, det regnar och gatlyktornas sensorer verkar inte kunna registrera att det är mitt på dagen eftersom dom fortfarande lyser. Inne är det varmt, mysigt och febrigt. Jag och Eddie har spenderat hela förmiddagen i soffan under täcke tittandes på mini-monster. Han var bättre söndag eftermiddag men vi lät honom ändå vara hemma för att vila upp sig från 3 nätter av krupp -igår eftermiddag tog febern om och han vart dålig igen.  

I snart en vecka har Theo vart i Turkiet med sin pappa -vilket har vart ett skönt avbrott i hans nyfunna intresse... Hockey. Ungen tränar 3gg i vecka i Orsa och har match varje lördag! Jag blir trött av att bara skriva det. Vår vardag, varannan vecka går helt ut på att lösa vem som ska skjutsa när, träningskläder som tvättas varje dag och planera helgen så det inte krockar med matchen. Han har inte ens hunnit hem från Turkiet och vi sitter nu och planerar lördagens match i Falun. Visserligen är det inte vår helg att köra men eftersom match nr 2 är i Leksand flera timmar senare så kände min man att vi kanske borde ställa upp och ta en av matcherna?!

Det var inte så självklart att han skulle börja spela, i flera år har vi alla sagt nej. Det fanns andra åskådare som sett honom som innebandyspelare föreslog dom att han åtminstone kunde testa på att spela hockey -nu är han fast! Till vår förvåning är han dessutom duktig! Visst har han mycket och lära, mycket han kan bli bättre på men han kan! 5 år av innebandy kanske är en bra grund för att kunna lyckas någorlunda i hockey? För min man var det något av en "besvikelse" när Theo ville sluta med innebandy. Av oss 2 var han den som tog dom flesta matcherna samt träningarna. Han älskade att se Theo spela och trodde hans framtid bestod som innebandyproffs. Jag tror att han har börjat se ljusare på hans "hockeykarriär" men är nog inte riktig där.

Theo har alltid haft lätt för sig, i allt han tar sig an. Jag blir därför inte förvånad när han ännu en gång lyckats med något. Som mamma önskar jag ju självklart att han blir NHL spelare, flyttar till Canada och har en fin karriär tills det att han träffar en fin tjej och skaffar familj med. Jag hoppas det, jag önskar det.. det blir ju såklart så mycket mer rogivande i framtiden om man vet vart man "sålt" sin själ. Men blir han inte det så är jag som mamma alltid stolt över han som alltid vågar drömma stort!

Idag för 3 år sen var Jag, John och svärmor till Stockholm för att lusta oss med Bamse, mat, hotellövernattning etc. Vi hade en supermysig helg och hann med både show, shopping och Junibacken. Han var då 4 år och behövde lite egen tid eftersom Eddie tog all vår energi. Han älskade sin helg med 2 av hans på den tidens favoriter. 

Jag vart därför så glad när jag i helgen såg annons för nya Bamse på turné. pga vår årliga julmarknad kunde inte svärmor följa med och vi bestämde därför att Jag, Jonas och småttingarna skulle åka... till vår förvåning ville John inte alls följa med oss och vill hellre stanna hos farmor den helgen -den där ungen är speciell!

Jag som älskar att ha något att se fram emot är överförtjust -jag har redan börjat tagga.

Dessutom läste jag att det är julmarknad på Skansen samma lördag -maxat!

Jaha, helgen kom och helgen gick och precis som jag skrev i början av helgen så hade vi ingenting planerat -vilket var jätteskönt eftersom Eddies helg har bestått av krupp nattetid och trötta ögon dagtid. Jag som bara några dagar innan han fick krupp trodde att han nu hade växt ifrån det?!

Igår genomförde vi en välbehövlig höststädning. Krattade löv, plockade ner studsmattan, städade garaget och tvättade bilen -som numera hade en helt annan färg än vit, som den från början är. Kanske borde vi han även ha bytt till vinterdäck? Varje år är det samma sak -dom åker på först efter att det blir snö, då man knappt kommer av gården.

Man måste passa på att utnyttja höstens alla fina dagar -suga in dom få solstrålar som skiner igenom på vad som annars är en grå hösthimmel den här tiden på året.

Godmorgon, goddag. Trots Eddies krupp inatt vaknade jag faktisk upp utvilad redan 8.30 -det händer nästintill aldrig!

Barnen som är väldigt ovana att se mig uppe före pappa fråga först om han ens var hemma,  när jag sen sa att han låg och sov fråga John "är det fars dag eller vad då? Haha -inget går omärkt förbi dessa små!

Just nu i denna stund hade jag kunnat sitta på tåget tillsammans med svärmor för att resa mot Italien -det hade ju vart något! Trots min ansträngning för att lösa det praktiska med och runt barnen fick jag tyvärr lov att avstå från den spontana resan. Men det är helt fantastiskt att jag faktisk har dom möjligheterna i mitt liv att kunna göra såna här saker. Istället har jag några kilo tvätt att gå igenom, ordna med födelsedagspresent åt små-kusinerna och städa bilen. Faktiskt något jag tycker är skönt eftersom dom allra flesta helgerna innan har vart schemalagda in i sista timmen!

Igår var jag till Janni för att göra klar mina bryn. Jag har sagt det men jag säger det igen -jag älskart hennes professionalism. Hennes kundhantering samt utförande av behandling är enastående! 

Ni ser väl själva -hur fina är inte dom?!

Nackdelen är nu att jag återigen inte får träna på ca 1 v! Vill man vara fin får man..

Hur går resten?