Idag var det planerat att jag skulle jobba 08-16 -riktigt så vart det inte. Redan igår kväll sa Eddie vid flera tillfällen att han hade ont i magen. Jag hade ju hoppats att det skulle gå över till morgonen men så vart det inte. Vi tar en ledig dag till och förhoppningsvis är han bra tills imorgon -han verkar inte ha ont nu och har både ätit och druckit utan några "biverkningar" 

Men hörni -han sov hela natten i sin säng utan att vakna! Klockan 05.20 knackade det försiktigt på min dörr och han behövde hjälp med att stoppas om efter sitt toalettbesök. Eftersom klockan ändå var så pass mycket och tanken var ju att gå upp klockan 06 så fick han istället följa med mig in -jag räknar ändå det som en hel natt.

Jag är i chock -äntligen! Han var så stolt och har gång på gång påmint mig om allt han ska få göra och få nu om han fortsätter att sova i sin säng. Vi ska till badhuset, äta saltkringla, köpa mandariner och gå på bio. 

Nu ska man ju inte ropa hej innan man är över bäcken -men jag kan inte hjälpa att känna att han/vi har lyckats!? Jag känner mig så jädrans harmonisk idag, lycklig och tillfreds!

Idag kommer Jonas hem och jag hoppas inte att det blir ett bakslag för Eddie att han kanske vill ha honom där igen! Tanken är att vi tillsammans ska plocka undan extrasängen nu när han känner sig så stor och stolt -vad tror ni, är vi i mål?