Äntligen fredag och ikväll är det tacomys i vanlig ordning. Visst tröttnar man på det ibland

-att äta samma sak varje fredag men det går ju så fort och det är ju faktiskt gott. Några helgplaner har vi inte eftersom 4/7 är sjuka och där av min man. Det får blir hemmamys/fix. På grund av dom nya riktlinjerna i vår kommun kanske är det så överallt så har 3 barn vart hemma från skolan hela veckan. Om barnet blir sjukt söndag, frisk måndag så måste hen fortfarande vara hemma i minst 1 vecka -Jag får väl kanske "glädjas" åt att mina 3 minsta är sjuka samtidigt. 

Nu till något helt annat. Först vill jag bara skriva vilken fantastisk respons jag fick på mina 2 senaste inlägg -vilka fina kommentarer jag fick. I vanliga fall brukar kommentarerna bestå av ett par meningar men det var många av er som skrev så långa, fina och peppande kommentarer -vilken kraft en del inlägg kan ha. 

Sen måste jag nog kanske förtydliga mitt inlägg, kanske var jag otydlig eller bör omformulera mig för att det inte ska bli missförstånd. 

Jag har absolut vänner som jag kan vända mig till och prata om hur jag mår, som vet exakt vad jag ibland går igenom. Det jag menade när jag skrev att jag inte vill "utsätta dom för det" är att när jag väl tar mig ut för att träffa folk -då jag mår bra, så vill jag inte prata om tråkigheter och det negativa utan vill istället fokusera på det roliga. Det är klart att det ibland kommer upp i samtalsämne "hur mår du, hur har du haft det, osv" Men jag väljer att kanske inte prata om det, jag stänger hellre in mig, sover och håller mig hemma för att sen, när orken är tillbaka lägga min energi på att boosta mitt mående med positiv energi. Jag pratar inte om det men det nämns absolut i olika sammanhang. Andra kanske finner mer ströst att prata om deras mående -finner någon slags styrka i att ha någon att att dela det med. Det är ok -alla är vi olika. Själv vill jag bara bli lämnad ifred bakom en ständ dörr -tills jag orkar med mig själv. Kanske är det för att jag är introvert -men det är det som funkar för mig. Hänger ni med på vad jag menar? 

Natt 4 helt ensam i en stor säng utan någon som stör min sömn -idag är jag taggad på livet! Det hade också gått bra för vår yngsta som endast vaknat 2 gånger för att checka av läget om pappa fortfarande fanns i rummet. Han har nu sovit ensam i sin säng 2 nätter -det här kan bli hur bra som helst!

Jag har kontakt med en arbetsterapeut och vi har bollat lite tankar och idéer. Hon precis som jag tror att den störta faktum är att han känner sig övergiven, ensam och har stort behov av närkontakt. Att ställa in en säng i hans rum för att finnas tillhands tyckte hon var en jättebra idé och trodde det kunde hjälpa honom mycket. Man måste bara bryta hans mönster och behovet att ligga bredvid. Vi kör vidare med det här i hopp om att det ska lösa sig -för inte sover väl barn med sina föräldrar för alltid?

Idag mår jag bättre, solen skiner och jag har fredags feeling -kan det bli bätter?!